Har inte SD ngt intresse för barn och ungas psykiska hälsa?

Psykisk ohälsa har ökat bland unga i Sverige. Trots att andelen barn och unga med nedsatt psykiskt välbefinnande är lägre i Västerbotten än i riket, så ser vi också tecken på ökad psykisk stress i vårt län. Väntetiderna till barn- och ungdomspsykiatrin är dessutom för långa. Det skapar både lidande hos den enskilde och stora kostnader för samhället.

Förutom att jobba för att de som behöver vård ska få det i tid, behöver vi utveckla det förebyggande arbete för att främja den psykiska hälsan hos barn och unga. Den samlade kompetensen hos professionerna anställda inom regionen och kommunerna är avgörande, men lika viktigt är att involvera medborgare och det civila samhället. Det finns en hel del verksamhet inom den ideella sektorn som med rätt stöd av regionen och kommunerna kan bidra till att stärka den psykiska hälsan hos befolkningen.

Som ett led i detta arbete har regionfullmäktige därför gett beredningarna för folkhälsa och demokrati i uppdrag att genom medborgardialoger och i samverkan med kommuner, föreningar och andra relevanta samhällsaktörer ta fram ett underlag för att främja barn och ungas psykiska hälsa. I ett års tid har de jobbat med detta uppdrag och idag har de presenterat sina rapporter för regionfullmäktige.

För denna punkt i dagordningen var det avsatt 45 minuter, men diskussionerna höll på i ca 1 en timme och en kvart. Den här frågan engagerar, helt enkelt. Det diskuterades kring hur machokulturen och könsroller påverkar pojkars och flickors hälsa, vilken betydelse tillgången till utbildning har, bristerna hos barn- och ungdomspsykiatrin, behov av resurser för att öka personaltätheten i skolan, hur man ska kunna nå vissa utsatta grupper med insatser som de inte nås av idag mm. Inlägget var så många att jag inte kommer att kunna sammanfatta diskussionen här. Men engagemanget hos de olika partierna var uppenbart.

Undantaget var Sverigedemokraterna. Det enda de tog upp var deras åsikt att beredningarna som tog fram rapporterna inte behövs och borde avskaffas. Den diskussionen tar vi gärna, men nu var frågan vad som behöver göras för att främja barn och ungas psykiska hälsa. Trots påminnelser från presidiet att punkten på dagordningen inte handlar om regionens organisatoriska struktur, var det precis detta som SD envisades med att diskutera.

Vad SD tycker om vilka behov som rapporterna identifierat, eller hur regionen generellt eller specifikt kan göra för att förebygga ohälsa och främja den psykiska hälsan hos barn och unga fick vi aldrig veta. Den frågan var de inte intresserade av att diskutera.

Det här är vad vi får när man röstar in Sverigedemokraterna i regionen. De är inte intresserade av folkhälsa, hälso- och sjukvård, regional utveckling mm. Det finns bara en fråga de bryr sig om. Vad de tycker i allt annat blir alltid högst oklart. Om de inte kan göra en koppling till invandring hos den fråga som diskuteras, har de helt enkelt inget att säga.

Dags för skärpning – annars förlorar medborgarna tron på politiken

Idag rekommenderar jag alla att läsa den debattartikel som fyra skolfack i Umeå har skrivit om hur skolan drabbats av det hårdnade debattklimatet. Den saklighet som tidigare präglade den politiska debatten i Umeå håller på att ge vika för populistiska utspel som inte bara är fördummande utan som också gör att allmänheten förlorar förtroende för politiken.

Man hade kunnat tro att den kris vi ser idag till följd av coronavirusutbrottet, skulle leda till att de politiska partierna skulle ta sig i kragen och skärpa till sig – för allas bästa. Till viss del är det så. Det har blivit lättare att lägga politiskt tjafs åt sidan och komma överens tvärsöver blockgränserna. Men vissa frågor verkar vara laddade med så mycket prestige att en del partier envisas med att bete sig som barn i en sandlåda. Så är det uppebarligen med moderaternas anklagelser mot Västangårds skola.

