Minns bara ett ord: Tack!

VF, Erik Isberg, Marie Andersson, Merie Hedberg.

Från och med måndag är Erik Isberg ny utgivare för Folkbladet. Han kommer att leda tidningen tillsammans med Marie Andersson och Marie Hedberg under tiden som en ny chefredaktör rekryteras. FOTO: MALIN GRÖNBORG

Fredag 5 april klockan 20.00
Ett tomt papper. Jag satt och tittade på det länge innan jag började skriva dessa rader. Jag försökte vänta in de stora orden. Min önskan var att den här krönikan skulle bli speciell, att jag kunde skriva vackra ord som ni skulle minnas.
Jag insåg kanska snabbt att dessa ord inte skulle komma och att den här krönikan främst är speciell för mig. Det här är nämligen min sista krönika i kära Folkbladet.
1 maj tillträder jag som chefredaktör och ansvarig utgivare på Arbetarbladet i Gävle. Redan på måndag lämnar jag över utgivaransvaret till min gode vän och kollega Erik Isberg, som kommer att leda tidningen tillsammans med Marie Andersson och Marie Hedberg fram till dess att en ny chefredaktör utses.
Det viktigaste ordet i denna krönika fann jag i vilket fall snabbt.
Det ordet är tack.

Främst vill jag tacka er läsare för ert engagemang, era kommentarer, era samtal och mejl genom åren. Det har varit både värdefullt och roligt att tala med er.
Tack för alla lovord och beröm. Tack också för alla utskällningar och sågningar. Jag kommer aldrig att glömma den kvinna vars handskrivna brev var så värmande och vackert att jag blev rörd. Jag kommer heller att glömma den man som kallade mig en ”självutnämnd jävla guru” och kallade hela redaktionen för ”en grupp mesar”.
Det är just sådan reaktioner av skilda slag som en redaktör vill ha. Det är ett bevis på att vi gör rätt och på att vi berör.
Under årens lopp har ni läsare ständigt hjälpt mig och redaktionen att göra en bättre läsning. Era synpunkter, råd, beröm, kritik och tips har varit – och är – avgörande.

Jag känner också en oerhört stor tacksamhet till mina tidgare och nuvarande medarbetare och kollegor på Folkbladet och inom VK-koncernen. Jag minns mina år på sportredaktionen, åren på redigeringen, åren när jag suttit runt nyhetsdesken och åren jag arbetat inom koncernledningen. Varje tid har haft sin tjusning. Varje tid har genomsyrat det jag uppskattar allra mest: Vänskap och teamkänsla.

Både inom Folkbladet och inom VK-koncernen finns en fantastisk dynamik där individuellt skickliga medarbetare bildar en oslagbar och tajt enhet tillsammans.
Det har varit underbart att få uppleva det och jag känner mig lyckligt lottad.
Nu går jag vidare till en ny utmaning som också känns inspirerande.
Jag går från en fin arbetsplats till en ny som också känns mycket fin.
Det blev några ord till slut på det tomma papperet. Ni lär inte minnas alla ord. men det viktigaste vill jag att ni alla ska minnas: TACK!

Jag säger som fransmannen Jean Baptiste Massieu (1772–1846):
”Tacksamhet är hjärtats minne.”

Veckans lista
Erik Isberg. Folkbladets utgivare från och med måndag. Läs mer här.
Aprilskämt. Tradition. Här är Folkbladets artikel 1 april i år.
Oscar Lindberg. En sann slutspelskung.
Ulla-Maj Andersson. Färgstark. Läs mer här.
Josefin Gustafsson. Täfteåbo som segrade i TV3:s Top Model. Läs mer här.

5 kommentarer

  1. Förutom dina fantastiska ledare så minns jag dock mest orden : ”If You aínt a Harley rider, you aínt worth a shit”. Vilket Raggar-Rolf Rukas farfar lär ha uttalat vid en föreställning på draggen som vi alla hatade då.

    Sent grattis till din befodran
    Erik C.

  2. @Lennart: Tack! Det är tur att Folkbladet är så mycket mer än en enda person.
    @Erik C: Raggar-Rolf! Underbart att du minns den storyn. Vilken otroligt galen pjäs det var. Vi som stod på scen hade åtminstone kul. Frågan är om publiken hade det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>