Västerbotten får 78 miljoner till satsningar inom hälso- och sjukvård

landstingsrumpanDen här veckan har inletts med positiva nyheter. I söndags såg jag att landstingen och regionerna kommer att få tre miljarder av regeringen för satsningar som ska gå till att öka personalbemanningen inom hälso- och sjukvården. För Västerbottens del innebär det 78 miljoner.

För ingen är det en hemlighet att Västerbottens läns landsting har problem med långa väntetider. Även om vårt landsting har verksamheter som utmärker sig, som NUS som för tredje gången utsetts av Dagens Medicins till Sveriges bästa universitetssjukhus, så finns det en del problem. Landstinget har en del att jobba med för att säkerställa personalförsörjningen och förbättra arbetsmiljön. Precis som inom många andra landsting, är flera verksamheter underbemannade och/eller har svårt att få tag på den personal som behövs.

De pengar som delas ut räcker givetvis inte för att lösa alla problem, men jag måste säga att det är en himla skillnad gentemot den förra regeringen, som sket fullständigt i att ta något som helst ansvar i frågan. Statsbidragen till kommuner och landsting minskade i relativa tal för att kunna finansiera skattesänkningar på 140 miljarder, och det är klart att detta har påverkat: under perioden 2006 till 2013 (då borgarna innehade regeringsmakten), sjönk sysselsättningen inom den offentliga sektorn med 48’800 personer. År 2013 gjorde alltså personalen inom offentlig sektor exakt samma jobb som 2006 fast de delade på arbetsbördan med 48’800 färre arbetskamrater. Inte undra på att offentligt anställda de senaste åren känt att arbetsmiljön blivit stressigare.

Till skillnad från den borgerliga regeringen, har nuvarande regering satsat en hel del resurser på välfärden. På bara två år (från 2014 då den socialdemokratiskt ledda regeringen tillträdde till 2016) ökade sysselsättningen inom den offentliga sektorn med 61’200 personer, vilket är alltså fler än antalet anställde som förlorade jobbet inom offentlig sektor under 8 år av borgerligt styre. Det räcker tyvärr inte. Hela välfärdssektorn har fortfarande stora utmaningar. Därför känns det som ett slag i ansiktet på alla välfärdsarbetare som arbetar under stressiga förhållanden när moderaterna går ut igen med ett budgetförslag innebärande skattesänkningar på ytterligare 28 miljarder. Höjden av hyckleri är det dessutom när de i sitt budgetförslag framställer det som en satsning för att minska vårdköerna. Ska väntetiderna minska, så måste landstingen och regionerna få mer resurser och då kan man inte fortsätta att sänka skatterna på det viset.

De tre miljarderna från den socialdemokratiskt ledda regeringen till landsting och regioner välkomnas! De behövs!

Magdalena har fått en LO-häst

IMG_0909Igår har finansministern Magdalena Andersson fått det som de flesta av oss ngn gång under barndomen önskat oss av jultomten: en häst. Som tack för att hon gästade oss på LO-repskapet fick hon det som Kålle kallade för LO-häst, dvs en dalahäst som LO beställt av ett företag med kollektivavtal. Hon såg väldigt nöjd ut och jag kan förstå det. Det var nämligen en fin häst. Men ngt jag är ännu mer nöjd över är hennes besked om regeringens avsikt att satsa mer pengar på välfärden.

Från regeringshåll har det redan satsats 30 miljarder på välfärden, men det är för lite. Den gamla borgerliga regeringen sänkte skatterna med 140 miljarder – pengar som behövs till skola, vård ochomsorg. På de 8 åren som alliansen styrde landet, minskade antalet anställda inom offentlig sektor med 48’800 pers! Konselvensen blev stora arbetsmiljöproblem för Kommunals medlemmar och en kass välfärd för medborgarna: längre vårdköer, för stora barngrupper i förskolan, hemtjänstpersonal som kör rally mm. Dessa försämringar återställs inte med bara 30 miljarder. Att mer resurser ska satsas på välfärd är därför ett välkommet besked från Magdalena.

IMG_0853Kålle nämnde vikten av att stsa på kobbskapande, då fler jobb ger större skatteintäkter som sen kan investeras i välfärd. På den fronten går det framåt. Arbetslösheten sjunker och sysselsättningen är den högsta sedan 1992. Regeringen investerar i infrasruktur och bostadsbyggande samt skapar fler åtgärder för att rusta dem som står längst från arbetsmarknaden för att de ska kunna få jobb. Men det är inte ba’ viktigt med jobb. Det ska också va’ bra jobb, och på den fronten går det en skarp skiljelinje mellan arbetarrörelsen och de borgerliga partierna. Medan borgarna vill sänka arbetslösheten genom lönesänkningar för invandrare, har socialdemokraterna ställt sig bakom LO:s förslag på ökad anställningstrygghet:

Det ska krävas objektiva skäl om arbetsgivaren ska anställa på visstid istället för fastanställning (ava avskaffas) och lagen om anställningsskydd ska inte bara skydda arbetstagarens anställning utan även arbetstagarens sysselsättningsgrad. En arbetsgivaren ska inte kunna sänka en arbetstagarens sysselsättningsgrad utan hänsyn till vare sig uppsägningstider eller turordning vid arbetsbrist. För att få igenom detta krävs dock att socialdemokraterna vinner valet 2018 eftersom borgarna tillsammans med SD har majoritet i riksdagen för att blockera dessa förslag. Däremot har regeringen lyckats få igenom att facket ska kunna vidta stridsåtgärder för att kräva svenska kollektivavtal. Ingen i Sverige ska behöva jobba under arbetsvillkor från låglöneländer oavsett var företaget kommer ifrån. Regeringen har också förbättrat a-kassan och deltidsarbetslösa kan numera stämpla i 60 veckor precis som alla andra utan att tvingas tacka nej till deltidsjobb.

Överlag går det alltså i rätt riktning. Finansministern ska ha cred. Hon har gjort sig förtjänt av sin LO-häst. Däremot så finns det mkt kvar att göra. Hon har lyckats vända det underskott borgarna hade lämnat till ett överskott. Det går bra för statsfinanserna! Men nu är det dags att skörda. Glesbygden avfolkas, vårdköerna är långa, landstingen skär ner och kommunerna har svår att bedriva en fungerande barn- och äldreomsorg, liksom en fungernande funktionshinderomsorg. Verksamheterna är fortfarande underbemannade. Mer resurser har satsats och ännu mer ska satsas. Riktningen är därför den rätta, men takten måste öka. Nu när Magdalena fått en häst, hoppas jag att regeringen ser till att öka satsningarna på välfärdssektorn i galopperande fart, för snart är det val igen.