Att ledande politiker på väldigt vaga grunder anklagar skolpersonal att tvinga elever att delta i skolstrejker är allvarligt i sig. Men att anklagelserna kommer från oppositionsrådet, som faktiskt är arbetsgivare för samma personal, är sanslöst och visar på en total avsaknad av förmågan att förstå vad det innebär att vara arbetsgivare. Efter all kritik som Anders Ågren (m) fått från alla håll borde han ge skolpersonalen en offentlig ursäkt. Istället kan man läsa i gårdagens VK att moderaterna röstade emot yttrandet till JO som för- och grundskolenämnden antagit där nämden konstaterar att skolan inte tvingat eleverna till ngt politiskt ställningstagande. I frågan ligger uppenbarligen så mkt prestige att moderaterna inte kan backa. Pinsamt är bara förnamnet.

Vi kunde se tecken på denna utveckling inför senaste riksdagsval i samband med den stora vågen av skogsbränder sommaren 2018. Situationen var exceptionell och man fick ta hjälp av andra EU-länder för att släcka flera bränderna. Klimatet blev därmed fokus för mediarapporteringen. I det läget väljer moderaternas första namn till riksdagen i Västerbotten att gå ut och anklaga media för att vilja gynna miljöpartiet. Journalisterna gjorde bara sitt jobb!! 

Vi ser även populismens uttryck när moderaterna i Umeå väljer att göra tiggeriförbud till sin hjärtefråga…  i en stad som Umeå där antalet utsatta eu-migranter numera bara ligger på ca 10 personer känns inte den diskussionen ens aktuell!

Att politiker gör absurda utspel är något som alltid förekommit, men problemet har ju eskalerat. Gränserna för vad som är OK att uttrycka förflyttas ständigt med följder som inte går att förutse på förhand, där till och med personer som inte valt att vara offentliga dras in ett maktspel som de inte bett att vara en del av.

Personalen på Västangårds skola är bara ETT av flera exempel. Vi ser hur Arbetarpartiet (fd Rättvisepartiet Offensiv) på lösa grunder sprider konspirationsteorier om islamistisk infiltration hos andra partier på ett sätt som påminner om de antisemitiska konspirationsteorier som cirkulerade på 30-talet. Vi ser också hur de hänger ut enskilda politiker med invandrarbakgrund som islamister på basis av så vaga grunder som vem de råkar vara vän med på facebook. Även bibliotekspersonal har fått vara måltavla för offentliga anklagelser från Arbetarpartiet som grundat sig på rykten utan några belägg, och nu senast hängde man ut politiker med namn och bild för att de deltog i en manifestation mot det olagliga beslutet i Skurup att förbjuda skolelever att bära slöja – som om deltagande i en sådan manifestation skulle vara brottsligt… bilder som Arbetarpartiets gruppledare f.ö. fick plocka bort från sin blogg pga upphovsrättsintrång (apropå vem som begår ett brott).

Frestelsen att tänja på sanningen och ta till billiga knep kan vara stor när partierna tävlar om väljarnas stöd, men alla måste ju tänka på de konsekvenser det för med sig att sprida ogrundade anklagelser. De drabbade råkar ut för hatbrev, hängs ut i högerextrema sajter, och budskapet sprids vidare av andra aktörer som har en helt annan agenda. Ta bara Anders Ågrens påståenden om Västangårds skola, som plockades upp och spreds av ryska regimtrogna propagandakanalen Russia Today (RT).

Att enskilda drabbas är ett problem i sig. Men det utgör även ett samhällsproblem att medborgarna tappar förtroende för politiken när de märker att den politiska debatten allt mindre handlar om de viktiga frågorna och reduceras allt mer till pajkastning på sandlådenivå. Hur ska väljarna kunna lita på att politikerna talar sanning när spridningen av falska nyheter börjar sättas i system?

