Undertecknad tagen på sängen

IBK Dalen har nu efter fem matcher inte mött en enda övermäktig motståndare. Laget har visat prov på en vattentät defensiv och strålande målvaktsspel som gjort att laget kunnat besegra lag som Storvreta, Pixbo och Balrog – även City, men det visste ni ju redan. Håkan Wirtala har sammansvetsat en defensiv runt Robin Nilsberth och Mattias Wallgren som saknar motstycke i Superligan – såhär långt. ”Walle” har bevisats vara den försvarskugge som laget saknat under de åren som han spenderade i alplandet i syd.

I söndags befann jag mig i Gammliahallen för arbete, men även för att avnjuta Daniel Calebssons magi, något man stundtals fick se -men han hamnade i periferin i jämförelse med Lars-Erik Thorp, Robin Nilsberth, Fredrik Hörnkvist, Mattias Wallgren, Anton Ermling och Yngve Nordin. Dalens kollektiv var i fokus från start inför de 1467 personerna på plats som insett vilken temperatur det är på innebandyn i Umeå just nu. Men det som imponerar mest är det ”en för alla, alla för en-tänket”. För ska man vara helt ärlig så ska inte Dalen ha mycket att säga till om mot Pixbo då laget saknar både Peder Bodén och Johan Samuelsson.

Lagets två bästa spelare, med i toppen i alla fall, på skadelistan och med Kim Lundström återigen uppflyttad till de främre leden – i en roll som han enligt mig inte visar sina bästa sidor som innebandyspelare på – och Lars-Erik Thorp som stand-in för Bodén så blir lagets slagkraft inte alls lika stark. Det tror jag många håller med om. Men ändå går man ut och tar tag i taktpinnen från start mot ett Pixbo, som förövrigt har det fulaste matchstället jag har sett – varningsränderna i ryggslutet ogillas starkt, och framför allt en förstafemma som bör avskräcka de flesta.

Sanningen var den att Pixbo fick hålla i bollen medan Dalen höll sitt 2-2-1-försvar till punkt och pricka. Man inväntade misstag och straffade Jon Hedlunds målbur med knivskarp ackuratess. Självklart, tacksamt för oss medierepresentanter på plats, så var det inhopparen för skadade Bodén – Lars-Erik Thorp som inledde målskyttet – två gånger om dessutom.

I den tredje perioden var det lagets vassaste vapen som blev helt avgörande. Kontringarna från Dalen visade sig skulle avgöra matchen och det är framför allt det som kommer ta Dalen långt i årets SM-slutspel. Något SM-guld räcker det inte till, men laget är tillräckligt bra för att gå till semifinal – kanske final med lite tur. Men allt det är baserat på hur laget spelar i dagsläget. Detta kan förändras väldigt snabbt.

Nej, det är helt enkelt så att laget imponerat på undertecknad. Styrkan man bevisade under veckan som just blivit passé var extraordinär. Men hur långt räcker det? Svaret får vi under 2011, då i ny miljö – i ny hall.