Idag har den Oscarsnominerade filmen Spotlight premiär. Filmen är en engagerande dokumentär som skildrar arbetet för de grävande journalisterna i Spotlight-teamet på tidningen Boston Globe.
Tidningen bestämmer sig för att ta strid mot självaste Katolska kyrkan
Filmen tar oss tillbaka till början av 2000-talet då tidningen i ett avslöjade omfattande sexuella övergrepp på barn och en efterföljande mörkläggning inom katolska kyrkan. Grävet fick mycket riktigt Pulizerpriset. Det finns flera fina karaktärer som bygger Spotlight. Några är möjligen värda att nämnas särskilt; Mark Ruffalo som den engagerade reportern Mike Rezendes, Stanley Tuccy som den passionerade och specielle advokaten Mitchell Garabedian och Liev Schreiber som spelar den lugna och ifrågasättande nya chefredaktören Marty Baron.
Den passionerade Mike Rezendes, i grävgruppen Spotlight, försöker försöker samarbeta med Mitchell Garabedian, en advokat som står upp för sina klienter
Marty kommer in som ny på tidningen tar över hörnrummet och börjar fråga sig varför ingen gjort granskningen tidigare. Sedan rullas sanningen upp framför våra ögon utan att filmen tyngs av allt för mycket effektsökeri eller onödiga Hollywoodeffekter.
Marty Baron, ny ifrågasättande chefredaktör för Boston Globe.
Lika mycket som filmen skildrar en unken kultur i Katolska kyrkan skildrar den journalistiken och journalisternas arbete för att bryta upp den slutna världen för dagsljus och ren luft.
Precis som inget i livet är svart eller vitt saknar säkert även Spotlight nyanser. Men det behövs inte för att förstå de stora dragen. Som skildring av journalistikens värde för demokratin är filmen strålande.
Efteråt känner jag hopp men samtidigt ledsamhet.
Ledsamhet av två orsaker. Dels för att berättelsen tog så lång tid innan den kom till allmänhetens kännedom. Det hade lika gärna kunnat vara så att artiklarna aldrig skrivits om inte en ny chefredaktör hade börjat ifrågasätta.
Ledsamhet när jag ser alla motkrafter till bra journalistik som finns runt omkring oss idag i form av brist på resurser för bra gräv, klickbeten i kvällspressen och drev där alla rusar blint efter varandra utan ifrågasättande.
Samtidigt känner jag hopp för att journalistiken faktiskt behövs för vår demokrati. Jag tycker du ska se Spotlight och tänka på tidningar som Västerbottens Kuriren som faktiskt satsar pengar på långsiktigt grävande journalistik. Det är viktigt både för Sverige, platsen och för demokratin. Det går helt enkelt inte att bygga en hållbar plats utan aktiv journalistik.
Bara för att illustrera hur det kan se ut med det bjuder jag på detta klipp med Sverker Olofsson från årets utgåva av Västerbotten på Grand Hôtel.
Betyg: Hartman ger Spotlight fyra grävskopor. Kort och gott. Se Spotlight. En trailer för filmen har du här: