Eiremo och Wikström. FOTO: Erik Åström.
Det här var finalen där klyftan mellan Sverige och övriga innebandyvärlden skulle visa sig vara minimalt liten om ens existera. Det här var finalen som skulle vara lika laddad, spännande och nervkittlande som bara en final i ett stort mästerskap kan vara.
Den här finalen….kom aldrig riktigt igång.
Nytt publikrekord för damer på internationell nivå (4521) och en, till en början, laddad Schweizisk klack gjorde att förutsättningarna fanns. Men när Sverige är så pass överlägsna som de faktiskt var idag – ja då är utopin till final en omöjlighet. Emelie Lindström, Hermine Dahlerus, Karolina Widar framförallt men även Wikström, Eiremo, Wijk, Wibron, Eriksson, Rhöös liksom övriga svenska truppen är helt enkelt för bra.
Om finlandsmålvakt bjöd på 2-1 i semifinalen så bjöd sannerligen en Schweizback på Wikströms 6-2 mål. Wikström stod en meter framför motståndarmålet, får en lobbpass på kroppen, tar ned bollen och lägger in den. Som hon sa till kollega Ruuth efteråt:
– Den kunde jag inte missa.
Ina Rhöös sa: – En annan känsla än senaste VM-guldet. Men jag visste förutsättningarna. Det känns som att Sverige är snäppet vassare nu.
Sjuttonåringen Wibron sa: – Svårt att förstå.
Artonåringen Wijk sa: – Drömt om det här sedan jag var liten. Det har gått jättebra. Kul med det förtroende och en skön revansch mot Schweiz som slog oss i U19-finalen ifjol.
Therese ”Mini” Andersson satt enligt uppgift på läktaren med landslagströja och klubba, beredd att hoppa in. Det blev dock inget inhopp för reserven.
Håll med om att VF-medarbetaren Erik Åström tog grymma bilder på Eiremo och Wikström?
