Tisdag 26 oktober kl 09.45
Våldtäktsdömde Billy Butt är på väg att få upprättelse.
Frågan är varför det tagit så lång tid.
Musikproducenten och skivbolagsdirektören Butt har nyligen givit ut boken ”Ett särpräglat utseende”. I den beskriver han det helvete han har fått gå igenom sedan han 1993 dömdes till fyra års fängelse för nio fall av våldtäkt och ett våldtäktsförsök i Stockholms tingsrätt. Straffet skärptes senare i Svea hovrätt till fem års fängelse.
Butt frigavs 1996. Han har hela tiden hävdat sin oskuld och kämpat för att få upprättelse.
Han säger själv att han förstår att han har betett sig omoraliskt, men det är inte samma sak som att bete sig brottsligt.
Nu sluter allt fler upp bakom Butt och säger att han blev oskyldigt dömd.
Två av dem är Gudrun Schyman och AnnBritt Grünewald, som i en artikel på Newsmil skriver att Butt blev oskyldigt dömd. Jan Guillou är ett annat tungt namn som sluter upp bakom honom. Guillou har krivit en artikel där han kallar domen mot Butt för ”ett justitiemord”.
Butt skriver nu själv i en debattartikel på Newsmill att han är glad över stödet, men han ställer den berättigade frågan: Varför tog det så lång tid innan han fick stödet.
”Jag är givetvis oerhört tacksam för uppmärksamheten men jag tar emot detta plötsliga stödet med en blandning av försiktig glädje och en viss frustration. Bland journalisterna i Sverige råder i dag stor sympati gentemot mig och många runt om i landet har tagit bladen från munnen och skrivit i samma anda som Guillou och Schyman. Men de flesta som i dag basunerar ut min oskuld har under drygt 18 år hyst de känslor som de nu plötsligt vågar uttrycka offentligt. Allt detta föranleder frågan: ”varför skrev de inte så redan då?”, säger Butt.
Han fortsätter:
”Jag kan bara sucka och konstatera att det råder en oerhört avsaknad av så kallad ”guts” och civilkurage inom den svenska journalistkåren. Det som Guillou & Company skriver nu har de vetat sedan 1993. Hur vet jag det? De flesta av dem erkände detta för mig ”off the record” redan då!”
Jag rekommenderar alla att läsa Billy Butts bok ”Ett särpräglat utseende”.
I den beskriver han personligt och öppet om sitt liv och om hur han har upplevt rättsprocessen och hans sargade liv efter den
När man läser boken och de debattartiklar som följt efter den är det svårt att inte ställa samma fråga som Billy Butt.
Varför tog det så lång tid innan han fick stöd?
Jag kan inte påstå att jag kan detta rättsfall i detalj, men jag vet tillräckligt mycket för att konstatera att Billy Butt dömdes på mycket lösa grunder.
Det finns anledning både för rättsväsendet och journalistkåren att titta sig självkritiskt i spegeln.
