Zeb en evig hjälte

Fredag 3 juni kl 23.30
Inte ens hjältar kan leva för evigt.
Men Zeb Macahan. Han var mer än en hjälte.
Han var en hjälte som aldrig gjorde fel. Han är odödlig.
I dag kom beskedet. Den väldige mannen som spelade Zeb Macahan, James Arness, är död. Han blev 88 år.
Direkt när dödsbudet dök en alldeles speciell scen från Macahans upp i mitt huvud.
Den är hämtad från när en av Zebs gamla vänner blev tillfångatagen av indianer. Zeb, som rörde sig fritt mellan kriminella och goda, mellan indianer och cowboys, mellan kvinnor och män och mellan Gud och Djävulen red förstås dit. Hur långt den mannen red är för övrigt en gåta. Han måste ha ridit motsvarande Umeå-Stockholm tur och retur i varje avsnitt.
Men det är en annan historia.
Nåväl.
Zeb red till platsen och pratade med de onda indianerna, som naturligtvis hade största respekt för honom. Zeb lyckades emellertid inte få sin gamle polare – som hade gjort något riktigt elakt mot indianerna och förtjänade att bli fångad och red därifrån.
Zeb förstod indianernas vrede och visade respekt.
Han insåg också att hans polare hade handlat fel och att han nu skulle bli torterad till döds.
Därför red han iväg från indianlägret och gömde sig bakom ett träd.
Därifrån satte han ett välriktat skott i pannan på kompisen.
Ett nådens skott. Polaren slapp lida.
Zeb Macahan gjorde allting rätt. Allt han sade var rätt. Han löste alla konflikter på rätt sätt och han lyckades på något märkligt sätt göra rätt till och med rätt när han dödade.
För Zeb dödade givetvis bara onda och givetvis endast när han inte hade något annat val.
Sedan hade han också den största kniv jag någonsin sett. Dessutom hade ingen lika coola skinnkläder. Ingen var lika hjulbent, lika fårad, lika väldig och lika vis.
I USA är James Arness, född i Minneapolis, Minnesota 26 maj 1923, mest känd för sin roll som sheriff Matt Dillon i den 600 avsnitt långa tv-serien ”Krutrök” som sändes 1955-1975.
Jo, jag är ett stort Arness-fan och har sett många avsnitt av ”Krutrök” också.
Men ingenting slår familjen Macahan som hade premiär i Sverige 16 september 1978. Då var jag elva år och det kändes som om serien hade tusen avsnitt. I själva verket bestod den enbart av 25 avsnitt.
Då hade jag aldrig sett något coolare. Jag följde jätten Zeb, coole hjälten Luke och megatönten Josh i alla avsnitt och jag var grymt kär i Laura. Hon var så vacker, så mild och så god som man bara kan vara i en smörig amerikansk historia.
Jo. Jag har sett reprisen av Macahan i vuxen ålder också.
Jag gav upp. Det var i ärlighetens namn uselt.
Så jag har förträngt det.
Jag vill ha kvar bilden av barndomshjälten i huvudet.
I dag avled James Arness.
Han blev 88 år.
Han är en evig hjälte.

youtube::bqpIXZTOfWc::

3 kommentarer

  1. Det gör ont, denna stora vänliga man med ett stort gott hjärta! För en hel värld kommer han alltid att förbli Zebulon! Tänk redan då jag var fem år (jag är född -88) så sade jag hemma ”Får jag barn en dag skall han heta Zebulon” det får jag fortfarande höra att jag sagt och jag håller kvar vid orden! *Får jag en dag en son så skall han heta Zebulon*

    Vila i Frid James, du kommer bli saknad!
    Hälsningar och kramar, Katie <33

  2. För de som inte vet kan det vara värd att få med sig att den duktiga och ståtliga skådespelaren James (Jim) Arness faktiskt hade norskt påbrå. Hans farfar hette Peter Aursnes och utvandrade från Sunnmöre (Möre och Romsdals län) i 1887. Han ändrade sedan namnet till Aurness som senare amerikaniserades till Arness. James Arness bror Peter (Aurness) Graves var också skådespelare, mest känd från TV-serien Farligt uppdrag (Mission impossible). James Arness har i intervjuer lyft fram sina norska rötter såväl som sina tyska på moderns sida. Vi minnes James Arness som en duktig skådespelare och flott representant för det skandinaviska USA. R.I.P.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *