FOTO: SCANPIX
Söndag 14 november kl 09.10
I dag är det fars dag.
Det är en dag då vi fäder bör se oss själva i spegeln.
Jag läser på Wikipedia att fars dag firades i Spokane i Washington för första gången. Detta 19 juni 1910. Seden har funnits i Sverige sedan 1931.
Det var en kvinna vid namn John B. Dodd, just bosatt i Spokane, som – enligt Wikipedia – startade traditionen. Detta för att hon ville fira sin pappa, William Smart, som ensam fostrat henne och hennes fem syskon. Mamman dog i barnsäng när hon födde familjens sjätte barn.
Det finns många fäder och mödrar som är värda att firas, men trots allt är det definitivt fler mödrar än fäder som är värda att firas.
För när det pratas om frånvarande föräldrar är det i betydligt fler fall frånvarande pappor det handlar om. Av någon anledning är det oftare vi som sviker.
Jag vet att många tycker att både mors och fars dag enbart är kommersiella jippon.
Jag håller inte med.
Jag tycker att det är fina seder, för man bör ta varje tillfälle i akt att hedra sina föräldrar och det är bra att bli påmind om det. Men det bör ske ständigt och inte enbart en dag per år.
Därför tycker jag att det är främst vi som är fäder som bör anstränga oss lite extra i dag.
Vi bör se oss själva i spegeln. Det vi kommer att se är personer som inte alltid är dem vi önskar att det vore.
Men förhoppningsvis ser vi personer som har en vilja att vara bra för våra familjer. Personer som är ömma. Personer som kan kramas och framför allt personer som har förmågan att säga förlåt de gånger vi inte räcker till.
För vi behöver inte vara perfekta.
Däremot vill våra barn känna trygghet och de vill känna sig älskade. Det är det enda de begär.
Så låt oss ge dem det. Det är vår skyldighet.
