Vi på bloggen tycker det är extra kul när spelare som Anna Unneby, som fått slita som en sårad mot eviga skadebekymmer, kommer tillbaka med besked.
Anna har bland annat skadat knäet, haft stressfraktur, skadat baksida lår, och fått en bristning i vaden. Allt under de senaste säsongerna. Men i helgen var hon tillbaka som målskytt, och därför ger vi er denna intervju med tjejen som sannerligen vet hur man biter ihop.
Det blev bara en poäng av sex möjliga för IBK Dalen under helgens bortaturné med möten mot Endre och Täby.
Det har redan skrivits en del om gårdagens match mot Endre här på bloggen, men vi lät ändå Anna Unneby – som gjorde sitt första mål för säsongen – tala ut om händelserna. Precis som alla andra som besökt Gotland så pratade hon om inramningen på matchen.
– Det är alltid speciellt att möta Endre. Det var knökfullt i hallen och publiken skrek som galningar, säger hon.
Endre inledde bäst och gjorde två snabba kassar. Anna Unneby och kedjekamraterna Matilda Lundgren/Lina Örnberg var inne på båda dessa baklängesmål. Men trion repade sig, kom igen, satte sedan tre mål framåt och slutade på plus.
– Vi har haft lite problem i vårt 2-2-1 försvar att hinna över med bortre ”mitten”, men vi hittade ändå varandra rätt bra och spelade efter förutsättningarna, säger Unneby, som enligt innebandy.se stod för två mål i matchen…
– Men det var bara ett. Det andra var Matildas (Lundgren). Jag stod bara framför kassen och grisade då, säger hon.
Det första målet däremot var Unnebys egna. Det förlösande målet, för en tjej som har haft flera års dryga skadebekymmer, betydde så mycket mer än bara ett plusmål på resultattavlan för Anna själv.
– Det var ett frislag och jag fick bollen av Örnberg från hörnet och placerade bollen i bortre burgaveln. Då jag såg att den gick in stannade jag på stället och skrek rakt ut allt vad jag kunde. Det var väldigt förlösande, och det är så skönt att känna att man är med igen, säger hon.
Men trots Unnebys och lagets fina insats så slutade Gotland-äventyret i moll sedan Endre gjorde två snabba mål i slutet av matchen.
– Det kändes verkligen som att vi skulle ta det när ”Larsa” (Sandra Larsson) satte 6-4. Men helt plötsligt började de ta löpningar som de inte gjort på hela matchen och vi är som ”där” i markeringsspelet men inte tillräckligt nära, säger hon som förklaring till det lika märkliga som snöpliga slutet.
**
I dag hade Dalen chans till revansch i ”sexpoängsmatchen” mot Täby, på Tibblehallens snabba parkett omringad av historiskt fula gröna väggar. Matchen slutade 2-1 (!) till hemmalaget Täby…
– Ja, 2-1 är ju knappast ett innebandyresultat, konstaterar Unneby, och fortsätter:
– Vi satte försvarsspelet bra, men det spelar ingen roll hur bra vi spelar bakåt om vi bara gör ett mål framåt. Vi kommer aldrig att vinna en match med bara ett mål framåt så det är bara att jobba på effektiviteten, för chanser saknade vi inte, säger hon.
I och med helgens knappa poängskörd för Dalen så blir det allt tuffare i striden om slutspelsplatserna. Men enligt Anna Unneby så har laget inte drabbats av någon panik, trots fyra matcher i rad utan vinst.
– Vi pratar inte så mycket om slutspel. Vi vet vad vi kan, och har vi en bra dag kan vi slå alla lag i den här serien. Så om vi bara fortsätter jobba så kommer vi hitta tillbaka. Sedan har vi ett otroligt mycket bättre go’ i laget jämfört med förra säsongen i år, så jag är inte orolig, säger hon.
