DET VARA BARA några få betydelselösa ord.
Ändå sade de så mycket.
Jag pratar om socialministern Göran Hägglund, Kristdemokraternas ledare.
Precis som jag har han befunnit sig i Göteborg under slutet av denna vecka.
Anledningen är mediedagarna som hållits i staden. Svenska mässan har varit mötesplatsen och mediedagarna kan enklast beskrivas som Noliamässan för medier, eller bokmässan om man så vill.
Här har det erbjudits intressanta seminarier kring allt som rör medier och medieutveckling. Det har diskuterats och det har debatterats och framför allt har jag fått tillfälle att föra intressanta privata diskussioner med kloka kollegor från hela landet.
Vi alla står inför samma möjligheter och utmaningar och det vi alla diskuterar och har idéer kring är hur vi bäst ska nå ut i den nya mediesituationen.
DET ÄR HÄR Göran Hägglund kommer in i bilden. Han var på plats här i Göteborg för att diskutera politik i media under ett seminarium. Frågeställningen i det seminarium Hägglund deltog i var vem som har ansvar för att driva den politiska debatten.
Är det rent av så att dagens politiker själva måste ta journalistrollen för att nå ut med sin politik? En tillspetsad fråga, men också en mycket viktig fråga.
Efter seminariet såg jag Göran Hägglund stå och diskutera med PR-konsulten och den tidigare journalisten Staffan Dopping ute i foajén.
Den synen fick mig att skriva ett kort inlägg på mikrobloggen twitter: ”Ser just nu Göran Hägglund och Staffan Dopping stå och diskutera. Får lust att tjuvlyssna”.
Att flitige twittraren Staffan Dopping skulle svara mig på det inlägget var inte så förvånande. Dopping svarade: ”Spring fram så hör du!”.
Desto mer oväntat var det att även Göran Hägglund nästan omedelbart besvarade min tweet. Så här skrev Hägglund till mig via twitter: ”Du gick verkligen miste om utbyte av djupa tankar.”
DET GÖRAN HÄGGLUND skrev till mig var varken revolutionerande eller sensationellt. Det faktum att han besvarade en redaktörs smått ointressanta twitterinlägg kan förstås också ses som rätt så banalt.
Trots det är hans svar mycket intressant – inte på grund av det han skrev utan utifrån det faktum att han ens bemödade sig om att besvara mig.
Jag har noterat att både Göran Hägglund och en hel del andra ledande politiker har blivit betydligt mer aktiva när det gäller att föra öppna samtal med för dem kända och okända människor via twitter.
Det vinner de utan tvekan på.
Det gör att avståndet mellan politikerna och väljarna minskar. Det är helt enkelt nyttigt för demokratin och för den öppna samhällsdebatten.
Det gäller att ta vara på de möjligheter som den nya tekniken ger. Det gäller inte bara journalister och politiker, utan för alla. Alla är inte journalister, men alla kan publicera sina tankar.
JAG SÄGER som författaren Michel de Montaigne (1533–1592):
”Det enda som gör oss till människor, och som knyter oss samman, är ordet.”
VECKANS LISTA
Camilla Näslund – Läs vår intervju i dag om Umeåbon som är annorlundabra
Melodifestivalen – Ranelid och Flinck i final. Det gör det hela extra intressant.
Slutspel – Det är nu säsongen börjar på allvar.
Carin Hjulström – Lysande moderator på mediedagarna här i Göteborg.
Alla kan publicera sina tankar. Men sen då? Att prata/twittra/kommentera (som här), vad leder det till? Rent konkret om det är tankar/prat kring en politisk fråga? Vem bryr sig?
Det är ”handlingsmedia” behövs, dvs den ordinarie journalistiken som kan ta tankarna/pratet/frågorna vidare till dom det berör, t ex ansvariga beslutsfattare.
Men om journalister mer ägnar sig åt att lyssna på vad andra pratar om, i stället för att prata med dom man lyssnat på, då fås mer av ”rundgångsmedia”.
Så min tanke för prat som ger handling här i Umeå är att medierna pratar med de som för fem år sedan bestämde, hastigt och olustigt, om ett jättebad mitt i stan som inget parti förordade, som nu de privata aktörerna fick nej på och som ändå kommunpolitikerna vill driva igenom. Inte för att detta är det bästa alternativet utan mer för att det finns en överenskommelse inget parti vill vara först att bryta. Faktiskt lite som vapenhistorien nu och avtal som bara måste följas. Men ”handlingsmedia” kan ändra på.