Innebandybloggen går i graven

Tyvärr är rubriken helt sann.
Innebandybloggen kommer inte att fortsätta under säsongen 2013/14.

Detta beror främst på att jag (och Johan) har andra heltidssysslor som gör att vi inte har tid att lägga så pass stor del av vår fritid på att blogga.

För att försöka få ihop en fungerande arbetssituation har jag önskat att få mer ersättning för bloggen för att på så sätt inte behöva jobba mer än 100 % – men tyvärr har mina önskemål inte mötts från VK/Folkbladets sida och då väljer jag att tacka för mig.
Johan kan inte dra lasset på egen hand och därmed finns ingen annan utväg än att lägga ner bloggen.

Bloggen har under åren växt till något mer än en hobby. Den har blivit Sveriges största och mest lästa innebandyblogg.
Och under den gångna säsongen har det varit en hel del runt omkring med Allstarmatchen och Play for Charity som de två största höjdpunkterna.

Man ska aldrig säga aldrig men mycket talar för att detta blir det sista inlägget som skrivs i bloggens historia. Därför vill jag passa på att tacka VK/Folkbladet för ett bra samarbete och jag vill även tacka mina f.d. bloggkollegor Lars Lindberg och Johan Flinkfelt.

Joakim Bålfors och Thomas Konradsson ska också ha cred. De höll liv i bloggen med bravur under mitt sabbatsår.

Lars Lindberg gjorde ett hästjobb och under den tiden tog bloggen fart på allvar.
Hans engagemang och driv gav oss väldigt många nya läsare. Hans energi smittade sedan av sig på mig och med hjälp av Johan Flinkfelt har vi trots Lars frånvaro lyckats hålla samma besökssiffror och en fortsatt hög nivå.

Självklart känns det tråkigt att lägga ner. Samtidigt känns det bra att kunna klappa sig på axeln och konstatera att man lyckats med något bra här i livet.
Vi har skrivit runt 3000 inlägg genom åren och jag vet att många av er läsare har läst de allra flesta inläggen. Det finns med andra ord anledning att tacka det stora läsarantalet för annars hade man ju aldrig orkat köra på.

Innebandy-Umeå, och på senare år även övriga Sverige, har verkligen visat sin uppskattning till bloggen genom ett oerhört trevligt bemötande runt om i hallarna och det är jag väldigt tacksam för!

Man kan ju egentligen hålla på hur länge som helst med ett sådant här inlägg men jag väljer ändå att hålla mig relativt kort. Från vår sida säger vi tack, hej, och lycka till med det kommande innebandy-året – oavsett om du är spelare, ledare, supporter, läktarfikare, etc etc.

Väl mött!

Bloggen tar semester!

semester

Animation: gjord av Jakob i MS Paint.

***

Kära läsare!

Från och med i dag kommer det bli en paus här på bloggen.
Pausen sträcker sig över hela sommaren.

Det är i dagsläget oklart om bloggen kommer fortsätta i höst.

Vi får passa på att tacka för en otroligt händelserik och intensiv säsong.
Man måste minst sagt vara på alerten för att hänga med i all innebandy i den här staden och det känns som att vi har lyckats bra med det.
Jag hoppas att ni är nöjda med vårt arbete!

Tack till alla er som har följt oss under säsongen och ett extra tack till alla som var med och stöttade vår välgörenhetskampanj.

Glad sommar på er!

 

Hit går pengarna del 4: Uganda

Detta är det fjärde och sista projekt som vi valt att stötta med våra insamlade pengar: 

Under inbördeskriget på 1990-talet tvingades många på flykt i norra Uganda.
De miste det mesta och blev beroende av hjälp.
I dag har de flesta återvänt och försöker starta ett nytt liv men utmaningarna är många.
Kinyera Benson misshandlades svårt av rebeller under kriget.
Idag har han ett jordbruk tillsammans med sin fru Margaret, men ibland somnar de hungriga.
Och han känner fortfarande av smärtor efter misshandeln.
– Ibland kan för mycket eller för lite regn göra att vi går hungriga. Om vi inte har tillräckligt tvingas vi köpa mat på marknaden. På sistone har skörden varit dålig, säger Kinyera.

