Årets bästa låt

”Nog var han en vän”.
Så heter årets hittills bästa låt om ni frågar mig.

Bandet heter Vasas Flora & Fauna och består av Mattias Björkas och Iris Viljanen (kända från briljanta gruppen Cats on fire). Duon kommer från Finland (Björkas från Vasa och Viljanen från Tölby) men är nu bosatta i Sverige.

”Nog var han en vän” finns i engelsk orginalversion på Cats on fires senaste skiva ”All blackshirts to me”, då heter den ”1914 and beyond”. Men i Vasas flora och faunas version sjunger Mattias Björkas på klingande Vasasvenska, och det är så otroligt fint.

Texten skildrar ett besök i sångarens gamla hemstad. Han ser en bild på en gammal fotbollskompis, minns skateboardstunder och straight edge-kryss på händerna, till en vemodig ”Martha My Dear”-fast-i-moll-melodi. Det är storartat. Lyssna själva här.

Hemma igen 
Hemma igen 
Vad ligger här bland prylar och pinaler? 
Inte så mycket, har jag på känn 
Det är inte mycket jag har på känn 
Jag gräver fram en kassett med Oppsprätta schakaler

In en sväng till Ollis 
Skulle kunna ta morsans Renault 
Men kan inte lämna den och stå 
Och vad skulle man gör där 
Jag vet ju nå skit som går 
På SVT 2. 
Och vem skulle vilja komma dit 
Och kanske inse först då 
Att det är tolv år sen det fanns någon att hälsa på

Hemma igen 
Hemma igen 
Ett foto på en typ som man nog både älskade och hatade 
Men han var nog en vän 
Nog var han en vän 
En tung försvarspjäs, Idrottsföreningen Kamraterna

Jag säger som det är 
Jag tog allt av han 
Jag fick skejta med hans broscha ibland. 
Och nog var man stolt 
När det någon gång kom fram 
Att de visste ens efternamn 
Och äntligen blev jag nån 
Rita ett svart x på min hand 
Och gick in till Rewell och

Sen gjorde vi kanske inte så mycket mer 
Stod och hängde en stund där över räcket 
Stod väl där och försökte tänka som Dennis Lyxzén 
Såg väl nån som hade varit nazi och sen for man hem

Han var nog en vän 
Nog var han en vän 
Det är svårt att säga, men inte tror jag att jag har något att klaga på

Cyklar över Pappersbron 
Det är förbannat kallt 
Men måste nog ha en öl trots allt 
Far genom Vöråstan 
Förbi Wärtsiläs hall 
Får nog bli Ollis i alla fall 
Och vid hörnet där vid Sandögatan 
Hade de glömt att salta 
Och jag strittar på is och asfalt


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *