När IBK Dalen vann över Iksu så var många förvånade, undertecknad inräknat, men när man dessutom slog Djurgården så vart jag faktiskt riktigt imponerad. Men det var nära att man trillade dit i samma fälla som Iksu gjorde för några veckor sedan genom att tappa matchen i den andra perioden.
Men för att hålla oss konkreta så börjar vi med det positiva. Julia Nordin gjorde en riktigt bra match. Hennes inställning var enorm och arbetskapaciteten därefter. Dessutom plus till Emelie Nordlinder, Matilda Brusell, Isabell Larsson och Lina Örnberg.
Ett minus får gå till Emelie Nordlinder och Linnea Ivarssons ingripande vid 2-3-målet där man var alldeles för snälla framför eget mål och lät Ranja Varli slå in returen alldeles för enkelt. Även ett minus till Anna Asplund för hennes inbjudan till gästerna genom att bjuda på 2-1-målet – det håller helt enkelt inte att dribbla som sista spelare om man ska spela SM-slutspel, och jag tycktes mig till och med se henne göra det igen senare i matchen, aja baja, Anna!
Men som lag gör Dalen en helgjuten insats, självklart finns det alltid detaljer att slipa på, men laget fick storstjärnor som Emelie Lindström och Hermine Dahléus att se ut som medelmåttor. Däremot fortsätter Helga Karlsson att imponera på mig. I dagens match spelade hon ju så gott som hela tiden och släppte så gått som aldrig till något bakåt på hennes markering – nej, hon är riktigt, riktigt bra.
Powerplay fortsätter att gå knackigt för Dalen i mina ögon. I dagens match så var det okej, men jag tycker ändå att man borde ge mer utrymme för Amanda Öhman som slår riktigt bra passningar från sin Gretzky-position. Sandra Larsson ska skjuta, det gör hon nästan alltid bra, men ibland måste hon tänka igenom avsluten i PP enligt mig.
Stort plus till defensiven i laget som återigen visar sig vara nyckel som ska låsa upp slutspelslåset. Nej, nu gör vi oss redo för morgondagen.
