Problemet med så många romantiska filmer som utspelar sig i nuet är att det blir allt svårare att förstå varför folk inte blir ihop. Romantiken anses numera så viktig att en normal filmtittare inte begriper varför klass, etnicitet eller ens det faktum att de älskande redan är gifta på olika håll ska hindra dem.
Det är därför Jane Austen är så bra. På den tiden fanns det regler, förmögenhet och ära som satte stopp för folks kärlek.
Eller så gör man en film som ”Rust and bone”.
I Jacques Audiards film möts en kvinna som efter en olycka genomgår ett trauma och en man som uppför sig så illa att man som åskådare knappt tycker om honom. Och gör man det så begår han en ny dumhet som stöter bort mig.
De två är ett osannolikt par i konflikt med verkligheten, men de är också ett vansinnigt trovärdigt par och ”Rust and bone” en underbart bångstyrig upplevelse.
