Torsdag 4 november kl 09.10
Nu kommer den alltså.
Skandalboken om kungen.
Boken ”Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken”, skriven av journalisterna Thomas Sjöberg, Tove Meyer och Deanne Rauscher, har varit mycket omskriven de senaste dagarna. Anledningen är förstås de sensationella uppgifterna.
Jag har inte läst boken, men av medierapporteringen förstår jag att kungen framställs som en mansgris som egentligen inte vill vara kung utan hellre vill ragga brudar och svinga en bägare eller två med polarna.
Den bild som framställs av vår monark är inte direkt positiv. Rykten om en otrohetsaffär med en känd svensk artist och strippklubbar har blivit till en sanning i boken.
Det som sänker bokens trovärdighet är förstås att det inte finns några vittnen som kliver fram. Det gör att den främst blir en samling av snaskiga och obekräftade rykten – även om författarna förstås hävdar att de skriver sanningen.
I dag ska tydligen kungen kommentera boken. Det blir onekligen intressant.
I övrigt väcks en annan intressant fråga. Gäller pressetiska regler även för en kung? Svaret är naturligtvis ja.
Kungen och andra makthavare får givetvis finna sig i att bli hårt granskade, men det finns en gräns även för vad en kung – och andra offentliga personer – får bli utsatta för.
Jag har ingen aning om sanningshalten i den här boken, men en sak är säker. Om det som skrivs i denna bok inte stämmer luktar det förtal lång väg.
Boken kliver över alla de gränser vi tidigare har sett i Sverige och att den kommer att skapa rubriker under lång tid.
Jag tror faktiskt också att det finns risk att denna bok automatiskt kan medföra en annan typ av snaskigare journalistik och rapportering i framtiden.
Jag hoppas innerligt att det inte blir som jag befarar.