Min förhoppning är att den här krisen som uppstått med coronavirus åtminstone leder till att de konservativa partierna åter börjar fokusera på vad som är viktigt så man slipper ödsla tid på pseudodebatter och medborgarna kan ha förtroende för den representativa demokratin.

Manifestationen till minne av kristallnatten bör organiseras av en icke-partipolitisk aktör

I lördags var det en manifestation på Rådhustorget till minne av kristallnatten. Själv var jag i Sthlm och kunde därför inte vara med, men Socialdemokraterna var representerade genom vår gruppledare i kommunen Hans Lindberg som var en av talarna.

Under helgen 9-13 nov 1938, som kom att kallas kristallnatten, mördades omkring 400 judar i Nazityskland och mellan 20’000 och 30’000 judar arresterades för att skickas till koncentrationsläger. Under förintelsen mördades omkring 11 till 17 miljoner människor, varav den största gruppen var judar (ca 6 miljoner). Resten var romer, homosexuella, Jehovas vittnen, personer med funktionsnedsättning, polacker, och politiska motståndare. Det här är ett mörkt kapitel i historien, som inte får glömmas. Inte bara för att hedra offren, utan också för att se till att det inte upprepas.

Antisemitismen lever fortfarande i olika former, och vi måste bekämpa det tillsammans. Därför är det viktigt att denna manifestation så långt det är möjligt organiseras som ett brett arrangemang som samlar alla demokratiska partier. Frågan är för viktig för att den ska underordnas partipolitiska intressen. Vi måste kunna visa en bred politisk enighet tvärsöver partipolitiska gränser i den här frågan. Men tyvärr har planeringen av årets manifestation präglats av partipolitiskt spel, där konflikter och intriger mellan partier och personer har fått påverka organiseringen, vilket gjorde att den breda enigheten uteblev. Bl a utestängdes Vänsterpartiet från arrangemanget och Centerpartiets talare hoppade av i protest.

Min och Hans Lindbergs ståndpunkt är att manifestationen hädanefter bör organiseras av en opolitisk aktör (t ex judiska nätverket) som sedan bjuder in talare från de olika partierna. Att överlåta merparten av planeringen till ett enskilt parti eller dess gruppledare, riskerar att enskilda partipolitiska intressen ges företrädare vilket är tyvärr vad som skett i år.

Med detta sagt, vill jag klargöra vissa felaktigheter som spridits ang eventet:

• Ngt nätverk bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Arbetarpartiet, Centerpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna som har organiserat manifestationen till minne av kristallnatten finns inte. Denna information, som Arbetarpartiets gruppledare Jan Hägglund anger på sin blogg, är felaktig. Vi har inte varit med i diskussionerna kring hur manifestationen skulle organiseras. Hans Lindberg fick en inbjudan att tala för oss i manifestationen, vilket vi tackat ja till. Upplägget för manifestationen var redan bestämd när vi blev kontaktade.

• Planeringen skedde genom att gruppledaren för Arbetarpartiet Jan Hägglund skickade sitt förslag till gruppledarna för den borgerliga Alliansen. Varken vi Socialdemokrater, Vänsterpartiet, eller Miljöpartiet fick delta i diskussionerna. Vänsterpartiet blev inte ens inbjuden att delta.

• Delar av innehållet i Arbetarpartiets mejlväxling till Alliansen har läckt och avslöjats av Miljöpartiets gruppledare Nils Seye Larsen på hans blogg. Av mejlet framgår att Arbetarpartiets förslag var att varken Vänsterpartiet eller Miljöpartiet skulle få delta, samt att Socialdemokraterna inte skulle få välja sin egen talare. För att åstadkomma detta, skulle ingen inbjudan att medverka med talare gå till partierna, utan talarna skulle bjudas personligt. Allianspartierna skulle dock få utse sina egna talare, varefter dessa då skulle få en personlig inbjudan.

