Fula svenska ord

Onsdag 2 februari kl 16.55
Vissa ord låter helt enkelt fulare än andra.
Ett av de värsta svenska orden är utan tvekan vinterkräksjuka.
Språkfrågor är alltid intressanta – och komplicerade. Trots att jag skrivit så många texter i mina dagar gör jag ännu många språkliga fel. Små felaktigheter noterar inte de flesta läsare, men det brukar alltid vara någon läsare som höjer en pekpinne och påpekar felen. Det är väldigt bra och tacksamt att läsare gör det. För ofta upprepar jag – och andra med mig – samma fel flera gånger utan att tänka på det. Då är det bra att få en tillrättavisning för det är oerhört viktigt att vi vårdar det svenska språket och inte låter det förfalla i takt med alla nya ord som inlemmas i det svenska språket.
När det gäller språket finns det, som tur är, tydliga regler. Desto svårare är det att utse det fulaste svenska ordet och då menar jag inte svordomar utan vanliga ord. Där handlar det förstås enbart om tycke och smak.
En tidigare kollega tycker att ”genus” är ett riktigt fult ord. Inte på grund av dess betydelse, utan bara rent allmänt för hur det lät.
Det är lätt att hålla med honom. Som ord betraktat låter inte ”genus” speciellt bra, av någon anledning. Det är helt enkelt så att vissa ord låter fulare än andra.
Ett av de mest avskyvärda svenska ord jag känner till är vinterkräksjuka, ett ämne vi för övrigt skriver om här.
Anledningen till att jag inte tycker om det ordet beror nog till stor del på att det är en rätt så läskig åkomma, men dessutom är själva ordet rent fult. Dubbelfel på det ordet – med andra ord.
Ett annat ord som rent allmänt är fruktansvärt fult, åtminstone enligt mitt tycke, är kalsong.
Någonstans har jag läst att ordet kalsong har samma ursprung som calzone, det vill säga pizzan. Tyvärr minns jag inte var. Det handlar kanske om någon typ av förändring.
Varför vissa ord låter fulare än andra har jag ingen vettig förklaring till.
Är det någon som har det?