STORA SUMMOR är en sak.
Det är först när man möter personerna som drabbas av de siffror som är nedskrivna på ett papper som man fullt ut förstår konsekvenserna av dem.
Därför är lille Signar Ohlsson oerhört viktig.
Han är en symbol för inlandsbornas kamp.
I slutet av förra året beslutade landstingsstyrelsen i Västerbottens län om ett sparpaket på 150 miljoner kronor. Majoriteten i landstingsstyrelsen, socialdemokraterna och miljöpartiet stod bakom förslaget. Alliansen och vänsterpartiet sade nej.
Sparpaketet fick namnet Projekt balans och syftet är att få landstingets ekonomi i just balans.
150 miljoner kronor.
En svindlande summa, naturligtvis.
Trots det har nog inte alla ägnat detta någon större tanke, för det är svårt att inse vidden av det hela.
Det är först när konsekvenserna drabbar en själv – eller när man möter människor som lever med oron i sin vardag – som man förstår allvaret.
NÄR BESLUTET klubbades igenom fick socialdemokraterna och miljöpartiet kritik för att det inte fanns några framtagna konsekvensbeskrivningar.
I onsdags fick vi närmare se konsekvenserna och jag tror att det stora uppvaknandet hos allmänheten inträffade just då.
Närmare 800 000 människor såg Uppdrag Granskning i SVT i onsdags och i detta inslag visade tv-mediet sin stora styrka och genomslagskraft.
De lokala medierna i Västerbotten har berättat mycket om hur sparpaketet drabbar inlandet, men i i onsdags fick vi också träffa Signar Ohlsson i tv.
Signar Ohlsson är en liten pojke som bor i Åsele. Han lider av epilepsi och kan drabbas av krampanfall med följd att han slutar att andas.
En sådan situation kräver akut vård.
Efter att besparingspaketet trädde i kraft har väntetiden på akutvård ökat med 20 minuter.
20 minuter kan innebära liv eller död.
Vi fick höra Signars föräldrar, Emma och Magnus Ohlsson, berätta om sin oro och sin skräck.
I går berättade både Folkbladet och Västerbottens-Kuriren också deras historia.
Vi alla kan förstå familjen Ohlsson.
Vi alla kan känna med dem.
I Uppdrag Granskning visades även bilder från stormötet i Åsele. Landstingsrådet Peter Olofsson (S) och landstingsdirektören Jonas Rastad ställdes mot väggen. Signars mormor, Stina Ingelsson, reste sig upp och ställde en berättigad fråga. Hon frågade om Olofsson och Rastad i sitt hjärta kunde känna den oro som Signars familj känner och om familjen måste flytta till Umeå för att få en bra vård.
Hon fick inget svar. Förklaringen till det är nog ganska enkel. Varken Olofsson eller Rastad hade något bra svar att ge henne.
Alla människor har rätt att känna trygghet.
Det gör inte Signars familj.
Signar är en viktig symbol för hela kampen om rättvis sjukvård.
Må landstingspolitikerna tänka på honom när framtida beslut fattas.
JAG SÄGER SOM schweiziske kyrkoherden Johann Caspar Lavater (1741–1801):
”Att erkänna ett misstag är att tillstå att man blivit klokare”.
VECKANS LISTA
Signar Ohlsson – Han gick in i tv-tittarnas hjärtan.
Stina Ingelsson – Signars mormor ställde frågan som alla väntar ett svar på.
House of Metal – Julafton för en sådan som jag.
Refused – Spelningen i onsdags är redan klassisk.
Anja Pärson – En kämpe och en evig hjältinna.
Alla vi som bor här och känner till avstånden vet att väntetiden på akutvård ökat med betydligt mer än 20 minuter. Annars är detta en bra och medkännande artikel! Heders!
Jag hoppas Sverige överlever som fri nation, men ärligt talat så tror jag inte att de kommer att bli så.
Hjärntvätten av svenskarna tar sig alltmer bisarra former:
– Ingen ifrågasätter, ingen tänker själv.
– Alla tror att ”det ordnar sig” på nåt mystiskt sätt.
– Svenskarna polisanmäler eller skickar en insändare till lokaltidningen (som refuseras pga rådande tabu), men sen ebbar protesterna ut och svenskarna fogar sig snällt: Igår ambulans, idag baklucka, jaha..
– Ingen i sverige är längre ansvarig för något, man kan alltid smita ifrån genom att skylla ifrån sig eller tillsätta en utredning.
Jag som utlandssvensk blir mer och mer bedrövad för varje dag som går.
Sverige blir den första civilisation som går under pga frivillig nedmontering, inte pga naturkastrof, krig eller invasion..
Jag har ärligt talat svårt att tycka synd om folk som gnäller över dålig kommunal och statlig service och sjukvård och som samtidigt röstar på något annat än SD.
Givetvis så har man medlidande för folk som inte förstår bättre men där går gränsen.
Skall ambulansen alltid stå och vänta på Signar eller har den andra uppdrag,en sväng till Lycksele hur blir väntetiden då.Som redaktör så skall du väl se lite från ovan,låt aftonbladet sköta slisket.
Det finns en majoritet mot de sparkrav landstinget genomför. Även S är missnöjda. (kanske inte Lennart Holmlund). Ni Socialdemokrater bör ställa er frågan om demokratin fungerar i era egna led. Om ni inte har kurage att säga till vem ska då göra det. Folket är det ingen som bryr sig om. Tredje statsmakten är tandlös i länet och enskilda politikers experiment med människor accepteras trots folkets motvilja. Varför sopar ni inte framför dörren?
Naturligtvis är det krasst och kallt beräknande från (S) att nedmontera inlandet, Lennart H. önskar att alla friska ska flytta till Umeå och Peter O. slår in spikarna i kistan. Mängden väljare i Fredrika/Åsele/Dorotea är inte intressanta för att behålla majoriteten i Landstinget för (S). Det är Umeå som är drivmotorn för socialdemokraterna i länet, så resurser blöder konstant ut från vården till Umeåregionen i form av stöd och hjälp till en det ena, än det andra, som (S) behöver finansiering till. Är det inte flygplatsterminalen så är det operan eller biblioteket eller kulturhuset, listan blir bara längre och längre och den gemensamma nämnare är att kostnaderna endast är Umeå kommuns och inte landstingets. Snart inser man att det är ett väloljat system, inga isolerade företelser. Det är bland annat detta ledarskribenten Lena Sandlin är så dödens rädd att ta upp!
.
Landstinget har pengar och det blir över, så allt detta är ett spel för galleriet som vi blivit utsatta för !!