Alla som tillsammans med undertecknad har sett samtliga Umeå City-matcher i Gammliahallen den här säsongen kan nog instämma om att City varit sköra för tidiga motgångar i matcherna. Laget kan ha börjat hur bra som helst, men direkt laget fått minsta motgång så har en djup ravin öppnats under fötterna på Domeij, Fson, Peppe, Hakki och Co.
Men i dagens match mot Falun så hade City bara fått nog. Den otroligt bittra uddamålsförlusten mot Linköping, på deras minst sagt omdiskuterade golv, tog hårt på killarna och till dagens match så hade man bestämt sig att förlustsviten skulle vara till enda – nu var det seger som gällde och inget annat.
Och det var framför allt fyra specifika spelare som inledde underhållningen i Gammlia i dag. Jag tänker då på Erik Nilsson, Emil Johansson, Peter Larsson och Daniel Pettersson. Den sistnämnda var så bra i den första perioden att det fullkomligen lös om honom. Spontanapplåderna regnade över planen och Faluspelarna flög från höger och vänster till hans aviga dragningar.
Peter Larsson och Erik Nilsson sprang så det nästan var löjligt och Emil Johansson spelade som om han vore tio år äldre än vad han egentligen är. Nej, det var ren och skär utklassning, underhållning och ljuv skönsång för hörseln.
City visade prov på en inställning som jag inte sett hos dem tidigare den här säsongen, möjligtvis att vi fick se en del av den i segermatchen mot Helsingborg, men aldrig i den utsträckning som i dag.
Nu gäller bara en sak för Grubbe och Puttes grabbar. Var ödmjuka! Ni har inte vunnit VM-guld, men ni har slagit ett formstarkt Falun i storartad stil. All heder för det, verkligen. Men nu måste man behålla denna fokusering och inställning till kommande uppdrag. Det är ju nämligen så att Pixbo befinner sig på Liseberg och åker fritt fall, Sirius är inget slutspelslag i mina ögon och definitivt inte Linköping, så hoppet är det sista som överger oss – låt 090-delen av hjärtat tro på att det är möjligt, för säg någon som inte vill se IBK Dalen – Umeå City i en kvartsfinal i nya hallen.
Plusbetygen i dag går till samtliga. Jag kan faktiskt inte komma på någon som var riktigt bra i dag. Sjukt nog så var Erik Forsgren den som lyste minst i dag, och då gjorde han ändå 2+1. Men vi börjar bakifrån. Gunnar Domeij var bra. Visade grymt skön rutin när han puttade omkring på målburen för att störa Falun i powerplayspelet och tog några bollar han inte ska ta, dock tappar han någon lätt boll också så betyget blir just det – bra. På backsidan så var första backparet med Thomas Holmgren och Emil Johansson bäst framåt, men Mattias Hedlund var fullkomligt lysande i hans arbete mot Rasmus Enström. Andreas Toumas var lika bra defensivt och det är just det som City saknat.
Framåt var Peter Reinholdt okej, Mikael Zingmark var vägledande och sprang nästan lika mycket som tidigare nämnd löparduo. Fson, som sagt, okej – inte mer än så med hans mått.
I andrakedjan så var Mattias Mattsson besatt. Hans insats var hans bästa den här säsongen, på hemmaplan i alla fall. Erik Nilsson var näst bäst på plan, bara passerad av Larsson. Peder Viklund kämpade på bra och bjöd dessutom på stor underhållning i sina vevningsförsök för att slå in returer framför mål, som hände tre gånger med lika många misslyckanden.
Lingon hade några riktiga vansinneslöpningar och var rejäl i sitt spel även om han faktiskt inte behövde kliva fram speciellt mycket i dag, så visade han hur viktiga han är för laget i periferin. Peter Larsson, ja vi säger det väl igen – bäst på plan och hade bara Daniel Pettersson fortsatt som i första hade nog han kandiderat om matchens MVP.
Dagens bästa var ändå när Thomas Holmgren skulle lägga straff och Dille, lika busigt som ett barn med munnen full av godis och oskyldiga ögon, gick fram och placerade bollen på mittpunkten för att sen lunka tillbaka till bänken med ett leende som on inget hade hänt.
