Lördag 22 januari kl 17.05
Expressen inleder en ny artikelserie om ”näthatet” i dag.
Det är ett intressant ämne. Men nätet är som livet.
Det finns kärlek och hat. Det finns guldkorn och skit.
I veckan fick författaren och krönikören Marcus Birro hård kritik för en krönika i just Expressen. Inte minst stå upp-komikern Magnus Betnér kritiserade Birro i hårda ordalag på twitter. Birro tog extremt illa vid sig, så illa att han gick ut och kallade Betnér för ”hatets lakej”. Som ett slags protest beslutade Birro också att han skulle sluta twittra.
Som av en händelse inleder Expressen i dag en ny artikelserie om ”näthatet”. I en krönika tar chefredaktören Thomas Mattsson bland upp att Expressen diskuterar att inte längre tillåta anonyma kommentarer till artiklar på nätet.
Precis som Expressen använder vi på VF oss av ett företag som heter Interaktiv Säkerhet. Det är det företaget som först behandlar de kommentarer som kommer in till artiklarna på folkbladet.nu, detta utifrån de etiska regler som vi har fastställt på redaktionen.
De kommentarer som Interaktiv Säkerhet sållar bort går jag som ansvarig utgivare därefter igenom. Somliga godkänner jag direkt. Andra godkänner jag efter redigering och andra går till papperskorgen.
Artikelkommentarerna är oerhört viktiga för att vi ska ha en god kommunikation med våra läsare. På VF strävar vi efter att ha högt i tak när det gäller kommentarerna. Vi värnar det fria ordet, men släpper naturligtvis inte kommentarerna helt fritt. För det finns trots allt någonting som kallas just ”näthat”. Det är uppenbart när man ser de kommentarer som kommer in via vår hemsida.
Jag anser inte minst även att det är oerhört viktigt att läsare kan kommentera inte minst mina krönikor och blogginlägg. Läsare får gärna tycka att jag är dum och ute och cyklar, så länge kommentarerna håller sig på en rimlig nivå. Jag har faktiskt väldigt svårt att förstå att det finns krönikörer som inte tål kritik. De som inte gör det bör inte vara krönikörer.
I den viktiga debatten om näthat är det ändå viktigt att inte glömma bort att nätet innehåller så mycket mer än hat. Framför allt innehåller nätet vishet, vänskap, tröst och kärlek.
Dessutom gillar jag nätet för den främjar den öppna debatten.
Förr skrev personer enbart insändare till tidningsredaktioner. Chansen att dessa publicerades var liten. Om insändaren publicerades fick skribenten i bästa fall svar från en annan skribent först flera dagar senare.
På nätet sker debatten sekundsnabbt.
Det innebär också att vissa ogenomtänkta och väl spontana debattinlägg går igenom.
Men det är faktiskt en stor del av charmen.
Tack vare nätet har vi fått en mycket öppnare och friare debatt. Det ska vi vara glada för.
Dessutom är nätet endast en spegling av livet.
Livet innehåller både kärlek och hat.
Det finns ju porr också…
Skämt åsido: det du skriver är lite goddag yxskaft, självklart finns det mer än hat på nätet.
Men nu handlar ju artikelserien om just hat på nätet, och det är ju hur tydligt att kommentatorsfunktionerna att tagit det offentliga hatet till en ny nivå. Gå in på kvällstidningarnas ”pissrännor” och det är lätt att tro att hela svenska folket består av rasister, kvinnohatare och galna fotbollssupportrar. Vettiga, normala, resonerande kommentarer är i klar minoritet, och då är ändå det värsta redan bortrensat.
Det gäller även att definiera begreppet ”hat”, ibland tycks det bli allt för brett och missvisande. När det kommer till anonymitet finns det givetvis både för och nakdelar. Fördelen blir troligtvis mer städade kommentarer. Nakdelen blir att folk censurerar sina åsikter i rädsla för att privatlivet kan ta skada. Vidare, även om VF har relativt högt i tak när det gäller kommentarer, så har debatterna omöjliggjorts
med de förändringar som genomförts. Jag tänker då främst på ”Mest kommenterade” som i nuvarande form är en närmast onödig funktion. Tidigare möjliggjorde den längre och intensivare diskussioner. Jag förstår att det kanske slukade fler arbetstimmar, men vill ni ha en levande debatt på tidningen så bör detta ses över. De som har en kommentarsfunktion bör ställa sig frågan varför de har den och utifrån det forma reglerna.