Fredag 17 december kl 09.30
Naturligtvis måste även Säpo förnya sig och använda sig av nya medier i kampen mot terrorismen.
Men det finns trots allt en gräns: Den personliga integriteten.
Det är alltid så lätt att vara efterklok.
I efterhand kan man se att självmordsbombaren från Tranås, Taimour Abdulwahab, gav tydliga tecken på att han hade extrema åsikter, som definitivt borde ha intresserat Säpo. På sin Facebook-sida lade Abdulwahab upp bland annat filmer med extrem-islamistisk propaganda. Han hade också gått med i grupper som sympatiserade med al-Qaida.
Detta hade inte Säkerhetspolisen koll på. Borde den ha haft det?
Svaret är nej.
Att begära att Säpo ska ha kännedom om alla personer som lägger ut märkliga saker på nätet är naturligtvis att begära alldeles för mycket. Sådana resurser finns helt enkelt inte. Dessutom – och det är ännu viktigare – vill knappast någon av oss ha ett samhälle där Säpo sitter och spionerar på alla som på något sätt anses misstänkta.
Ett sådant agerande från Säpo skulle förstås leda till ramaskri och våldsam debatt om rätten till den personliga integriteten. Jag är också rätt så övertygad om att Säpo fått kraftig kritik om de i ett tidigt skede ingripit mot Taimour Abdulwahab, endast på grund av hur han agerat på Facebook.
Nu i efterhand bör däremot Säpo förstås noga undersöka den aktivitet som Abdulwahab haft på nätet. Olika trådar kan leda fram till personer som Säpo definitivt bör ha koll på.
Men att skanna av Facebook i förebyggande syfte ska inte ingå i Säpos verksamhet. Sådan verksamhet hör nämligen inte hemma i ett samhälle där vi har demokrati och både åsikts- och yttrandefrihet.
”Kampen mot terrorism” är en bluff. Det borde du som journalist veta men dagens journalister granskar ju aldrig själv utan bara rapporterar vidare från AP och Reuters filtreringsapparat så att nyheterna ska passa med vad makthavarna säger.