Svenska kyrkans samarbetspartner organiserar bönderna i grupper. De får plantor och utbildas i nya jordbruksmetoder, småsparande och vatten- och sanitetsfrågor. För att sprida kunskap även till barn utbildas elever i 12 grundskolor i ämnen som miljö, hiv
och sanitetskunskap.
Genom ACT-alliansen arbetar Svenska kyrkan för att förbättra barns och mödrars hälsa. I Kitgum erbjuds gravida och ammande kvinnor kurser i att laga näringsrik mat åt sig och åt sina barn och i många av byarna borras nya brunnar och gamla lagas så att familjerna ska ha rent vatten.

ugand

Margaret Benson pussar sin nybadade son. Hon är glad över att de har rent vatten att dricka och att bada honom i.
Foto: LWF, Uganda.

I Kitgum tilltog under våren 2012 de förödande effekterna av en hittills okänd sjukdom som främst drabbar barn i åldrarna 5–13 år. Den påverkar hjärnan, barnen blir lätt apatiska och
nickar med huvudet. Därav namnet på sjukdomen, The nodding disease.

Efter en tids sjukdom är barnen totalt funktionshindrade och beroende av anhöriga.
Många dör. Att det inte finns någon bot, knappast någon behandling och att familjerna inte vet om sjukdomen kan smitta, gör situationen oerhört svår att hantera.
– Drabbade familjer stigmatiseras och blir isolerade och många vet inte om att det finns hjälp att få, säger Marc Simbizi från Svenska kyrkan, som besökt området flera gånger.

Arbetet för bättre kost, rent vatten och sanitet kommer också de drabbade familjerna till del. Det motverkar undernäring och vattenburen smitta, och hjälper dem att
hantera situationen.

Våra gåvor går till arbete med:

• Vattenförsörjning
• Utbildningar om hiv och aids
• Arbete för mänskliga rättigheter
• Livsmedelssäkerhet
• Vaccination av barn
• Organisering av ekonomiskt
småsparande
• Näringsrik kost till gravida kvinnor
• Utbildning i sanitet i hemmen
• Trädplantering

Hit går pengarna del 3: Centralamerika

Detta är det tredje av fyra projekt som vi valt att stötta via vår välgörenhetskampanj:

I Centralamerika finns några av världens fattigaste länder.
Människorna är beroende av jordbruk för att försörja sig och odlar bland annat majs och bönor. Därför är vädret ett ständigt hot.
Brott mot mänskliga rättigheter förhindrar också människors möjlighet till
trygghet och försörjning. Flera av grödorna är mycket känsliga för vädrets växlingar.
De kräver vatten för att överleva, men ett par veckors alltför intensivt regnande kan få skörden att ruttna bort.

Centralamerika med sitt känsliga läge – inklämt mellan två världshav – är hårt drabbat av tropiska oväder med stora mängder regn.

Klimatförändringarnas påverkan blir allt tydligare med fler oväder som följd. Många odlar dessutom på branta bergssluttningar där skogen har skövlats. Det leder till jordskred
när den lätta vulkaniska jorden tyngs av för mycket
regnvatten.

central

Detta är en tank för att samla upp regnvatten som jag har fått hjälp med att bygga. Det har förändrat mycket för mig. Jag saknar ofta vatten till mina odlingar, vatten är en bristvara, men sedan jag fått hjälp med att ta vara på det vatten som finns kan jag odla här hemma, berättar Vicente Jaxcal, 59 år, boende i Alta Verapaz som ligger i centrala Guatemala.

Foto: Magnus Aronson/IKON.

***

Ett annat stort problem som hindrar människors möjlighet att odla och försörja sig är bristen på egen odlingsmark. Många gånger kränks mänskliga rättigheter
då de stora företagens intressen får förtur på bekostnad av ursprungsbefolkningens
rätt till land.

Svenska kyrkan stöder insatser i flera av Centralamerikas
länder. Fattiga småbönder får hjälp att starta jordbruksföreningar där de
kan få utbildning i hållbart och lönsamt jordbruk. Genom
att odla fler typer av grödor blir chansen större att man får något att äta och sälja.
Växtbarriärer med djupgående rötter binder jorden och erosionen minskar.
Uppfödning av höns och kaniner kan ge både mat till den egna familjen och ett överskott
till försäljning. Parallellt med detta utbildas människor och får kraft
att ta plats i utvecklingen av sitt samhälle.

I projektet ges också kurser som visar på kvinnors och mäns olika roller.
– Innan kursen var jag som många andra män omkring mig. Jag saknade respekt för min hustru och mina barn. Kursen har motiverat mig att skicka barnen till skolan, att hjälpa till mer hemma. Att männen i det här samhället saknar kunskap leder till att de saknar respekt för sin familj, sina grannar och sina föräldrar, berättar Henrique Caal från Guatemala.

FAKTA
Åtta miljoner centralamerikaner lägger sig hungriga varje kväll.
Över hälften av befolkningen lever i fattigdom, varav 27 procent i
extrem fattigdom.
Centralamerika kallas den avsmalnade landförbindelsen mellan Nord- och Sydamerika.
Området består av sju länder, och Svenska kyrkan stöder verksamhet i tre: Guatemala,
Nicaragua och Honduras.
De Lutherska kyrkorna i de tre länderna ansvarar tillsammans för arbetet
med långsiktigt utvecklingsbistånd.

Årets (Umeå)lag i Allsvenskan

Ett år har gått av att jag – åtminstone någorlunda – följt den norra Allsvenskan. Tänkte att jag skulle knåpa ihop ett drömlag med en formation och lite bubblare på det. Mottar gärna kommentarer i kommentarsfältet, men jag vill påstå att det här är facit. Nåja, årets lag. Bara från Umeåklubbar.

Målvakt: Erik Ställ (Thorengruppen)

Kommentar: Den som har följt bloggen vet att Ställ är en personlig favorit. Lägg därtill att hans målvaktsspel varit av yttersta klass förstår ni varför han står i mål i mitt årets (Umeå)lag. Han är stor som ett hus och har en otrolig vinnarskalle. Många gånger räddade han Thorengruppen från att tappa poäng, och var på så sätt bidragande till att laget hängde med länge i kampen om uppflyttning.

Bubblare: Niklas Ivarsson (Sandåkern).

Backar: Mikael Eriksson (Thorengruppen) och Mattias Hedlund (Umeå City).

Kommentar: Mikael Eriksson var en stor anförare i Thorengruppens urstarka power play och förstaformation. Hans slagskott är ypperligt – och under säsongen blev det hela 29 poäng, varav 16 mål för en back som kan det mesta. Ibland lite väl yvig i försvarsspelet, men vägde upp detta med en fantastisk offensiv.

Han blev dock slagen av en herre, poängmässigt, och det är hans kollega i den här backduon, Mattias Hedlund. Hedlund var en av Citys absolut främsta säsongen genom, och gjorde sällan en dålig match. Stenhård, och hans 31 poäng i seriespelet skvallrar om att han är ett sylvasst vapen framåt.

Bubblare: Joel Bäckström (Sandåkern), Emil Johansson (Thorengruppen) och Jesper Berglund (Thorengruppen).

Forwards: Jesper Fransson (Sandåkern), Emil Johansson (Umeå City) och Mats Jonsson (Thorengruppen).

Kommentar: Fransson var en av få som levererade i ett Sandåkern som hade det minst sagt kämpigt. Jag vill påpeka att mycket berodde på hans skickliga förstaformationskamrater (Nyberg, Hagenmalm och Bäckström är samtliga väldigt skickliga spelare), men man kan inte blunda för Franssons fina 40 poäng (och han sköt 31 mål) i seriespelet.

Centervalet var det lättaste valet att göra: Citys Emil Johansson sköt 53 poäng på 15 matcher innan han drog till Falun för att sedan vinna SM-guld. Gjorde som han ville i Allsvenskan. Fantastisk spelare som nu landslagsdebuterat. Var seriens bäste spelare när han väl var där.

Mats Jonsson är den som kompletterar min ”drömkedja” från årets Allsvenskan Norra. Jonsson är en av de spelare jag skulle kunna betala för att se spela. Han behandlar klubban som om det vore en trollstav – och hans 50 poäng är inget annat än grymt bra. Även om Emil Johansson var seriens bästa spelare så kan man med gott samvete säga att Mats Jonsson var det när han var som bäst. 

Bubblare: Nicklas Forslöf (Thorengruppen), Johan Nilsson (Umeå City)Joakim Hagenmalm (Sandåkern) och Fredrik Ottosson (Thorengruppen).