• Vår gruppledare Hans Lindberg fick sedan en förfrågan av Jan Hägglund att tala på manifestationen i samband med ett telefonsamtal där Hägglund informerade att det var gruppledarna i varje parti som skulle tala (utom Vänsterpartiet och SD som inte var inbjudna). Detta visade sig sedan inte stämma, då Centerpartiet hade utsett Anna-Karin Sjölander (som sedan valde att hoppa av i protest enligt skäl som hon anger på sin blogg).

På Jan Hägglunds blogg går att läsa att han aldrig agerat på egen hand utan alltid förankrat sitt agerande i ovannämt nätverk, i vilket han påstår att Socialdemokraterna bl a ingår. Även affischen som marknadsförde manifestationen anger ”Nätverket 9 november till minne av kristallnatten” som arrangör. Det är på sin plats att understryka att Jan Hägglund aldrig förankrat sitt agerande hos ngt nätverk där vi ingår. Detta är felaktigt. Såvitt vi vet är det bara Alliansens gruppledare som han delgav sina förslag till.

Den här manifestationen bör vara ett tillfälle där alla demokratiska partier lägger sina meningsskiljaktigheter åt sidan för att visa enighet i kampen mot rasismen och antisemitismen. Men planeringen i år har lett till splittringar och kritik. Det är inte heller acceptabelt att osanna uppgifter om vem som är arrangör spridits till allmänheten såväl i affischen som i konferenciärens egen blogg.

Vi kan inte ha det så här i fortsättningen. Hans och jag kommer därför att föreslå övriga partier att det här arrangemanget i fortsättningen ska organiseras av en opolitisk aktör som sedan bjuder in partierna att medverka. Vi måste vara överens partierna emellan att snäva partipolitiska eller personliga intressen inte ska få styra hur manifestationen ska organiseras, och då kan vi inte ha samma upplägg som i år.

Glöm aldrig Utöya!

818F110E-85A7-4707-903B-158B071A2116Idag är det exakt 8 år sedan den högerextremistiske terroristen Anders Behring Breivik mördade 69 personer på Utöya och ytterligare 8 personer i Oslo i ett terrorattentat som lämnade över 200 människor skadade. Måltavlan var socialdemokratin och syftet var att bekämpa en påstådd islamisering av samhället.

Idag går våra tankar till våra kamrater, i AUF, som mördades samt deras anhöriga. Även om Breivik agerade på egen hand, var han inte ensam om sina ideer. Terrordådet skedde i en samhällelig kontext som kännetecknas av ett förändrat debattklimat där rasismen vinner större mark och där det blivit alltmer accepterat att uttrycka hat mot dem som inte passar in i konservativa normer: mot invandrare, mot feminister, mot hbtq-personer med flera.

Det har vuxit fram ett debatt- och åsiktsklimat i Europa där extrema åsikter sakta men säkert normaliseras och där gränsen för vad som är accepteras förflyttats. Det är en utveckling som vi inte bara ser i Norge utan även hemma i Sverige och ute i Europa.

Vi socialdemokrater kommer inte att stå passiva medan detta sker mitt framför våra ögon. Vi tar kampen för alla människors lika värde och mot rasismen, sexismen, homofobin och alla former av förtryck. Vi tar avstånd från den normalisering av extrema åsikter som sker idag och som vi bland annat ser inom politiken där etablerade partier börjar samarbeta med extrema partier och anamma deras retorik samt politik. Vi måste stå fast i våra övertygelser för att försvara den demokratiska grund som vårt samhälle vilar på.

Vi vill härmed skicka en tanke till våra kamrater i AUF och i Arbeiderpartiet, samt markera, för alla, att vi socialdemokrater alltid kommer att bekämpa all form av förtryck och extremism. Vi tänker försvara alla människors lika värde och den demokratiska grund som vårt samhälle vilar på. Idag, på Utöyas minnesdag, och alla andra dagar!

