Lördag 25 september kl 14.20
Efter 13 kilometer rann mjölksyran ur öronen.
Då trodde jag att jag var jagad av högerextremister.
Lidingöloppet är en pärs, även om man bara springer 15 kilometer och inte den dubbla distansen.
Terrängen är oerhört tuff, backarna tycks aldrig ta slut och redan vid starten blev jag skeptisk.
Speakern sade nämligen att vi som skulle ut och springa skulle ta chansen att njuta. Vaddå njuta? Springer man 15 kilometer njuter man inte. Varenda steg är en kamp. Dessutom avslöjade sig speakern också med att noga tala om var man kunde finna sjukvård.
Efter 13 kilometer var jag så trött att mjölksyran rann ur öronen. Dessutom trodde jag att jag var jagad av högerextremister.
Flera personer bakom mig skrek nämligen högt med militärisk stämma: ”Höger!!! Tack!!!!!”
Det tog ett tag innan jag fattade att det enbart var löpare som var i färd att springa om mig på vänster sida. De var rätt så många.
