Fotbollslogiken har vänts ut och in. Enda sedan Fabregas sköt in den där avgörande straffsparken i kvartsfinalen 2008 har saker och ting förändrats avsevärt. Saker som varit självklara förut är det inte längre. Spanien hade aldrig någonsin besegrat Frankrike i en mästerskapsmatch. Men igår ändrades det och Spanien tog en tämligen komfortabel 2-0-viktoria. Det är nya tider. Spanien uppträder lugnt och behärskat och stressar inte i onödan.
Det som slog mig var hur enkel resan blev. Frankrike bjöd aldrig upp till dans och trots enbart 2-0 (där sista målet kom på en straffspark på stopptid) kändes segern aldrig hotad.
Den här spanska generationen är fantastisk på alla sätt och vis. Där fransmännen har mer muskler kompenserar spanjorerna med ett lugn, trygghet och klokhet Blancs mannar inte ens var i närheten av. Iniesta vred och vände i vanlig ordning. Busquets snappade upp de bollar som kom i hans närhet och Xabi Alonso dirigerade och satte tempo. Just Alonso skulle bli den stora matchhjälten med bägge målen. Passande nog i hans hundrade landskamp. Att del Bosque envisas med framtidens spelsystem, 4-6-0, spelade ingen roll igår. Spanien var för bra helt enkelt.
Denne Xabi Alonso alltså. En personlig favorit sedan fantastiska åren i Real Sociedad. Så klok, smart och proffesionell. Ett fullblodsproffs enda ut i fingerspetsarna. Under hela sin landslagskarriär har han dock fått stå i skuggan av Barcelona-grabbarna. Enda fram till igår då han klev ut från skuggorna och avgjorde matchen med två mål. Alonso har alltid varit stabil och gjort sitt jobb med bravur men aldrig riktigt varit den som fått rubriker. Natten igår tillhörde otvivelaktigt Xabi Alonso.
Vad som imponerar mest av allt är faktiskt defensiven i årets Spanien. Ramos blir bara bättre och bättre för varje dag som går (tänk att han redan gjort 90 landskamper) och Piqué och Casillas är tryggheten personifierad. Dock är min bestående känsla att detta inte är Spaniens år. Det känns i hela kroppen och jag har inte riktigt förstått varför.
Frankrike då. Vad var det som hände egentligen? Faktum är att Blancs laguttagning inte vittnade om något offensivt tänk. Den i turneringen så duktige Debuchy flyttades upp i banan och in kom defensive Anthony Réveillère. Frankrike skulle således förlita sig på de två musketörerna längst fram i banan, Ribéry och Benzema. Men när ingen av dem lyckades var läget för Frankrike hopplöst. Båda ”superstjärnorna” lämnar alltså turneringen mållösa vilket är helt underkänt.
Blancs stora uppgift med det här landslaget var att ena truppen och få tillbaka fansens förtroende. Det såg länge mycket ljust ut. Men sedan Berbatov-cyklade Zlatan Ibrahimovic in 1-0 och matchen var förlorad. Det ledde till interna konflikter som skulle uppenbara sig allt mer efter matchen igår. Det låg verkligen på känn. En bomb skulle brisera. Frågan var bara vem som skulle avfyra den. Svaret blev (föga överraskande) Samir Nasri som med ett par väl utvalda ord till den samlade mediakåren inte bara skämde ut sig själv utan hela landslaget. Återigen Nasri i farten vars rykte sjunker som en sten. Och många menar att ett Sydafrika 2.0 kan vara på gång igen.
Med detta måste Blancs jobb summeras med ett I och ett G. Tyvärr, för det såg länge väldigt ljust ut. Istället riktas blickarna mot nästa EM som spelas i just Frankrike. Och för Spaniens del fortsätter marscherandet mot den tredje raka mästerskapstiteln.
Betyg på dagen: 2/5 Berbatovnedtagningar
