Onsdag 1 september klockan 08.15
Båda söker samma jobb. Båda har exakt samma meriter.
Ändå är de så olika.
Jag har sett scenariot spelas upp flera gånger i samband med att personer sökt jobb hos oss.
Han kommer insläntrande till intervjun. Han är försenad och ser ut som en obäddad säng. Han är dåligt förberedd och allmänt slarvig. Men han har utan tvekan stor talang. Han framhäver enbart sina positiva egenskaper och är beredd att börja förhandla om lönen direkt.
Hon kommer in och sätter sig stelt. Hon är i tid och ser proper ut. Hon är enormt väl förberedd och ger ett mycket korrekt intryck. Hon har också utan tvekan stor talang. Men hon talar främst om sina negativa sidor och ber nästan om ursäkt att hon har mage att söka jobbet.
Varför är det så ofta på det här sättet i Sverige år 2010.
I det här landet inbillar vi oss att vi är så oerhört jämställda.
Det är vi tyvärr inte.