Alejandro Caviedes, ordförande Umeå arbetarkommun
Rosa Vallgårda, ordförande SSU Umeå

Proppfullt på torget när vi demonstrerade på 1 maj

cuarteto 1Förra veckan firade vi första maj och för första gången i den här arbetarekommunens historia fick vi äran att få statsministern som förstamajtalare hos oss. Rådhustorget var proppfullt. Aldrig tidigare under alla år jag tågat på första maj hade jag sett så mycket folk samlas på torget.

På förmiddag höll vi torgmöten i Holmsund, på Ålidhem och Mariehem. Ålidhems- och mariehemstågen möttes vid svingen och anslöt sig sedan till huvudtåget som avgick från Döbelns park och kulminerade i manifestationen på Rådhustorget. Men även senare på eftermiddag hade vi en samling i Hörnefors.

Ca kl 12.40 kom Stefan och Ulla Löfven till Döbelns park, där de möttes av en stor samling som gjorde sig redo för att marschera till Rådhustorget. Där var vi tillsammans med fackföreningsrörelsen, SSU, S-kvinnor och ABF. Men det fanns även många sympatisörer på plats. Efter att jag hälsade dem välkomna, gick Stefan och Ulla till tåget och hälsade på så många de kunde. Bl a på 11-årige Benjamin, som hade precis gått med i Unga Örnar för att han ville kämpa för barnens rätt att ha kul.

torgetVi var ca 600 demonstranter på tåget, men väl på Rådhustorget väntade många fler på oss. Hela torget var fullt. Vi demonstrerade under parollen Trygghet, demokrati och sammanhållning, vilket var ett genomgående tema bland talen och plakaten. Rosa Vallgårda, som talade för SSU, tog upp de problem välfärdssystemet lider av och de hot om skattesänkningar som borgerligheten utsätter det för. Vi har ett skolsystem som tillåter att skattebetalarnas pengar spills ut över oseriösa aktörer och hamnar i aktieägarnas privata fickor istället för att höja personalbemanningen och undervisningens kvalité. Det är inte befogat att – liksom borgerligheten gör – driva på för skattesänkningar, samtidigt som vi upplever långa vårdköer och ser hur vårt välfärdssystem blöder. Socialdemokratin behövs mer än någonsin!

Lina Farhat, från S-kvinnor, varnade i sitt tal för normaliseringen av rasismen. Vi måste lära oss av historien, och – precis som hon påpekade – så började inte förintelsen med gaskamrarna, utan den föregicks av en normaliseringsprocess. En sådan normalisering är precis det vi ser idag. Ett konservativt högerblock håller på att bildas, där M och KD flörtar med SD. Detta varnade också Stefan Löfven för i sitt tal, där han förfasades över att M och KD sneglar på ett parti som har sitt ursprung i vitmaktsrörelsen.

Bara 2 dagar efter Löfvens tal på första maj, kallar Jan Björklund och Jimmy Åkesson till gemensam presskonferens där de förkunnar att de ska ut på gemensam debatturné inför EU-valet. Det vi inte trodde skulle ske, har precis skett: en normaliseringsprocess som gör ett parti med rötterna i nazismen och med företrädare som anser kvinnor och invandrare vara mindre värda till ett rumsrent parti. Socialdemokratin behövs mer än någonsin. Med fanan högt ska vi ta kampen mot högern och försvara välfärden. Nazismen ska tryckas tillbaka. Historien får inte återupprepas.

Fotograf: David Nordlund (bilden högs upp), Alejandro Caviedes (bilden på torget)

Får man skriva vad som helst på vk-bloggen?

