Jennie och Thomas i Sandviken drabbades av alla föräldrars stora skräck. FOTO: SVT
Onsdag 2 november kl 23.20
Att bli oskyldigt anklagad är en mardröm.
Att bli oskyldigt anklagad för sexövergrepp på sitt eget barn är den värsta av mardrömmar.
Jag har sett Uppdrag Granskning i SVT i kväll.
Jag mår illa.
Om du ännu inte har sett tv-inslaget rekommenderar jag att du gör det här via SVT Play.
Det är en stark historia av reportrarna Nicke Nordmark och Hasse Johansson.
Det är en upprörande historia.
Jennie och Thomas är ett vanligt – helt ostraffat – par som bor i en villa i Sandviken. De har två döttrar, tre och sex år gamla.
En tidig morgon kom döttrarna in till föräldrarnas sovrum. De busade runt i sängen på det sätt som morgonpigga barn gör med morgontrötta föräldrar.
Den äldre flickan råkade i sammanhanget röra pappans snopp. Pappan tog bort hennes hand direkt.
Jennie berättade senare historien för sin syster, precis som föräldrar brukar göra om liknande lite pinsamma situationer som så många andra föräldrar känner igen sig i.
Systern missförstod allt.
Hon ringde socialtjänsten och anmälde familjen.
Sedan gick allt snabbt. Helvetet brakade lös.
Socialtjänsten tvångsomhändertog barnen.
Thomas misstänktes för sexuellt övergrepp och Jennie misstänktes för medhjälp, eftersom det ansågs att hon hade tillåtit brottet.
Det gick så långt att Thomas häktades. Han satt inlåst i 32 dygn.
När domen föll i Gävle tingsrätt friades både Thomas och Jennie från alla misstankar.
Först efter 68 dagar fick paret hämta hem sina barn.
Men mardrömmen fortsatte.
Polisen hittade en semestervideo. De båda barnen hade badat nakna och filmats.
Det innebar att processen drogs igång på nytt. Åklagaren ansåg sig se bevis att Jennie hade spelat in en porrfilm med sina barn.
Även denna gång friade tingsrätten.
Men först efter två tingsrättsdomar och en hovrättsdom friades Jennie och Thomas helt från misstankarna.
Frågan är hur allt detta kunde ske?
Hur fick det ske?
Efter inslaget i Uppdrag Granskning lade Sandvikens kommun i kväll ut en form av förtydligande, eller vad man ska kalla det, på sin sajt.
Du kan läsa det här.
”Vi beklagar den svåra tid som föräldrarna gått igenom. Vi handlar utifrån en stark skyddslagstiftning som står på barnens sida. Tyvärr kan detta innebära att vuxna utsätts för stora påfrestningar i denna typ av svåra frågor”, skriver kommunen.
Kommunen skriver också att Socialstyrelsen granskat individ- och familjeomsorgens agerande i frågan:
”Socialstyrelsen meddelar i sin granskning att de inte kan se att nämnden brustit i något avseende”.
Uppdrag Gransknings reportage i kväll är ett exempel på alldeles utmärkt journalistik.
Granskningen visar hur brutalt fel det kan bli när det rättssamhälle vi borde kunna lita på bygger grova anklagelser på indicier och hur dessutom barn kan ledas till att säga – och göra – det de tror att vuxna myndighetspersoner vill att de ska säga och göra.
Det som drabbat Thomas och Jennie skulle kunna drabba vilka svenska föräldrar som helst.
Det är skrämmande.
Det får mig att må illa.
Just därför är det så viktigt att den här historien berättas.
Jag hoppas verkligen att detta starka reportage leder till att inte fler oskyldiga föräldrar tvingas vandra genom helvetet och de frågor jag nu somnar med är:
Hur många föräldrar har dömts oskyldiga?
Kan vi ens lita på vårt rättssamhälle?
Jag såg också programmet och det måste ha varit ett rent helvete för familjen. Tänk bara på Jennie som fick vänta nio månader på att få veta att hon inte skulle straffas eftersom videon inte var brottslig. Det väcker onekligen många tankar.
En tanke är dock att världen inte är svart eller vit, det finns nyanser och det är svårt att veta till hundra procent. Dagligen blir människor utsatta för tvångsmedel där det kan ifrågasättas i efterhand om det var rimligt eller ens nödvändigt. Titta även på en massa fall som tjejen i Vännäs, barnen som blev dränkta m.fl. där är vi snabba att tycka att sociala skulle ha agerat… Jag tycker att det är hemskt det som denna familj behövt gå igenom och skäms för den tid det tagit med flera av besluten. Men jag tycker samtidigt inte att det är tokfel av sociala att agera när de får in en anmälan om att barn far illa hemma. Dock borde det väl ha gått att använda sig av hembesök och utredning istället för tvång!
@Johan B: Jag håller med dig. Socialtjänsten har ingen lätt uppgift. Men den måste agera mer varsamt och klokt. I det här fallet inträffade allt alldeles för snabbt. Barnen togs ifrån paret och pappan häktades utan att en ordentlig utredning var gjord. Istället för att finnas där för barnens och familjens bästa blev allt i det här fallet så ohyggligt fel för alla parter.
Om gårdagens Uppdrag granskning var utmärkt journalistisk så går vi en mörk framtid till mötes. Reportaget var ju en 100 procent vinklad historia om hur ett system har fallerat (eller anses ha fallerat) och allt fokus läggs på den ena (djupt tragiska) sidan av historien.
Komplexa system kan fallera när alla gör vad som förväntas av dem.
/Robin
Ja, visst har socialtjänsten säkert en tung uppgift. Speciellt när det är en politiskt styrd organisation. Efter en kort period inom socialtjänsten på Rosengård, 15 månader, kan jag säga att hög formell kompetens bland socionomerna ger mer poäng än människokännedom. Fler unga tjejer, kvinnor anställs än äldre erfarna människor. Att ingen egentligen på allvar ifrågasätter en anmälan och faktiskt kontaktar anmälaren/de anmälda eller andra innan en utredning påbörjas förvånar mig inte ett dugg. De förstår inte bättre. Jag tror att många socialsekreterare mfl. inom denna organisation saknar den kompetensen, människokännedom. Sen kan man ju alltid gömma sig bakom reglementen och lagar.
”Vi beklagar den svåra tid som föräldrarna gått igenom” – Både föräldrarna och barnen har fått men för livet.
Socialnämnden är vår tids Inkvisition/Gestapo, och det känns som att deras experter, förhörsledare och åklagare lider av tvångsmässiga sexualfantasier.
Tyvärr fortsätter mardrömmen för tusentals barn och föräldrar i Sverige idag. Just nu. Precis som i programmet; så tas de utan förundersökning, baserat på förtal, lögner och ’klippade och klistrade rapporter’. Det här får fortgå, med hjälp av domare som struntar i föräldrars beeivsföring att de skulle vara olämpliga, barn tas och tvångsplaceras hos ensamstående, barnlösa fosterföräldrar, alkolister, pedofiler och kriminella – utan att ett enda finger lyfts. De få framgångsrika fallen där föräldrar får rätt och får sin familj tillbaka är oerhört få. Se bara på fallet Domenic Johansson. Först krossas familjen, sedan används moderns knäckta tillstånd som att hon är oförmögen att ta hand om sitt barn. Nu vill de flytta pojken till Thailand…precis som i programmet; en familj utan kriminellt förflutet, lugn och frisk, glad pojke, men tvångstog av beväpnad polis på flyget mot Indien, sju år gammal – nu!? Knäckt, sjuk, kräkkonvulsioner…ja, ni skall bara veta vad soc kan ställa till med…