Låt proffsen vara proffs

Igår och iförgår hade vi regionfullmäktige, och precis som det alltid brukar vara, så lämnade jag mötet med en känsla av att många ledamöter inte riktigt verkat förstå vad de har för uppdrag.

I tisdags yrkade nämligen Liberalerna på att räddningstjänsten ska ge naloxon. De fick stöd av Centern, Kd och en moderat ledamot. Jag har aldrig tidigare varit med om att specifika preparat diskuteras i regionfullmäktige. Den frågan är ngt som de olika professionerna i verksamheterna har kompetens att avgöra, det är ju ingenting som vi politiker ska gå och peta i.

Vårt regionråd med ansvar för hälso- och sjukvård Anna-Lena Danielsson (s) fick gå upp i talarstolen och förklara på ett väldigt bra och pedagogiskt sätt för de borgerliga ledamöterna i regionfullmäktige att vi som regionpolitiker inte kan gå in och i detalj besluta vilka mediciner som hälso- och sjukvårdspersonalen ska ge patienterna. Vi är inte mot naloxon, men regionfullmäktige kan inte besluta om enskilda medicinpreparat.

anna-lena

Nu fick inte Liberalerna igenom sin motion, men det är ju ändå rätt galet att 27 av 71 ledamöter röstade för det. Vi har alltså 38% av ledamöterna i regionfullmäktige som inte har förstått vad de har för uppdrag och som tror att de är där som politiker för att avgöra vilka specifika läkemedel som ska användas i hälso- och sjukvården. Herregud man tar sig för pannan!

Manifestationen till minne av kristallnatten bör organiseras av en icke-partipolitisk aktör

I lördags var det en manifestation på Rådhustorget till minne av kristallnatten. Själv var jag i Sthlm och kunde därför inte vara med, men Socialdemokraterna var representerade genom vår gruppledare i kommunen Hans Lindberg som var en av talarna.

Under helgen 9-13 nov 1938, som kom att kallas kristallnatten, mördades omkring 400 judar i Nazityskland och mellan 20’000 och 30’000 judar arresterades för att skickas till koncentrationsläger. Under förintelsen mördades omkring 11 till 17 miljoner människor, varav den största gruppen var judar (ca 6 miljoner). Resten var romer, homosexuella, Jehovas vittnen, personer med funktionsnedsättning, polacker, och politiska motståndare. Det här är ett mörkt kapitel i historien, som inte får glömmas. Inte bara för att hedra offren, utan också för att se till att det inte upprepas.

Antisemitismen lever fortfarande i olika former, och vi måste bekämpa det tillsammans. Därför är det viktigt att denna manifestation så långt det är möjligt organiseras som ett brett arrangemang som samlar alla demokratiska partier. Frågan är för viktig för att den ska underordnas partipolitiska intressen. Vi måste kunna visa en bred politisk enighet tvärsöver partipolitiska gränser i den här frågan. Men tyvärr har planeringen av årets manifestation präglats av partipolitiskt spel, där konflikter och intriger mellan partier och personer har fått påverka organiseringen, vilket gjorde att den breda enigheten uteblev. Bl a utestängdes Vänsterpartiet från arrangemanget och Centerpartiets talare hoppade av i protest.

Min och Hans Lindbergs ståndpunkt är att manifestationen hädanefter bör organiseras av en opolitisk aktör (t ex judiska nätverket) som sedan bjuder in talare från de olika partierna. Att överlåta merparten av planeringen till ett enskilt parti eller dess gruppledare, riskerar att enskilda partipolitiska intressen ges företrädare vilket är tyvärr vad som skett i år.

Med detta sagt, vill jag klargöra vissa felaktigheter som spridits ang eventet:

• Ngt nätverk bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Arbetarpartiet, Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna som har organiserat manifestationen till minne av kristallnatten finns inte. Denna information, som Arbetarpartiets gruppledare Jan Hägglund anger på sin blogg, är felaktig. Vi har inte varit med i diskussionerna kring hur manifestationen skulle organiseras. Hans Lindberg fick en inbjudan att tala för oss i manifestationen, vilket vi tackat ja till. Upplägget för manifestationen var redan bestämd när vi blev kontaktade.

