Ett förväntansfullt barn. Det är så här vi ofta tänker oss julen. Frid, glädje och lycka. Problemet är att stressen mot jul ofta gör att vi glömmer friden. Dessutom finns de människor som aldrig någonsin känner frid. FOTO: JONAS EKSTRÖMER/SCANPIX
Fredag 21 december klockan 20.00
Ni kanske har hört den där radioreklamen som går just nu. Det är ett elektronikföretag som ligger bakom den.
En läkare ringer en patient som nyss har köpt en billig surfplatta. Läkaren berättar att han tyvärr glömt sin klocka inne i patienten efter en operation, vilket innebär att patienten nu måste ligga inne på sjukhus under hela julhelgen.
– Men shit, vad sweet! Då kan jag ju ligga och surfa hela helgen, blir det oväntade svaret från patienten.
Jag skrattar när jag hör inslaget på någon av radiokanalerna, för den påminner om längtan efter frid.
Julen är fridens högtid. Det vet vi sedan gammalt.
När det väl blir jul är det ändå ofta tyvärr just friden som inte är närvarande.
På många sätt är julen den absolut jobbigaste högtiden under hela året, för den är så extremt kravfylld.
Somliga upplever krav från sina nära och kära, men de absolut största kraven ställer vi förmodligen på oss själva.
Inte nog med att det ofta är väldigt stressigt på många arbetsplatser denna årstid. Dessutom ska det fejas, städas, pyntas, handlas, griljeras, resas, kokas, tvättas – och allt detta ska göras fast vi egentligen inte hinner.
Till råga på allt ska vi dessutom vara pigga, lyckliga och fridfulla.
De allra värsta åren är när julafton inträffar på en lördag.
Sådana julaftnar brukar jag kraschlanda in i friden och längta fram till Kalle Anka då jag får chans att tjuvsova en timme.
Detta år är betydligt bättre. Julafton på en måndag passar perfekt. Då har vi åtminstone chans att bromsa och landa mjukare i friden
Men jul handlar för många inte enbart om stress. Julstressen är trots allt ett klassiskt i-landsproblem.
När det är jul tänker jag alltid på de människor som aldrig känner frid. De människor som inte vill eller får umgås och de som inte mår bra.
Jag tänker på de barn som tvingas ha ont i magen. Jag tänker på de ensamma. Jag tänker på de sörjande. Jag tänker på de som tycker att julen är den värsta högtiden av alla. Tyvärr är de många.
Mina tankar räcker kanske inte långt, men de gör åtminstone så att jag ibland ringer ett extra samtal till någon som behöver det.
Tankarna drar också ner min stress på så sätt att jag känner större ödmjukhet och tacksamhet inför de som finns närmast mig.
För allt behöver inte vara perfekt. De dyraste julklapparna måste inte köpas. Varje dammkorn måste inte dräpas. Alla knepiga släktrelationer behöver inte sluta i ett enda kaos.
Det enda vi behöver är frid.
De enda som kan skapa den är vi.
Jag säger som amerikanska journalisten och romanförfattaren Edna Ferber (1885–1968): ”Jul är ingen säsong, det är en känsla.”
Veckans lista
Sarah Dawn Finer. Närmaste vän till många människor på julafton.
Svensson Svensson. Ett måste på julafton numera.
Tjuren Ferdinand. Imponerande fridfull.
Julskivor. Varför måste varenda artist spela in samma låtar om och om igen?
Tomten. Har snyggt skägg.
