.. Legenden? Ja, i min innebandyvärld har Gunnar Domeij i stort sett legendstatus. Dessutom gillar jag att ta i, men i det här fallet tycker jag inte att jag glorifierar mannen mycket mer än han förtjänat.
Lite skön lunchlektyr? Jacke Arvidsson gjorde en mycket snygg artikel med mannen i fråga i dagens VF (Läs artikeln här!). Där avslöjar burväktarfantomen bland annat hur nära det var att det faktiskt blev division I-laget Mullsjö och inte Umeå City.
Vad som mer berättades för kollega Arvidsson? Bland annat kom det fram att Gunnar Domeij egentligen tyckte det var lite konstigt att han blev målvakt. Innan han sadlade om till innebandyn var han utespelare på ishockeyplan men för liten och svag för att egentligen bli något. Styrkan låg istället i spelförståelsen – något han fick stor nytta av när puck ersattes med boll, och klubba med målvaktsställ.
När Domeij tackade nej till Umeå City i november så hade han sina skäl. Om han skulle tillbaka – vilket helt klart framgår att han mer än gärna ville – så skulle det vara med något som faktiskt kunde få kallas fysisk form.
– Jag var till och med ute och sprang på lördagskvällar. Normalt sett är jag verkligen ingen löpare. Jag ville verkligen prova på det här men jag ville vara redo, säger han.
En hel del slit. En hel del möda. Om det varit värt det? Svaret är givet.
– Så här med facit i hand är det ingenting jag ångrar. Sen elva mil efter en träning på en torsdagskväll vid elvatiden är ju ingen glamour, men det är fortfarande värt det.
Oj vad en spelare kan lyfta ett lag, imponerande.
Otroligt bra denna innebandyblogg.
Röbäck