Inte ens på läktaren: Jakob Arvidsson (Thorengruppen)

Årssummering av herrettan

Årssummering? Årskrönika? Hade lite svårt att sätta rubrik på inlägget, men i alla fall är tanken att jag ska summera herrettan. Typ så där två månader efter säsongen avslutats, men vi – som visserligen redan varvat ned lite redan – lär väl ta det lugnare när det blir juni. Silly season är alltid högintressant, men det lär bli ett fåtal inlägg under sommaren. Följs bäst gör vi således på Twitter eller Facebook (sök på Innebandybloggen).

***

I alla fall, en summering av en division 1 norra Norrland herrar som jag, i ärlighetens namn, hade högre förväntningar på. Att RIG Umeå – vars plantskoleri bara ser bättre och bättre ut – skulle jogga hem serien, utan förluster dessutom, kändes nästan lite tråkigt. De har alltid varit med i toppen, men man tycker att seniorlag bör ligga steget före RIG. Inte för att RIG:s insats skall förbises. De gjorde en fantastisk säsong, och med spelare som Albin Sjögren, Sebastian Degeryd och Isak Julkunen så ligger man högt upp i en division 1-serie. Samtliga spelar nästa säsong i Superligan, och det ska förstås bli väldigt roligt att följa deras framfart i den högsta serien. Som vanligt blir det kul att följa RIG till nästa år. Vilka treor tar steget fram till att bli stjärnor? Vad kan vi förvänta oss av de nya adepterna?

***

Det – ur en västerbottnisk internseries synvinkel – andraplacerade laget var Skellefteå IBK. IBK vars tydliga målsättning innan säsongen var att gå upp. Det gick i ärlighetens namn så där: Hela 20 poäng efter seriesegrande RIG Umeå. Sju poäng var laget efter Runsten som var laget som fick gå upp i Allsvenskan till nästa år. Till många lags stora glädje skall sägas… Runsten hör som bekant hemma i Gävle, vilket gjorde årets serie extremt lång, rent geografiskt. Från Kiruna till Gävle. Två lag som nu försvinner, en parentes.

I alla fall. Bittert för Skellefteå IBK vars satsning – med spelare som Mattias Lundberg och den kompetente tränaren Arvid Marklund går vidare. Laget hade värvat Gamla Stans ytterst skicklige centerforward Erik Falkman, men senare blev det klart att Falkman spelar i IBK Dalen till nästa säsong. Falkman utsågs till bäste center i SDF-SM, och är en spelare att hålla ett öga på till nästa år (även om jag misstänker att han kommer matchas mycket i Sandåkern). En annan spelare som försvinner från Skellefteå IBK är Kristoffer HallinHallin som är välkänd i innebandykretsar för att vara en hård spelare – och är känd för det här klippet. Han spelar nästa år i Skellefteå IBS. Spelare i division 2 är härmed varnade…

***

Ett lag som överraskade var TBS Umeå som var blott tre poäng efter Skellefteå IBK och spelade in imponerande 39 poäng. Väldigt fina siffror som nykomlingar. Speciellt efter en tung start så tuggade laget igång rejält, med fjädrar i hatten som en knipen poäng av RIG Umeå (som var nära att vara en seger) och två segrar mot topplaget Skellefteå IBK tar laget med sig till nästa år.  Anförda av snajprarna Victor Nensén (24 mål), Rickard Öberg (25 mål) och Samuel Karlsson (28 mål) (även Jim Johansson, 14 mål, och Daniel Nygren, 36 målpassningar!, ska inte glömmas) så visade laget på en sprudlande offensiv – endast slagna av tre lag när det kom till målskytte.

Det ska bli intressant att se hur TBS kan bygga vidare på det här till nästa säsong. Coach Boström har minst sagt gjort ett bra jobb med laget – och till nästa år tillkommer vad jag förstått Erik Boström och Mattias Öredal till laget. Två väldigt skickliga spelare med division 1-mått mätt. Misstänker att Boströms skickliga handleder kommer göra sig väldigt väl i ettan medan Öredal stabiliserar det defensiva spelet samtidigt som han inte är oäven offensivt (även om hans bössa är så där…).

***

Till sist så har vi TGC IBK, gentlemannaklubben, vars sejour trots sjundeplatsen blev ettårig. Klubben drog sig, som vi berättat om tidigare, ur serien efter ekonomiska bekymmer.

En sjundeplats med mersmak, måste man säga. Laget inledde serien otroligt starkt och hängde faktiskt länge mer på övre halvan. På den andra halvan av säsongen var dock laget väldigt svagt – och utan superstarten laget upplevde hade laget förmodligen åkt ur serien. Till slut skiljde dock klara åtta poäng till strecket, vilket jag får säga är en rejäl marginal. Man måste ha i åtanke att laget ofta, under den senare delen, gick på väldigt få spelare. Runt tio spelare per match – det är för få.

Under säsongen så imponerade Mattias Mattsson och Mattias Öster-Waara mest. De två sköt 40 (Mattsson, på nio matcher) respektive 49 poäng under säsongen. Mycket fina facit.

***

Runsten får spela i Allsvenskan nästa år med hjälp av sin andraplats. Kiruna, Brunflo och Örnsköldsvik åkte ur serien.

Landslagskaptener & chefen

I veckan skickade jag ut ett pressmeddelande till en rad tidningar och annat i Sverige om vår insamlingskampanj.

Men då tidningar runt om i landet (förutom VK/Folkbladet) uppenbarligen inte tyckte att det här var något att skriva om så får jag istället publicera dessa intervjuer här på bloggen.

Jag pratade nämligen med de båda landslagskaptenerna Josefina Eiremo och Johan Samuelsson samt Svenska kyrkans insamlingschef Claes Anckarman.

***

Johan Samuelsson blev en klar nyckelfigur i denna kampanj. Han gick med som nummer två och förklarar nu hur han tänkte.

– Jag såg på Twitter om kampanjen och kände direkt att jag ville vara med eftersom att jag delade samma uppfattning som er. Kan man vara med och bidra så är det en självklarhet för mig, och självklart hoppades jag på att det skulle kunna ge lite eko. Jag försökte också få med mig några landslagsspelare, säger Samuelsson.

Vid den tidpunkten trodde han verkligen inte att det skulle bli 80.000 kronor.

– Nej, jag trodde inte att det skulle bli så stort som det har blivit. 20.000 kändes rimligt, men det blev ju betydligt mer än så. Jag tror att det skulle kunna bli lika stort nästa år om det är samma tajming och liknande antal matcher som gäller. Synd bara att vi inte gick längre i slutspelet, skrattar han.

Damlandslagets kapten Josefina Eiremo var inte riktigt lika snabb att haka på men när hon väl fick höra om kampanjen var det givet att gå med.

– Jag hade hört några i laget surra om det, och till slut kollade jag in det. Då kände jag att jag självklart ville vara med och bidra. Det gällde bara att klura ut hur jag skulle gå till väga eftersom jag var skadad, skrattar hon.

– Det kändes som en självklarhet, och jag kände bara ”varför har ingen tänkt på det här tidigare?”. Det är en enkel men samtidigt fantastisk idé som fått ett väldigt fint resultat, fortsätter Eiremo.

Hon tycker även att kampanjen är en seger för hela sporten.

–  Detta har gett ett eko i innebandy-världen. Det ger en otroligt positiv stämpel för innebandyn och vi behöver verkligen allt sådant. Nu hoppas jag att fler sporter kan få upp ögonen för det här, säger hon.

***

Den tredje personen jag pratade med var Claes Anckarman som är insamlingschef i Svenska kyrkan. Han är närmast lyrisk över denna insamling och nämner den som en solklar snackis på kontoret i Uppsala nu i vår.

claes

– Bland alla bidrag vi fått in är detta ett som sticker ut och är unikt. Vi har aldrig haft en sådan här tydlig koppling till idrotten tidigare och det är ytterst sällan som ett enskilt projekt inbringat så här mycket pengar. Jag och mina kollegor är väldigt glada över att ni har dragit igång detta och jag vill rikta ett stort tack till alla som har varit med och bidragit, säger Anckarman.

Fasteinsamlingen är nationell och väldigt utbredd. Runt 70 miljoner (!!!) samlas in totalt sett. Trots denna enorma summa är våra 80.000 bland de högsta bidragen vilket visar på en enorm många-bäckar-små-effekt.

