Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth gör tummen ner till den debattartikel som ett antal chefer för S-tidningar skrev. Samtidigt lämnar hon en liten öppning. FOTO: LEIF R JANSSON/SCANPIX
Tisdag 2 januari klockan 18.40
Det pratas mycket om den så kallade tidningsdöden just nu. Därför får jag ofta frågan om vad jag tror om Folkbladets framtid.
Jag svarar som jag alltid brukar göra. Det finns definitivt en framtid för Folkbladet – hur länge vi finns i pappersform har jag emellertid ingen aning om.
För en tid sedan skrev jag och andra representanter för Pres(s)gruppen, en sammanslutning av landets prenumererade S-tidningar en artikel på DN Debatt.
I debattartikeln välkomnade vi den pågående översynen av det nuvarande stelbenta presstödssystemet, men konstaterade också det ekonomiska moment 22 många landsortstidningar befinner sig i just nu.
Presstödsreglerna är föråldrade. Presstödskommittén ska presentera sitt förslag redan 31 augusti och det nya presstödssystemet träder i kraft först i januari 2017.
”Fyra år är en evighet i en bransch där förändringarna sker i rasande takt. Vi som dagligen arbetar med dessa frågor i ständig förändring med såväl konjunkturella som strukturella framåtblickande problemlösningar, har svårt att sia om hur mediebranschen ytterligare har förändrats fyra år fram i tiden”, skriver vi i artikeln och konstaterar att presstödskommittén har en ytterst svår och viktig uppgift.
Efter att vi skrivit debattartikeln har det varit en intensiv debatt om tidningsbranschens framtid. Medierna i P1 har till exempel gjort ett par inslag om den, liksom SVT:s Agenda.
Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (M) har också svarat på vår debattartikel i en artikel i DN Debatt.
I debattartikeln skriver Adelsohn Liljeroth att det inte är statens roll att skapa en marknad för dagspressen och stänger tyvärr därmed mer eller mindre dörren för våra förslag, som jag anser är konstruktiva.
Med anledning av Adelsohn Liljeroths debattartikel intervjuas jag i Medievärlden i dag.
I intervjun konstaterar jag att jag inte är förvånad över kulturministerns besked, däremot är det tråkigt att hon inte vill föra diskussionen vidare.
Kulturministern har rätt i att det inte är statens roll att skapa en marknad för dagspressen. Det ansvaret ligger på oss mediechefer. Däremot har staten ett ansvar när det gäller att bevara den mediala mångfalden. Det är viktigt ur ett demokratiskt perspektiv. Att inte påskynda den viktiga presstödsutredningen är inte att ta det ansvaret.
Att tidningsbranschen är i en stor omställningsfas och att pappersupplagorna går ner är ingen hemlighet. Just därför får jag ofta frågan om hur jag ser på Folkbladets framtid och när jag får den frågan sätter de flesta frågeställare likhetstecken mellan Folkbladet och pappersupplagan.
Folkbladet och andra seriösa medier, med utgivare som tar ansvar, har definitivt en framtid. Hur länge papperstidningen kommer att leva vet jag emellertid inte och det är heller ingenting jag ligger sömnlös över. Slutligen är det inte jag som bestämmer hur länge Folkbladet finns i pappersform. Det gör våra läsare. Så länge Folkbladet efterfrågas i pappersform kommer den att finnas i just pappersform samtidigt som vi utvecklar andra kanaler för de läsare som finner dem mer attraktiva.
I dag pratade jag med en läsare i Västerbottens inland som haft Folkbladet som papperstidning i hela 70 år. Hon skulle inte kunna tänka sig att vara utan papperstidningen och är helt ointresserad av webben.
Jag pratade också med en annan prenumerant som tyvärr inte hade fått Folkbladet i brevlådan i dag.
– En dag utan Folkbladet i brevlådan är ingen bra dag, sade hon.
Folkbladet har enormt många engagerade läsare. Somliga föredrar papperet. Andra föredrar digitala kanaler och vår uppgift är att finnas där våra läsare vill ha oss – ”oavsett om det är på läsplatta eller runsten”, som koncernens vd tillika Folkbladets styrelseordförande Sture Bergman brukar uttrycka det hela.
Bergmans ord är en bra beskrivning av hela förändringsprocessen. De klassiska tidningsföretagen transformeras nu till mediehus. De som inte klarar den förändringen kommer inte att överleva.
Det finns definitivt en framtid för tidningsbranschen, även om det finns stor risk att flera tidningsföretag kommer att falla med tanke på att moderniseringen av det nuvarande och gammelmodiga presstödssystemet tar orimligt lång tid. Det är allvarligt ur ett demokratiskt perspektiv. Bloggar och sociala medier i all ära. De kan inte ersätta seriös journalistik och utgivaransvar.
Därför finner jag hopp i det Adelsohn Liljeroth avslutar sin debattartikel i DN med. Där ger hon en öppning om att förändringarna i presstödsreglerna kan träda i kraft innan 2017:
”Det nuvarande presstödet gäller enligt EU-kommissionens godkännande till och med 2016. Presstödskommitténs förslag ska presenteras 31 augusti 2013.
Det finns emellertid inget som hindrar att hela eller delar av kommitténs förslag kan träda i kraft innan nästa presstödsperiod den 1 januari 2017.
För mig är det viktigt att hitta lösningar som möter behoven hos alla samhällsmedborgare att ta del av en press som präglas av mångfald, allsidig nyhetsförmedling, kvalitet och fördjupning”.