• Planeringen skedde genom att gruppledaren för Arbetarpartiet Jan Hägglund skickade sitt förslag till gruppledarna för den borgerliga Alliansen. Varken vi Socialdemokrater, Vänsterpartiet, eller Miljöpartiet fick delta i diskussionerna. Vänsterpartiet blev inte ens inbjuden att delta.

• Delar av innehållet i Arbetarpartiets mejlväxling till Alliansen har läckt och avslöjats av Miljöpartiets gruppledare Nils Seye Larsen på hans blogg. Av mejlet framgår att Arbetarpartiets förslag var att varken Vänsterpartiet eller Miljöpartiet skulle få delta, samt att Socialdemokraterna inte skulle få välja sin egen talare. För att åstadkomma detta, skulle ingen inbjudan att medverka med talare gå till partierna, utan talarna skulle bjudas personligt. Allianspartierna skulle dock få utse sina egna talare, varefter dessa då skulle få en personlig inbjudan.

• Vår gruppledare Hans Lindberg fick sedan en förfrågan av Jan Hägglund att tala på manifestationen i samband med ett telefonsamtal där Hägglund informerade att det var gruppledarna i varje parti som skulle tala (utom Vänsterpartiet och SD som inte var inbjudna). Detta visade sig sedan inte stämma, då Centerpartiet hade utsett Anna-Karin Sjölander (som sedan valde att hoppa av i protest enligt skäl som hon anger på sin blogg).

På Jan Hägglunds blogg går att läsa att han aldrig agerat på egen hand utan alltid förankrat sitt agerande i ovannämt nätverk, i vilket han påstår att Socialdemokraterna bl a ingår. Även affischen som marknadsförde manifestationen anger ”Nätverket 9 november till minne av kristallnatten” som arrangör. Det är på sin plats att understryka att Jan Hägglund aldrig förankrat sitt agerande hos ngt nätverk där vi ingår. Detta är felaktigt. Såvitt vi vet är det bara Alliansens gruppledare som han delgav sina förslag till.

Den här manifestationen bör vara ett tillfälle där alla demokratiska partier lägger sina meningsskiljaktigheter åt sidan för att visa enighet i kampen mot rasismen och antisemitismen. Men planeringen i år har lett till splittringar och kritik. Det är inte heller acceptabelt att osanna uppgifter om vem som är arrangör spridits till allmänheten såväl i affischen som i konferenciärens egen blogg.

Vi kan inte ha det så här i fortsättningen. Hans och jag kommer därför att föreslå övriga partier att det här arrangemanget i fortsättningen ska organiseras av en opolitisk aktör som sedan bjuder in partierna att medverka. Vi måste vara överens partierna emellan att snäva partipolitiska eller personliga intressen inte ska få styra hur manifestationen ska organiseras, och då kan vi inte ha samma upplägg som i år.

Kortare väntetider jämfört med i fjol

Nyligen presenterades siffrorna för väntetider i hälso- och sjukvården för september 2019. Region Västerbotten är den enda region i landet som förbättrat tillgängligheten med 5 procentenheter eller mer både till specialistbesök och till åtgärder.

Om detta kommer du inte att höra ett ljud från varken oppositionsrådet Nicklas Sandström (m) eller Alliansen i Västerbotten, som annars alltid bara pratar om vårdköer.

Väntetiderna är långa inom sjukvården men de insatser som personalen gjort det senaste året har lett till kortare väntetider för många patienter, och det är glädjande att man börjar se resultat.

Sämre förutsättningar för välfärd och folkhälsan med januariavtalet

Kvinnor och män med sämre arbetsmiljö, lägre inkomst och kortare utbildning lever färre år än de rikare motsvarigheterna. Onödig, undvikbar och orättvis. Sådan är den ojämlika hälsan, skriver Sofie Eriksson på folkbladet med anledning av LO:s jämlikhetsrapport. Sofie slår huvudet på spiken när hon skriver:

En av de tydligaste resultaten av ojämlikhet är skillnaderna i hälsa. Ibland kan man tro att detta skulle handla mest om saker som att folk äter dålig mat och rör sig för lite, men det är långt ifrån hela sanningen. Arbetsförhållanden, inkomst och utbildning påverkar. Tunga lyft i arbetet, stressen över om ekonomin ska gå ihop, självsäkerheten i att söka vård när man ska. Bemötandet när man väl söker vård. Klassklyftorna är kroppsliga. Ohälsan gör ju ont i människor.

Förra veckan träffade jag Umeås kommunstyrelses hållbarhetsutskott för att få en redovisning av kommunens arbete med folkhälsa. De håller på att ta fram en folkhälsoenkät för att kartlägga livsvillkor, levnadsvanor och hälsa bland den vuxna befolkningen i Umeå kommun för att ta fram ett underlag i deras arbete med att jobba för att kommunen ska ha Sveriges bästa folkhälsa utifrån det mål som kommunfullmäktige tagit.

Folkhälsoenkät Umeå – ojämlika livsvillkor? är titeln på enkäten och jag tror att den fångar själva kärnan i problematiken. Hälsan påverkas av flera olika faktorer, varav en del kan påverkas genom individuella val. Men i allmänhet styrs våra valmöjligheter av större sammanhang som individen inte alltid kan rå för. Våra vanor och livsstil påverkas av vår omgivning, priser, sociala position, vår ekonomi, utbildningsnivå mm. Makten över ens egen vardag, dvs att kunna påverka ens egen tillvaro som att planera och styra ens arbetsdag eller ens liv är ju en betydelsefull faktor i hälsan. Och mkt av detta är faktorer som är ojämlikt fördelade hos befolkningen och som den enskilde individen svårligen kan påverka själv. För att främja folkhälsan, krävs det politiska beslut och kollektiva åtgärder.

Jag är övertygad om att Umeå kommun, liksom alla kommuner, kommer göra sitt bästa för att främja folkhälsan, men problemet är att de medel dessa har blir mindre och mindre. När staten i sin budget hellre prioriterar att göra stora statliga överskott än att skjuta till medel till kommuner och regioner för finansiering av välfärden, får detta skadliga konsekvenser. Det blir inte bättre av att man sänker värnskatten och låter höginkomsttagare behålla mer pengar i plånboken medan kommuner och regioner skriker efter pengar för att finansiera barnomsorgen, skolan, socialtjänsten, sjukdomsförebyggande arbete och andra verksamheter som utjämnar livsvillkor och har en folkhälsofrämjande funktion. Just nu pågår även en slakt av Arbetsförmedlingen till följd av den sd-stödda M/KD-statsbudgeten som L och C släppte igenom, där medarbetare sägs upp och kontor stängs ner på de mindre orterna.

Med de krav på försämringar som Centern och Liberalerna förhandlat till sig i januariavtalet, blir det förebyggande arbetet för kommuner och regioner verkligen en utmaning. Vi håller på att slita sönder landet genom en nyliberal politik där man låter välfärden svälta och viktiga samhällsfunktioner försvinner från glesbygden: en omvänd omfördelningspolitik där de som redan har bra förutsättningar får mer, medan folkflertalet får sämre välfärd och livsvillkor. All ära till det lokala arbete som kommuner och regioner gör för att främja folkhälsa, men de måste få bra förutsättningar av staten, och så sker det inte idag. Frågan är vad alla centerpartistiska kommunalråd säger om att deras eget parti leder denna utveckling.

Kan det verkligen stå potatispizza?

Potatispizza? Kan det verkligen stå potatispizza på matlistan? Dettafrågade jag mig själv när jag skulle laga mat och läste vad som stod på matlistan för ngn dag sen. Ett kort ögonblick trodde jag att jag hade läst fel. Men nej! Frun hade skrivit rätt. Hon hade hittat ett recept i boken ”portionen under tian” som jag då fick i uppdrag att laga, och jag måste säga att det blev riktigt gott. Vem skulle tro att man kunde ha potatis på pizzan?

pizza1

Såhär ser den ut när den är klar. Den var riktigt god

pizza2

Man börjar med att skära potatis i tunna skivor. Potatisklyftorna får koka i ett par minuter. man skivar också rödlök och delar kronärtskockor (en halv burk)

pizza3

Den andra halvan i kronärtskocksburken använder man till såsen. Istället för tomatsås så mixar man en halv burk kronärtskockor och blandar det med 3 matakedar creme fraiche. Sen så her man såsen på den färdiga degen

pizza4

Sen så her man potatisskivorna, rödlöken och kronärtskockorna

pizza5

Efter det så her man 2 dl riven ost, flingsalt, peppar och 2 teskedar timjan, tror jag det var

pizza6

Och den här är boken. Finns massa bra billiga recept