Inga duvungar. Däremot dunungar kanske. FOTO: SCANPIX
Måndag 22 november kl 08.05
Jag hade en språklig debatt under helgen.
Frågan: Dununge eller duvunge.
Jag vet med mig att jag har alldeles för lätt att gå igång alldeles för mycket i språkliga debatter.
För jag har mina käpphästar.
En av dem är just ordet dununge.
De allra flesta skriver ”han är ingen duvunge i sammanhanget”.
Jag hävdar att det är fel.
Det heter: ”Han är ingen dununge i sammanhanget”.
En duvunge är visserligen oerfaren, men den är inte mer försvarslös eller oerfaren än andra fågelungar.
En dununge är däremot både försvarslös och oerfaren. En dununge är en fågelunge som ännu bara har dun och inte har hunnit få fjädrar.
Jag fick mothugg i debatten – som i dessa moderna tidevarv naturligtvis fördes på Facebook.
Somliga påstod att det heter ”ingen duvunge”. De hade, märkligt nog, aldrig ens hört ordet ”dununge”.
En annan person sade att ”dununge” och ”duvunge” är synonymer.
Okej. Det kan mycket väl vara så att ”duvunge” blivit en synonym till ”dununge” med tiden, men i så fall handlar det om den otäcka regel som innebär att fel blir en norm när det har upprepats tillräckligt många gånger.
Därför hävdar jag bestämt att det korrekta uttrycket är: ”Han är ingen dununge” i sammanhanget.
Där ger jag mig inte, för en käpphäst överger jag inte i första taget.
Åtminstone inte tills dess jag blir överbevisad.
Duvunge är ett gammalt talesätt, vedertaget för oss som är lite äldre. Språket ändras i ”folkmun” i tiden och med de unga. Det behöver nödvändigtvis inte betyda att det svenska språket utarmas. När min man på tidigt sjuttiotal sade bulle – taxi, nötter-tänder, pjuck-skor, var han bara före i tiden. Dununge eller duvunge är ju samma subst. men duvungen är definitivt för FRED. Kram Eliz