Torsdag 23 september kl 09.40
Jag kommer aldrig att förstå det.
Varför ställer man upp i Robinson. Och gnäller?
I dag läser jag i Aftonbladet om den nya säsongen av dokusåpan Robinson i TV4. Inte oväntat framställs den som den värsta någonsin.
– Fy fan, vad de har lidit och svultit, säger programledaren Paolo Roberto till tidningen.
Han fortsätter entusiastiskt:
– Det är en fullständigt härlig omgång. De blöder, de gråter, spyr, de bråkar. Det är magiskt!
Robinson säger en hel del om vårt samhälle. Den säger att vi ofta har det alldeles för bra. Därför gillar vi att se människor i konstruerade och jobbiga situationer. Vi lider med de stackars människorna som befinner sig på en öde ö, trots att vi vet att de har sjukvård, lyx, mat och vackra hotellrum en liten båtfärd bort om de känner att de inte har lust att leka längre.
En annan fråga är var de hittar alla märkliga deltagare och varför de ständigt gnäller. Det är ju trots allt högt frivilligt att vara med.
Vissa deltagare är förstås mer udda än andra.
De är utvalda för att det ska bli bra tv.
En av deltagarna i år heter Gurkan Gasi. Han är 26 år och flydde som liten från kriget på Balkan 1992. Han säger till Aftonbladet att han är beredd att jämföra sina veckor i Robinson med kriget i Kosovo.
– Krig är härligare än det här. Jag väljer hellre krig än att vara där ute. Jag menar allvar, säger han till tidningen.
Ja, harregud.
