Filmen handlar om en kvinna på en amerikansk textilfabrik där de arbetar under rätt hemska förhållanden. Vad vi sedan får se är hur hon börjar organisera sig fackligt i en motsträvig miljö. Handligen känns nästan utopisk som ämne för en film i dag när den fackliga verksamheten är än mer nertryckt än vad den var på 1970-talet då filmen gjordes, men faktum var att det inte var alldeles enkelt att få igenom idén på den tiden heller.
”Norma Rae” imponerar på många sätt och blir inte sentimental eller insmickande. Sally Fields är bättre än vad hon någonsin varit och man påminns om behovet för människor att organisera sig.
Möjligen kan man bli lite sorgsen med tanke på att den här textilindustrin knappt finns i USA längre och att fabriksarbetarna förlorat sina jobb. Nu har behovet av facklig organisering flyttat till andra länder.