I flera månader har Arbetarpartiets gruppledare Jan Hägglund bedrivit ngt slags korståg på sin blogg mot flera lokala politiker med muslimsk bakgrund genom att på väldigt lösa grunder anklaga dem för islamistiska åsikter. Utan några som helst belägg hänger han ut umebor med namn som han då anklagar för att stå för införandet av sharialagar mm. I hans föreställningsvärld, som den tar sig i uttryck i flera av de inlägg han skriver på sin blogg, pågår det en islamistisk konspiration som infiltrerat den lokala ledningen för såväl Vänsterpartiet, Socialdemokrater och Miljöpartiet.

Vad gäller Socialdemokraterna har han tidigare skrivit att det skulle finnas en islamistisk falang i Umeå, som Socialdemokraterna i Umeå stryker medhårs för att kunna få röster från invandrare i valet. Men när man läser vad han baserar sina konspirationsteorier på, så rör det sig inte sällan om saker som är så löjliga att ingen vettig människa ens på skämt skulle bygga några anklagelser på. Igår har han dock sjunkit ner till en nivå som jag inte ens trodde var möjligt för en politiker som sitter i Umeå kommunfullmäktige och på allvar gör anspråk på att vilja styra en kommun.

I sitt senaste blogginlägg skriver han om en imam verksam i Gävle som är gripen tillsammans med sin son och hålls i förvar av Migrationsverket. Imamen är sedan tidigare utpekad som en central figur i den svenska jihadistmiljön, och Jan Hägglund påstår sig då kunna avslöja kopplingar mellan honom och lokala socialdemokratiska och miljöpartistiska politiker. Vad är då kopplingen? Ja, imamens son, som har bott i Umeå, är vän med dem på facebook. Av det drar Jan Hägglund slutsatsen att dessa politiker har kontakter med imamens son, som man inte ska ta lätt på, och att de därmed ingår i ett nätverk som bidrar till att normalisera islamistiska åsikter.

Kontakter? Nätverk? Killen har bott i Umeå och har därför folk från Umeå i sin vänlista. När jag går in på den här killens facebook, ser jag inte bara dessa politiker i hans vänlista utan även flera andra umebor. Är det konstigt? Och är det bara de socialdemokrater och den miljöpartist som är på hans vänlista som genom att finnas där normaliserar islamistiska åsikter? Eller är det alla som finns på hans vänlista? Eller är det bara de i hans vänlista som är invandrare? Eller bara de som är från Umeå? Jan Hägglunds argumentationslogik skiljer sig inte nämnvärt från de antisemitiska konspirationsteorier som var vanliga på 30-talet, där man såg kopplingar och sammanhang överallt, även där de inte fanns. Men medan nazister såg i Karl Marx’ judiska bakgrund beviset på att socialismen var en sionistisk världskonspiration, så ser Jan Hägglund en persons namn på en vänlista på facebook som beviset på kopplingar mellan gripna imamer och politiken i Umeå. I och med detta når Jan Hägglund en bottenplacering som jag inte ens visste var möjlig att uppnå.

För det här sammanhanget vill jag poängtera att de två socialdemokrater som Jan Hägglund hänger ut inte är några heltidspolitiker. De är vanliga människor med vanliga jobb, som har politik som en fritidssyssla. Det är inga kommunalråd eller dylikt. Även om de är fritidspolitiker så är de offentliga personer och ska granskas – precis som heltidspolitiker. De ska också kunna tåla kritik, och de måste leva med att kunna få skit de inte förtjänar av politiska motståndare. Så är det att vara aktiv i politiken. Men man ska vara medveten om den skada man kan göra mot en människa när man lättvindigt riktar ogrundade och felaktiga anklagelser om islamism. Att få upp länkar som handlar om islamism när man googlar på sitt eget namn är tillräckligt för att inte bli kallad på jobbintervjuer, eller ens komma i fråga för att hyra en lägenhet hos en privat hyresvärd, för att inte nämna risken att hängas ut som måltavla på nazistiska sidor.

