När Oliver Bierhoff slog in det avgörande målet i förlängningen i EM-finalen 1996 var det många som förutspådde en ny tysk storhetstid. Med Dortmund som blivande Champions League-vinnare och ett landslag åter på frammarsch skulle framtiden färgas svart, röd och gul; tysk. Men vindarna vände. Dortmund sjönk som en sten och landslaget har sedan den där Bierhoff-fullträffen inte vunnit något. Sedan EM-guldet 1996 har tyskarna förlorat både en EM- och VM-final. Lägg därtill två raka tredjeplatser i fotbolls-VM. Tyskarna har helt enkelt inte räckt enda in i kaklet vilket enligt mig kan tala för ett trendbrott.
Likväl som jag var övertygad om att Holland skulle spela VM-final 2010 är jag nu övertygad om att Tyskland står som mästare i år. Trots en svår grupp med Ronaldos Portugal, van Persies Holland och framförallt den store Bendtners Danmark så är man helt enkelt för bra.
Slump eller ej, men Tyskland förmodade nya storhetstid sammanfaller i samband med Dortmunds återfödelse på den största scenen.
Inför årets turnering är man bättre än någonsin. Både på papperet och på planen. Den enorma talangsatsning landet startade efter EM-fiaskot 2000 har börjat ge resultat. Och med klokt och sunt förnuft (de har b.la. tagit in en psykolog i ledarstaben) har man börjat klättra tillbaka mot den absoluta världstoppen.
I målet har man pantern Manuel Neuer med en räckvidd och ett psyke man skulle kunna offra en njure för.
I backlinjen är überduktige Phillip Lahm den stora stjärnan med lagkaptensbindeln runt armen. Lahm ackompanjeras av Boateng, Badstuber, Mertesacker och den stigande stjärnan Mats Hummels. Just Hummels är en potentiell genombrottsman i sommar och kan vara det närmaste Die Mannschaft kommit en ny kaiser på många år.
Defensiva mittfältet bjuder på Schweinsteiger och Khedira som är oerhört stabila och i offensiven råder lyxproblem, med Kroos, Müller, Özil, Podolski, Götze och Reus b.la.
Och på topp, stenhårda duon Gomez och Klose som kommer göra mål i EM.
Löw förfogar över sin kanske allra starkaste 23-mannatrupp någonsin. Den nya tyska generationen är på väg att utvecklas till något alldeles extraordinärt. Det enda negativa som kan sägas om den är att det något genuint tyska försvunnit en aning längs vägen. Det är helt enkelt inte lika mycket hår under armarna längre. Och kamplustan som länge varit det kanske starkaste kännetecknet för tyska stjärnor har övergått till tekniskt och individuellt skickliga spelare.
När Thomas Müller nickade in Bayerns ledningsmål i årets Champions League-final var känslan att detta skett förut. Ett Bayern som tillslut maler ner motståndet och avgör genom en Müller. Men fotbollslogiken rubbades då engelsmännen kvitterade och hade nerver av (tyskt) stål då de vann i straffläggningen. Bayern Münchens snöpliga finalsorti kan vara precis den extra tändvätskan som behövs. Och är det något tyskar kan så är det att tända till.
Den 1 juli går finalen av stapeln i Olimpiyskiy National Sports Complex (notera det absurt klingande namnet, med den östeuropeiska inledningen kryddat med amerikansk business, ingen vacker kombination). Bli inte förvånade om Kiev kommer färgas tyskt. Och räkna kallt med en galen fest i tyska fotbollshuvudstaden Berl…..München!
Also bis bald
På återseende
