En tidning har producerats och därför kommer det här inlägget en aning försenat och jag hoppas ni har överseende med att det faktiskt finns en prioriteringsordning som måste följas. Men nu har morgondagens pappersupplaga färdigställts och då är det dags att sätta tänderna i dagens match i Gammliahallen.
Till att börja med så är det bara att ta av sig hatten för IBK Dalens insats. Snacka om att sätta defensiven och snacka om att vilja slår klass. Malin Hall var den mest otippade stjärnan inför matchen, men efter matchen så lyste hon mest av alla. Hennes insats i dag var helt enkelt fantastisk.
Amanda Öhman, Linn Lundström, Isabell Larsson, Linnea Ivarsson och Julia Nordin ska dessutom höjas högt mot skyarna efter sina insatser. Jennie Holmgren gör två mål och det ska självklart också tituleras.
Men det är inte utan att man blir bekymrad. Säga vad man säga vill, Dalen gör Iksu dåliga – men Iksu gör sig själva ännu sämre. Det finns ingen vilja och det slickas alldeles för mycket sarg. Saken är den att man faktiskt inte skapar speciellt mycket och de chanser som kommer har Malin Marklund relativt bra koll på. Laget är helt enkelt för dåligt och har definitivt inget med SM-guldspekulationerna att göra i dag.
Sen ska jag ge en känga till kedjan med Nina Bäckman och Cassandra Edberg i spetsen. Frida Norström var in där några svängar, samma sak med Julia Sidklev Persson. Den kedjan måste upp. I fredagens 10-1-seger så stod Cassi och Nina för – ja, hur många mål blev det? Noll är det rätta svaret. Noll poäng för att vara exakt och det håller inte. Cassandra Edberg, som numera är bofast i landslaget har inte producerat en enda poäng i slutspelet.
Laget måste få en avlastning från förstafemmans produktion och de måste kunna ha en match där de inte levererar sju mål. Malin Alfredsson gjorde faktiskt några viktiga räddningar, bland annat genom att rädda en straff, men sölar dock till det på 3-1-målet.
Har Iksu över huvud taget bara gjort ett mål i en match tidigare? Jag kan inte komma på att det har hänt…
Summa sumarum: Iksu måste leta reda på ödmjukheten och ta sig i kragen som man gjorde i fredags.
IBK Dalen ska göra exakt det man gjorde i dag – då kan drömmen fortsätta.
Jag måste faktiskt ifrågasätta Jocke Sjöström, Jakob Bandling-Melin, Sussane Ekblom och resterande Iksuledare. Det är dem som ska få fart på laget och i dag var det allt annat än fart.
En spelare som fått så otroligt mycket hyllningar här på bloggen den här säsongen, Emelie Wibron, kanske är sämst på plan. Hon gör ett mål, men i övrigt är det inte ett rätt.
Nu kommer säkert någon bli grinig över att deras granne eller någon fått för hård kritik, men be spelarna att ställa frågan till sig själva. Får det se ut som det gjorde i dag?
Samtliga innehavande av en landslagströja ska egentligen fundera på vad man gjorde på planen i dag.
Mycket bra skrivet Lindberg.
Jag delar din uppfattning till fullo.
Ingen vilja, ingen killerinstinkt.
Vinnarskallar som systrarna Rhöös, Hanna Lundström mfl. kunde ”knivhugga sin egen mor” för att vinna matcher.
I dagens lag är det mer ”she’s got the look” stuket som gäller. Nu ska man ”visa” upp sig för läktaren. Att kliva in framför mål gör ont, och man kan skada ”lacken”. Sen får jag känslan att de tror sig vara ”förmer” än de andra.
Nu saknar man det gamla gardet!
Börjar det gå emot i matcherna, lyser nervositeten igenom. Inte en studsande boll hittas av, då de av nervositet, stress o iver
viftar till den någon 10-dels sekund för tidigt.
”Ett kungarike för en målskytt” (Mini). Näe, in och visa attityd. Spotta ut framtänderna och kriga in bollarna. Plastbiten skall bara in i nätet! Fula mål räknas också!
Det här gänget skrämmer ingen..