Jag måste säga att det är sorgligt att se hur Arbetarpartiet har gått från att en gång i tiden ha varit ett parti som tog tydlig ställning mot rasism till att numera ha satt i system att göra politiker med invandrarbakgrund till måltavla för allehanda grundlösa anklagelser. Arbetarpartiet har gjort en resa som kulminerat i att de numera konkurrerar med SD om att fiska i brunt och grumligt vatten. De flesta har förstått att Arbetarpartiet anammat en medveten strategi att öka sin väljarandel genom att locka till sig röster från SD, men den här typen av beteenden brukar straffa sig i längden. Ingen i kommunfullmäktige tar dem på allvar. Det är även höjden av ironi när Jan Hägglund, som själv blev utesluten från socialdemokraterna pga entristisk infiltration och som leder ett parti som fortfarande använder sig av enteristiska metoder gentemot andra organisationer inom arbetarrörelsen, tror sig kunna ha moralisk auktoritet att uttala sig om vilka som är och inte är äkta socialdemokrater.

Alejandro Caviedes

Ordf för Socialdemokraterna i Umeå

 

Moderaternas förhållningssätt till fakta lämnar en hel del att önska

vetenskapsrådetModeraternas förhållningssätt till fakta lämnar en hel del att önska. Valfilmen som moderaterna i Umeå släppte för 2 månader sen, där Umeå framställs som en otrygg stad, kan inte ha gått obemärkt förbi för den som följer nyhetsrapporteringen i Umeå. Inte heller den massiva kritik som filmen fick för att den inte håller sig till fakta.

Efter detta hade man kunnat tro att Umeås moderater kanske skulle lärt sig att hädanefter vara mer försiktiga med att gå ut med uppenbart felaktiga budskap. Men ngn lärdom verkar de inte ha dragit. Bara ngn månad senare bjuder moderata studenter (MST Umeå) den moderate riksdagsledamoten Hanif Bali till att föreläsa på universitetet. Besöket recenseras i umeåmoderaternas nyhetssajt ”Nyheter i Västerbotten” under den märkliga rubriken ”Hanif Bali (M): Anledningen till att invandrare inte får jobb är inte att Sverige är rasistiskt”.

För att plocka populistiska poäng verkar moderaterna uppfinna sina egna fiender som de gärna polemiserar mot. Självklart är inte Sverige ett rasistiskt land. Men i den seriösa debatten om arbetslöshetspolitik är det knappast ngn som påstår detta. Däremot kan man konstatera förekomsten av det som inom samhällsvetenskaplig forskning kallas för strukturell rasism, som ngt förenklat kan beskrivas som oskrivna normer inom olika samhällsområden (såsom arbetsmarknaden, rättsväsendet, bostadsmarknaden mm) som gör att folk som avviker från det som uppfattas som svenskt i praktiken inte har samma möjligheter som alla andra. Bl a tar sig detta uttryck i att människor med utomnordisk bakgrund bemöts av förmodar på arbetsmarknaden, som gör att de har svårare att få jobb (eller får en sämre löneutveckling) än vad de skulle haft om de uppfattats som svenskar. Och trots att detta inte är detsamma som att hävda att Sverige skulle vara ett rasistiskt land, är det precis existensen av dessa diskriminerande strukturer som Hanif Bali förnekar när han då går ut med budskapet om att ”anledningen till att invandrare inte får jobb inte är att Sverige är rasistiskt”.

Det är klart att många arbetslösa invandrare saknar relevant utbildning, behöver validera sin utbildning eller – beroende på hur länge vederbörande bott i Sverige – saknar tillräckliga språkkunskaper, och detta förklarar en del av invandrarnas överrepresentation i arbetslöshetsstatistiken. Men det är sedan länge tillbaka väl vetenskapligt belagd att även efter att man korrigerar för den effekt som språk, ålder, utbildningsnivå, och alla andra variabler som påverkar arbetslöshet hålls konstanta, återstår en skillnad som inte går att förklara. En person med utomnordisk bakgrund som behärskar svenska har statistiskt sett sämre möjligheter på arbetsmarknaden än ngn som uppfattas som svensk och som har samma ålder, utbildningsnivå och arbetslivserfarenhet. Det gäller inte bara möjligheten att få jobb utan framför allt ett jobb som motsvarar de kvalifikationer man har och även vilken löneutveckling man får. Det betyder inte att diskriminering skulle vara den enda orsaken till skillnader i arbetslöshetsstatistik mellan olika grupper. Men det betyder att även om vi utjämnar skillnader i utbildningsnivå och rustar arbetslösa med kunskaper i svenska eller hjälper till med validering mm, så kommer inte det att räcka hela vägen, då det återstår att göra ngt åt den diskriminering som sker på arbetsmarknaden.

Med bara en handvändning viftar dock Hanif Bali all den arbetsmarknadsforskning som belyser strukturell diskriminering genom att hänvisa till siffror från PIAAC, som pekar på att det inte finns någon skillnad i sysselsättning om en utrikes född [sic!] har samma kunskapsnivå som en inrikes född [sic!]. Samhällsvetenskaperna är ingen exakt vetenskap som matematik, där man alltid får samma resultat. Olika studier kan ge olika resultat beroende på vilken metod, mätperiod eller teoretiska utgångspunkter som tillämpas. Vill man låta trovärdig genom att hänvisa till forskning, går det oftast att hitta NÅGON undersökning som stödjer det man påstår.. men det betyder inte att all annan forskning på området håller med. Och tittar man på den bild som den samlade forskningen på området visar, så finns det faktiskt inte stöd för Hanif Balis uppfattning.

På uppdrag av regeringen gjorde Vetenskapsrådet en kartläggning av all den forskning som bedrivits i Sverige gällande rasism på arbetsmarknaden. Forskningsöversikten visar att ”det finns kunskapsluckor […] Tydligt var bland annat att det finns mycket lite forskning om islamofobi och afrofobi i kombination med arbetsmarknad” (s. 32). Men kartläggningen av det aktuella kunskapsläget i Sverige ger vid handen att diskriminering sker ”av personer som utifrån utseende och/eller namn antas ha ursprung i länder utanför Europa, främst Afrika och Mellanöstern” vid framför allt rekrytering (s. 6). Den samlade bilden som ges är att ”personer som baserat på namn och/eller utseende uppfattas vara födda i länder i Afrika och Mellanöstern missgynnas relativt individer som uppfattas ha svenskklingande namn och ”svenskt” utseende vad gäller sysselsättningsgrad, avkastning på högre utbildning samt löneläge” (s 28).

Frågan är om de data som finns i PIAAC är tillräckliga för att kunna dra de slutsatser Hanif Bali gör. Vissa menar att så inte är fallet. Hur det är med den saken, kvarstår likväl det hårda faktum att bilden av den svenska arbetsmarknaden som meritokratisk och icke-diskriminerande med avseende på etnicitet får inget stöd i den samlade forskningen. Att då komma och hävda motsatsen är att bortse från fakta. Sättet varpå budskapet förmedlas är dessutom populistiskt. Att konstatera att arbetsmarknaden i Sverige präglas av diskriminerande strukturer är inte på ngt sätt att påstå att Sverige skulle vara ett rasistiskt land. Att då vilja förneka förekomsten av diskriminering genom att uttala det som är självklart, nämligen att Sverige inte är rasistiskt, adresserar därför inte kärnan i problematiken. Istället syftar det till att framställa den andra sidan i den här samhällsdebatten som en oresonlig part som anklagar Sverige för att vara rasistiskt. Moderaterna försöker plocka billiga politiska poäng genom att polemisera med en meningsmotståndare som bara finns i deras fantasi. Det ligger säkert i linje med deras populistiska valstrategi, men det visar på ett väldigt ansträngt förhållningssätt till fakta. vad blir deras nästa steg? Att gå ut med budskapet att löneskillnader mellan könen inte beror på diskriminering?