De flesta av oss struntar i riskerna

EN VIKTIG TV-SERIE. Den tidigare Umeåbon Jonas Inde, här med sin familj, är just nu aktuell med ”Jonas löfte” i SVT. I den berättar han om sin kamp mot missbruket. Det är en stark och viktig berättelse som stärker många andra. På bilden till höger ses bandet Hundarna, som finns med i tv-serien. Peder Andersson skriver bandets musik, Jonas Inde skriver texterna                          FOTO: JOHAN BERGMARK/UR

Fredag 14 september klockan 22.45
Det var en sällsamt skön höstdag. Jag vandrade gågatan fram i centrala Umeå. Bekanta hejade glatt. Den låga solen värmde. Jag kände mig tillfreds, snudd på upprymd, efter ett bra lunchmöte.
Han svajade fram i vimlet. Berusad. Tärd. Nedbruten av sin sjukdom.
Vi stannade och pratade en stund. Han som jag känner som en strålande talangfull och handlingskraftig människa stod nu som en spillra framför mig, tappert kämpande för att försäkra mig om att allt var väl.
Jag sade farväl till honom med sorg, vanmakt och med vetskapen om att det lika gärna kunde ha varit jag som befann mig i hans utsatta situation.

Nu är det helg. Vi längtar efter vila, samvaro och fest. För många av oss är det just festen som är i fokus.
Vi kör på som vanligt folk gör. Vi partajar, upplever att vi har kul och om vi dricker allt för mycket har vi ångest en stund dagen efter. Men helgen därefter är den känslan redan glömd.
Hur många svenskar som har ett osunt alkoholbruk går nog aldrig att säkert fastställa, men statistik som jag läst mig till säger att cirka en miljon svenskar bedöms ha ett riskbruk.
Trots att alkoholberoende är en sjukdom som drabbar så många människor och deras anhöriga orkar vi inte bry oss om riskerna.
Alkohol hör till vid de flesta sammankomster. Den som inte dricker ses som udda och den som dricker på ett sätt som inte är socialt accepterat stöts ut.

Jag är inte nykterist. Däremot har jag stor respekt för alkohol, för jag har upplevt dess enorma kraft och vad den kan medföra. När jag häller upp en öl gör jag det med vetskapen att missbruk kan drabba alla. Att tro att jag själv är ett undantag skulle vara ett stort misstag.
”En dag upptäcker man att man är i helvetet, att man inte längre själv bestämmer om man ska vara full eller nykter.”
Citatet kommer från den tidigare Umeåbon Jonas Inde. Jag hoppas att ni följer dokumentären ”Jonas löfte”, med honom i SVT eller via UR:s hemsida.
Jonas Inde är alkoholist. Varje morgon ger han sig själv ett löfte att under dagen inte ta alkohol eller någon annan drog – oavsett vad som händer.
I det avsnitt som sändes i torsdags var även en annan gammal Umeåbo, Peder Andersson med. Han har också kämpat sig ur ett långvarigt missbruk.
Jonas Indes och Peder Anderssons berättelser är starka, gripande och livsviktiga .”Jonas löfte” är också en livsviktig tv-serie.
Jag är glad över att den sänds och över att den diskuteras. För vi måste prata om riskerna och vi måste förstå att det finns hopp även i det brinnande helvetet.
Jonas Indes och Peder Anderssons berättelser hjälper många andra i det svåra som i någon form kan drabba oss alla.

Poeten Dylan Thomas (1914–1953):
”En alkoholist är någon du tycker illa om och som dricker lika mycket som du.”

Veckans lista
Johan Persson och Martin Schibbye. Äntligen hemma i Sverige igen.
Hundarna. Jonas Indes och Peder Anderssons gemensamma band låter bra. Här kan du lyssna.
Oscar Möller. Het i elitseriepremiären.
Birgitta Heijer. Västerbottens tf landshövding blir LO:s nya kanslichef.

2 kommentarer

  1. Jag arbetar själv med människor med denna typ av problematik. Konstigt nog tycker Ingen av dem att detta utvik i tv är av Godo. Tvärtom. Men Det får vi aldrig se : det Verkliga helvetet bakom ett missbruk. Det skulle helt enkelt inte bli Bra tv. Det skulle få Er i sofforna att känna, kanske äckel….
    Jag förstår inte hur man kan , med Gott samvete , sitta och titta på sånt här. All tv ska generera pengar. Så det här är inget välgörenhetsprojekt för Inde om nu nån trodde det.
    Såna här program skapar ytterligare ett Vi och Dom.
    Verklig omsorg och känsla för människors integritet innebär att man inte orkar titta.
    Men jag undrar : Vad fyller det för behov hos dig att se?? För att det skulle vara en information är ju fånigt. Alla vet idag vad alkoholism är. De flesta har nån nära anhörig som har problem. Dessa anhöriga tycker inte heller om programmet. Så vilka är Ni som ser det och tycker att det är så bra?

  2. @Sara: Du som arbetar med denna typ av problematik bör veta att missbruk har många ansikten. Många av dem är, precis som du skriver, vidrigt fula. Missbruk är aldrig vackert. Det är allmänt känt.
    Däremot tycker jag att det är märkligt att du antyder att det inte är en riktig bild av missbruk som visas upp i Jonas löfte. När det gäller missbruk känner jag mycket väl igen både den bild du beskriver och den jag ser i tv-serien.
    Du undrar vilket behov tv-serien fyller hos mig. Svaret är att jag känner igen mig i det jag ser och hör – detta från det jag upplevt i livet. Programmet lyfter upp viktiga frågor och beskriver inte enbart missbrukets misär. Den visar också att det finns ett hopp och att det är möjligt att hitta en väg även för den som på något sätt drabbas av missbruk. Det är fint att se.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *