Agneta Lindblom Hulthén, Journalistförbundets ordförande. FOTO: SCANPIX
Måndag 24 januari kl 19.20
Nu föreslås en ny lag som ska minska risken att personer utses för kränkande bilder.
Tanken är nog god, men det har inte tänkts hela vägen.
Det förslag som ligger är att den nya lagen ska träda i kraft 1 juli nästa år. Den nya lagen innebär att personer som tar bilder som anses integritetskränkande kan dömas till fängelse i maximalt ett år. Med integritetskränkande bilder räknas bilder som är att betrakta som intrång ”i den fredade sfär som enskilda bör vara tillförsäkrade mot andra enskilda”.
När justitieminister Beatrice Ask förklarar lagen nämner hon bilder som är tagna i privata bostäder, på toaletter och i omklädningsrum.
I sammanhanget är det lätt att tänka på Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten. Expressen avslöjade i höstas att hon låtit sig bjudas på en resa av Shell. I det rabalder som följde publicerade Expressen bilder på en gråtande Arkelsten. Bilderna var tagna i smyg genom ett fönster.
Får man ta en sådan bild i framtiden? Tveksamt, men det beror på. Det finns inga klara regler. Det är en tolkningsfråga. Det innebär att det blir en oerhört svår bedömning från fall till fall och det märkliga i sammanhanget är att det är fotografen – och det här gäller både professionella pressfotografer som privatpersoner – som snabbt måste ta ställning till detta. Det är nämligen bara fotografen som kan dömas vid ett eventuellt brott. Själva publiceringen blir inte bestraffningsbart, vilket hade varit mer logiskt. Jag gillar i och för sig inte lagförslaget alls, men jag förstår definitivt inte hur ansvaret kan läggas på den enskilde fotografen. Det måste ligga på den ansvarige utgivaren.
Om lagen träder i kraft finns risk att vi får en sämre och fegare bildjournalistik och att viktiga bilder av allmänintresse aldrig blir tagna eftersom fotograferna riskerar att dömas för brott och därför inte vågar fotografera.
På så sätt är den nya lagen i förlängningen negativ ur demokratisk aspekt.
– Medieföretagens tillgång till bilddokumentation kan i vissa situationer alltså komma att försämras. Ytterst handlar det om en inskränkning av yttrandefriheten och samhällsdebatten, säger TU:s kloke jurist Per Hultengård till Medievärlden.
I en artikel i Expressen är Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén också kritisk till lagförslaget. Så här svarar hon på frågan om det inte är viktigt att komma åt personer som smygfilmar människor på en toalett.
– Det är knappast ett stort samhällsproblem att sådant sker. Allt kan vi nog inte skydda oss mot med lagstiftning. Riskerna är att vi blir övernitiska så att vi stänger det öppna samhället, säger Lindblom Hulthén.
Jag håller med henne fullt ut.
Jag förstår visserligen tanken att värna människors integritet. Den sympatiserar jag med.
Men redan i dag finns lagar som skyddar den personliga integriteten och tydliga pressetiska ramar som vi som jobbar inom media har ansvar att hålla oss inom.
Vi har också ansvariga utgivare som har ansvar för varje enskild publicering. Detta ansvar bör inte läggas på enskilda fotografer som befinner sig i stressiga situationer.
Lagförslaget känns inte genomtänkt.
För exakt var går gränsen när en bild är integritetskränkande och när den är relevant? Hur ska en fotograf på några få sekunder med all säkerhet förstå om en person är i chocktillstånd eller inte?
– Omständigheterna kring tillfället är i så fall något som domstolen får pröva. Det är klart det kan finnas svårigheter. Men vid till exempel en jordbävning är det klart att man får fota eftersom det är relevant att visa den förödelsen. Men det finns andra situationer där en enskild människa kan bli väldigt kränkt, säger Beatrice Ask till Expressen.
Hennes ord räcker inte för att övertyga mig.
