En dag på jobbet…


Dagen är till enda och tre innebandymatcher live är avklarade. Nu återstår det bara att summera den gastkramande tillställningen i Iksu arena som var spännande från start till den tjocka damen sjöng. Nej, helt ärligt så var det här nog en av de tråkigare tillställningarna jag sett i höst. Ryggen sträcktes ut en gång extra och vi summerade egentligen matchen direkt då Josefina Eiremo gjorde 1-0 och inte firade som om hon vunnit VM-guld, då förstod vi vad spelarna kände inför matchen. Hennes firande brukar ju annars vara en stämningshöjare bara den.

Roligast för dagen var att se Frida Eriksson och Martina Söderqvists fina samspel. Jag kan inte minnas att jag sett de två spela ens ett byte med varandra tidigare den här säsongen, om inte minnet lämnat mig, så imponerande att se. Flippass till höger, diagonalare till vänster, drop mellan benen och passningar bakom ryggen – trevligt att se.

Direktiven för tjejerna var annars solklara, spring för bara livet och sen ser vi vad som händer. För det kändes ungefär så i den första perioden. Det var oerhört mycket spring, men väldigt lite tanke, som ändå resulterade i och med att Lockerud är ett direkt mediokert innebandylag sett med elitseriemässig synvinkel.

Vi behöver inte göra någon utdragen historia av detta. Sussane Ekblom gjorde två mål, det var inte igår det, Sussi:

- Jag tror det var på centertiden det hände senast, så det börjar väl vara några år sen. 2008 skulle jag tippa, sa ”Sussi” efter matchen.

Annars var Frida Rydfjäll mycket i blickfånget den här kvällen. Iksu Ungdoms poängdrottning gjorde elitseriepremiär så jag gav mig själv uppdraget att scouta hennes insats lite extra.

För att vara en debut får man ju säga att hon gjorde det bra, men med tanke på motståndet och att hon faktiskt spelade med en av världens absolut bästa – och syrran – så tycker jag att hon kunde bidragit med lite mer framåt. Hon gjorde en bra kämpainsats, men nervositeten avspeglades – inte minst då jag kom flankerandes efter matchen med mikrofonen och kameran (iPhonen) i högsta hugg för en videointervju.

Jag konstaterade fort att hon inte spenderat mycket tid i hörlurarna hemma i flickrummet, lyssnandes på Septembers senaste popdänga. Men efter en lång övertalningsprocess med stor hjälp av storasyster Iza, som snällt hjälpte till att lugna den förskräckte 16-åringen som till slut ställde upp. Det är inte så farligt som det låter allihopa, så vet alla det till nästa gång.

Efter matchen skulle speakern presentera matchens lirare i båda lag och bjöd då på en riktig sportgroda som hade gått rakt in i kollega Anrells spalt i det rosa bladet:

”Matchens lirare i hemmalaget är Sussane Ekblom, och i bottenlaget Lockerud är det Jeanette Niklasson.”
Visst de ligger sist, men kanske onödigt att mjölka in det.

En snabb genomgång av spelarnas insatser då.

Linnea Jonsson – greppsäker och stort målvaktssinne. Lite feg och orutinerad dock, men man ser talangen. På friläget såg man orutinen och då Lillis täckte hem en boll växte hon fast i målet. Men annars otroligt greppsäker i 99 procent av fallen och en bra insats av henne.

Malin Eriksson – Slår bort alldeles för många passningar, men defensivt är hon som vanligt suverän.
Sara Wilhelmsson – anonym och drällde lite för mycket för min smak, men sprang och jobbade hårt.
Jenny Gustafsson – ingen toppmatch direkt, men rejäl bakåt och höll sig från att störta fram för mycket.
Emelie Wibron – vilket skott hon har alltså, helt otroligt. Fortsätter växa allt eftersom säsongen går, snart är toppen här.
Namita Andersson – comeback efter skada och gjorde en gedigen insats.
Sussane Ekblom – tvåmålsskytt och stark i närkamperna som vanligt.

Emma Hamrén – var nog den som, tillsammans med Frida x2, sprang mest i dag. Jobbig att möta och avig.
Frida Norström – sprang otroligt mycket och skapade några bra lägen för ärtbössan.
Andrea Gidlund – anonym i spelet för att hon väljer för enkla lösningar, men jobbade hårt.
Victoria Wikström – kändes ensam med Rydfjällarna, men gjorde mycket på egen hand. Gav ytor till sig själv och har blivit ännu starkare när hon nu har fått tillbaka självförtroendet efter landslagsplatsen.
Iza Rydfjäll – har lagets bästa skott, men skjuter aldrig. Behöver självförtroende och det får man genom att göra mål, som man får av genom att skjuta.
Frida Rydfjäll - en okej, men nervös, debut som gav blodad tand. Kan bli bra på sikt.
Martina Söderqvist – Rejäl, finurlig och distinkt. En målskytt som börjar hitta storform lagom till slutspelet.
Frida Eriksson - ständigt bra. Kanske Iksus bästa spelare just nu.
Josefina Eiremo - måste ta mer plats än hon gör nu. Hon är solklar i landslaget och aldrig dålig, men spelar lite för enkelt för sin enorma potential. Jag kräver mer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>