Att verkligheten överträffar dikten vet vi redan. Det är en anledning att älska Dox.
Tisdagens film på Dox var den Oscarsnominerade ”Drottningen av Versailles” som är en sådan där historia jag skulle avfärda som överdriven om den var en spelfilm, men nu är det en dokumentär. Berättelsen ger ett något oväntat perspektiv på finanskrisen 2008.
Det handlar om miljärdarsparet David och Jackie Siegel som bestämmer sig för att bygga sitt drömhus. Inspiration hämtas från det franska slottet i Versailles och Siegels familjehus skulle med sina 8 400 kvadratmeter bli USA:s största enfamiljshus. Överdådet är makalöst och man inser att här finns det pengar i överflöd. David Siegel skryter om att han var den avgörande faktorn att president George W Bush valdes till president.
Hur?
Det vill han inte säga. Det var kanske olagligt.
Men så slår krisen till och plötsligt visar det sig att förmögenheten byggts på lös grund och då är det bankerna som bestämmer. Familjen skär ner på utgifterna och då måste man exempelvis åka reguljärflyg, vilket får barnen att undra varför det är så många människor ombord på deras plan. Bygget av det nya familjehuset stannar av och problemen hopar sig.
Som tittare häpnar man, och samtidigt som man ser vansinnet i en konsumtion som löpt amok förstår man familjens bekymmer. Jackie Siegel kommer från enkla förhållanden och hon inbillar sig att hon ska klara av resan tillbaka dit. I ena stunden kan hon förklara hur mycket hon älskar sina åtta barn för att senare erkänna att om det inte vore för de anställda barnflickorna skulle hon aldrig skaffat så många barn.
Barnflickorna då? En invandrarkvinna som varit anställd länge hos familjen intygar sin kärlek till barnen hon anställts för att sköta. Därefter berättar hon att hon inte sett sin egen son sedan han var sju år. Nu är han 26.
Världens orättvisor är plötsligt glasklara.
”Drottningen i Versailles” finns att se på SVT Play.
