IBK Dalen var verkligen på gång vid ställningen 4-5. Då onödig utvisning signerad Rüegsegger och istället för fortsatt forcering framåt numerärt underläge bakåt. Men Håkan Wirtala coachade offensivt och Bodén, Samuelsson, Nilsberth och Ketil lirade boxplay. Helt jävla rätt.
Senare åkte Ketil ut för hårt spel och vips var det tack och god natt. Men till och med i 3-5 skapade Dalen chanser.
AIK? Dem är tunga. Trots att de inte spelade med största hjärtat och viljan de kan åstadkomma så vann de ändå till slut med 7-4.
Kim Lundström fortsätter att imponera på backen. Han och backkollegan Peter Grönroos tillsammans med Peter Sundelin klart bäst i första och även början av andra. Mot slutet bänkades dem vilket man kan åsikter om. Sedan är det naturligt att Nilsberth, Ketil, Samuelsson och Bodén får så mycket speltid som möjligt.
Sett över hela matchen var Robin Nilsberth, keeper Peter Löfgren och Ketil Kronberg bäst i Dalen. Löfgren gjorde några riktigt svettiga räddningar, Nilsberths kvittering till 2-2 bara den värd ett helt eget kapitel och Ketil kämpade och slet samt skapade i vanlig ordning.
AIK:s förstaline med Kim Nilsson, K-J Nilsson och Djurling i spetsen är vassa. De personfierar den så kallade ”tungan på vågen”.
ooo
En förlust är alltid en förlust. För DIF-sympatisören Nilsberth blev förlusten extra jobbig.
1 167 på plats. I mitt tycke är det väldigt lite. Trots allt regerande mästaren AIK Dalen ställs mot. ”Det var bättre förr” heter titeln på min nästa låt.
…min nästa skulle då bli min första. Oddsen att det händer är i 500 ggr pengarna.
