Nätet och anonymiteten

Hans-Peter Friedrich vill förbjuda anonyma bloggare. Det är ingen god idé. FOTO: SCANPIX

Måndag 8 augusti kl 23.05
Hans-Peter Friedrich, inrikesminister i Tyskland har fått nog.
Han vill sätta stopp för anonymiteten på nätet.
Frågan är dels hur och dels om det verkligen är en god idé.
Jag kan utan tvekan förstå Hans-Peter Friedrichs frustration.
Anonymiteten på nätet är ett problem, det ser jag inte minst i min roll som ansvarig utgivare på Västerbottens Folkblad.
Att det förekommer personer som skriver under pseudonym är naturligtvis helt okej, problemet är de skribenter som går till personangrepp eller hetsar mot olika folkgrupper utan att ens ha mod att berätta vad de egentligen heter. Många av dessa personer är uppenbarligen oerhört fega. I anonymitetens mörker spyr de ur sig sin ynklighet och sitt hat mot mänskligheten.
Många av dessa kommentarer publiceras förstås inte och jag skulle förstås mycket enkelt kunna stoppa alla dessa hatiska kommentarer helt och hållet. Om jag hade velat.
Nu vill jag i det längsta undvika det, eftersom jag så länge det är möjligt vill ha en öppen debatt i våra forum.
Det Hans-Peter Friedrich vänder sig mot är att anonyma bloggare får sprida sitt hat på nätet. Detta inspirerar, enligt honom, personer som terroristen och massmördaren Anders Behring Breivik.
Under utredningens gång har det också visat sig att Breivik fann mycket av inspirationen till sitt omtalade manifest via bloggare internet. Dokumentet bygger till stor del på ihopklistrade delar från anonyma bloggare.
– Det borde inte längre gå att uttrycka sig anonymt på nätet, säger han till Der Spiegel.
Friedrich tycker att bloggare ska tvingas berätta sin identitet och därmed också ta ansvar för sina åsikter.
Inte oväntat får han kritik för detta.
Tyska Piratpartiet anser till exempel att anonymiteten är en viktig del av yttrandefriheten. ”Frihet är att kunna säga sin mening utan rädsla för konsekvenserna”, skriver partiet på sin hemsida enligt svd.se.
Även om jag, som sagt, så väl förstår Friedrichs frustration ställer jag mig på det tyska Piratpartiets sida i den här frågan. Dels har nog inte Friedrich tänkt på att det är i princip omöjligt att stoppa anonymiteten, dels skulle hans förslag även slå mot de goda krafterna som verkar.
För alla som uttrycker sig anonymt på nätet är trots allt inte onda.
Det finns många goda krafter som verkar för godheten och demokratin, det finns människor som är utsatta för förtryck, som lever i diktaturer och som lever under hot. De måste få möjlighet att göra sin röster hörda utan att riskera repressalier för sina åsikter.
Därför hävdar jag att anonymiteten är viktig ur en demokratisk synvinkel.
Censur och begränsningar av yttrandefriheten är ingen framgångsväg.
Detta innebär att vi måste leva med anonymitetens nackdelar.
I längden tjänar vi på det.