Daniel Nordström, fredag 23 september kl 07.15
I dag är det exakt tio år sedan journalisten Dawit Isaak greps.
Han sitter ännu fängslad utan åtal och utan rättegång.
Vi får aldrig ge upp kampen för honom och för det fria ordet.
Tio år, Det är en enormt lång tid.
Om jag blickar tillbaka tio år i tiden inser jag hur mycket som har skett i mitt liv.
Jag har sett mina barn växa och förgylla mina dagar. I mitt yrke har jag hunnit byta arbetsuppgifter flera gånger och fått vara med om en intressant och spännande utvecklingsresa.
Så kunde även Dawit Isaaks dagar ha sett ut. Han är också journalist. Han är också pappa, men hans
senaste tio år har tillbringats i ett fängelse i Eritrea – på grund av det hans tidning har publicerat.
I dag är det exakt tio år sedan den svensk-eritreanske journalisten Isaak greps av eritreansk polis.
Isaak flydde från självständighetskriget i Eritrea och kom till Sverige 1987. Efter kriget återvände han till Eritrea, där han var delägare och journalist för landets första oberoende tidning, Setit. Efter en artikel där en grupp politiker krävde demokratiska reformer i Eritrea greps bland andra Isaak och hans kollega Fessehaye ”Joshua” Yohannes, som har avlidit under tiden i fängelset. Dawit Isaak sitter ännu fängslad utan åtal och utan rättegång. Eftersom han har eritreanskt medborgarskap anser Eritreas regering att detta är en intern angelägenhet.
Svenska UD har använt sig av så kallad tyst diplomati i försöken att få Isaak frigiven. Det är bara att inse att det inte är en framgångsväg.
Nu krävs andra åtgärder för att Isaak ska friges och de måste ske nu.
Detta är en kamp för Dawit Isaak och det är en kamp för det fria ordet.
Den kampen får aldrig ges upp.