– Det är det som är Svenska kyrkans styrka. Vi finns i hela landet och har 6,3 miljoner medlemmar. Totalt är det över 10.000 insamlingar som pågått samtidigt, så det är många ute i landet som ska ha beröm, säger Claes Anckarman.

Pengarna går till en mängd olika projekt (vi har valt fyra vilket vi håller på att berätta om). HÄR kan man läsa hela insamlingskatalogen.

Holmsund City till tvåan

Skärgårdens stolthet Holmsund City (indians) har fått en friplats i division II som följd av att TGC drog sig ur ettan.

– Det känns riktigt roligt och spännande. Det ska bli skönt att lämna de små hallarna och ta steget in i innebandyns finrum, säger tränaren Henrik Nygård till bloggen.

Holmsund har efter några år på dekis rest sig (vilket vi har skrivit om på bloggen förut) och nu har man något intressant på gång. Division II-platsen gör också att det blir enklare att locka till sig bra spelare.

–  Truppen är densamma som förra året samt att vi har några riktig tunga namn på väg in från högre divisioner. Jag hoppas att vi kan informera om detta inom kort, säger Nygård.

Spännande att se vad det kan tänkas vara för några namn!
Kul att Holmsund som har lite medvind i organisationen kan få en sådan här friplats.
Jag tror att de kommer att klara sig bra/mycket bra i division II.

 

Hit går pengarna del 2: Tanzania

Vi har i det här inlägget berättat om att vi är med och stöttar utvecklingen i Sydsudan.

Här kommer del 2.

I Tanzania pågår just nu ett väldigt intressant projekt.

Projektet har en enkel idé som gett ett fantastiskt resultat (lite som Play for Charity).
Efter ansökan till kyrkan kan en behövande familj eller grupp människor i Tanzania få en dräktig kviga av kyrkan som gåva.

Som motprestation förbinder de sig att ge de två första kalvarna tillbaka till kyrkan (stiftet).
Familjen åtar sig också att bygga ett skjul åt kon enligt särskilda regler.

De som blir uttagna i projektet får även en kurs i hur man sköter om en ko samt hur man tar tillvara på mjölkprodukterna.

I dagsläget har över 8.000 kor ”delats ut” och dessa kor har betytt fantastiskt mycket för många, många människor.

ledare

Patricia Mwaikenda – grundare av projektet.

***

− De skapar en ny framtid för sig och sina familjer. Det handlar om en återvunnen värdighet. Att få vara med och bidra ger mig stor tillfredsställelse, säger Patricia Mwaikenda, som är ledaren bakom projektet.

Mattild Liventus och hennes man Shida fick sin ko 2007. Kon ger 16 liter mjölk per dag. Fyra liter behåller de själva. De tolv liter som de säljer ger en bra inkomst.
– Nu har vi råd med det familjen behöver och vi kan även dricka mjölk själva, berättar Shida.

kor

Trycket på att få komma med i projektet är enormt och därför krävs ökade resurser.
Valet att stötta detta projekt var med andra ord tämligen givet från vår sida!

KÄLLA/FOTO: Svenska kyrkans insamlingskatalog 2013.

”Hackys” ersättare är klar

Robin Nilsberth blev till Thomas Holmgren.
Och Thomas Holmgren blev till Mattias Ljunggren. 

Nilsberth kändes svår att ersätta. Holmgren visade sig vara den perfekta ersättaren.

Nu kändes ”Hacky” väldigt svår att ersätta. I Ljunggren har man trots det hittat en riktigt bra ersättare även om han är mer av en offensiv back.

Om Dalen ror hem Suchanek också så har man vips två högintressanta rightare på backsidan.

– Det är viktigt för oss att få in en kille som Mattias och vi känner oss jättenöjda med att ha skrivit ett treårskontrakt med honom vilket skapar långsiktighet för oss, säger Dalens sportchef Urban Karlsson till Sportbladet.

– Vår förhoppning är att han ska ta ett steg till hos oss och utmana om en plats i landslaget. Mattias är en back som vill vara med i anfallsspelet och skapa poäng och chanser, och det är viktigt med backar som är aktiva i spelet, fortsätter Karlsson.

Ljunggren har spelat i Umeå förut då han gick RIG. Han har även spelat för Pixbo och Helsingborg liksom Alba (numera Sandviken).

Kontraktet är skrivet på tre år.