FOTO: SCANPIX
Måndag 20 december kl 08.05
Jag hade nyss hämtat mig från sågningen av tv-tittande.
Nu kommer nästa forskar-attack. Mot tv-spelen. Även denna är lika mossig.
Ni kanske minns forskaren som jag tidigare bloggat om. Han sågade tv-tittande hos små barn. Han hävdade att det kunde ge dem skador.
Nu läser jag i Aftonbladet att hjärnforskaren Predrag Petrovic går till attack mot ”extremt våldsamma dataspel”.
Han hävdar att dessa kan ge empatisk avtrubbning och svårigheter att kontrollera aggressiva impulser.
– Det får inte stå oemotsagt att det är ofarligt att spela extremt våldsamma spel, säger han till Aftonbladet.
Jag ställer exakt samma fråga som jag gjorde när jag kritiserade forskaren som dömde ut tv-tittande hos barn: Vad är problemet?
Om en person sitter och spelar ”extremt våldsamma dataspel” dag ut och dag in är det naturligtvis skadligt, lika väl som att extremt tv-tittande knappast är hälosamt.
Men jag hävdar bestämt att det inte är själva spelen eller tv-tittandet som är det skadliga, utan i så fall den extremt stora dosen av dessa varor och den extrema bristen på annan fysisk aktivitet och social samvaro.
Enligt min lekmannapsykologi angriper forskarna fel saker. Deras retorik och påståenden känns exakt lika grått mossiga som den bedrövliga videovålds-debatten under 80-talet.
En person som i övrigt har ett aktivt och rikt socialt liv tar inte skada av tv-spelande och tv-tittande. Inte ens om det stundtals råkar vara våldsamt.
Det är min fasta övertygelse och den ändrar ingen forskare på.
