Boten Anna startade igång allt

Receptionisten log som vanligt, bussen var placerad på en ny plats, men vägen till arenan var den vanliga – som man åkt hela två gånger nu. Arenan var tom, så tom som en arena kan bli, när vi anlände två timmar innan match. Men några timmar senare så var den tomma stämningen utbytt mot lätta leenden och alla – även Tjeckerna – var nöjda med utgången av det hela.

Det började redan på uppvärmningen. Jag satt i min bubbla, hörlurar i och noterade den researsch jag behövde om det Tjeckiska laget då DJ:en plötsligt slår igång ”Boten Anna”. Tjejerna i det svenska laget tjuter till – alldeles för högt för vad de egentligen skulle göra om de hörde den låten – men samtliga kom undan med det relativt smärtfritt.

När spelet, till slut, kom igång så var det kanske ingen jätteöppning vi fick se och inte fanns det varken speaker, DJ eller publikmassorna gjorde sitt för att få igång spelarna. Det ska väl sägas att publiken bestod av ett hundratal personer. Inkluderar man samtliga funktionärer, spelare och ledare så kanske publiksiffran nådde upp till 200 personer, men det var allt annat än en publikfest.

Spelet kom dock igång de sista minuterna i den första perioden när Sverige började rulla boll på allvar och faktiskt skapade några kvalificerad chanser, men då hade man släppt upp Tjeckien till några utan kvitto eller faktura. Dock var 3-1 till Sverige en tämligen rättvis ställning efter en period.

I inledningen på andra fick vi se Emelie Lindström visa sitt passningsöga då hon två gånger om serverade Josefina Eiremo till nätrassel. Sverige drog ifrån till 5-1 och då var matchen vunnen. Början på den andra perioden var dessutom, den i mina ögon, bästa för svenskt vidkommande.

Resterande speltid av matchen var kanske inte något för den innebandykäre, men samtidigt så finns det stunder då någon blixtrar till och gör det lilla extra.

Jag drar en liten summering av spelarinsatserna från länet då för er som inte sett matchen.

Cassandra Edberg spelade ju inte så hon klarar sig undan både stigan och skumpa samt ris och ros.

Malin Eriksson spelade inte hela matchen, men det hon spelade så var hon stabil och rörlig.

Victoria Wikström glänste ibland, men får genomgående nöja sig med godkänt.

Josefina Eiremo gjorde det riktigt bra. Springer som vanligt mer än så gott som alla, satte två mål och var navet i kedjan med Sara Kristoffersson och Emelie Lindström.

Emelie Wibron gjorde inga misstag och spelade enklare än vad jag vant mig vid att se henne göra i Iksu. Genomgående bra i matchen och plusbetyg landar där.

Jenny Gustafsson lyckades med konststycket att få med sig två spelare över sargen och dessutom vara först upp. JG ska ha kred för att jag tror inte det finns någon som, när spelet är avblåst och det är ”dötid” på planen, kan se ut som så lite innebandyspelare som hon gör. Hon går där i sina egna tankar och tänker mest troligt på hennes kanin hon hade när hon var liten, eller den där jeansjacka hon såg på HM som hon bara måste ha. Absolut inget illa menat, det är bara så roligt att se, för direkt domarna blåser i pipan igen då är det som en ridå faller ner och hon är återigen på innebandyscenen. Det ser brutalt roligt ut och det ska hon enbart ha kred för – jag tror nämligen inte att hon är medveten om att hon gör det. Spelmässigt var JG riktigt bra i dag. Rejäl i defensiven och spelade smart framåt. Tror förövrigt att det här kan komma att bli någon form av imitation av detta.

Linn Lundström gjorde som sagt landslagsdebut och gjorde det med bravur. Hon var nog överlägset mest motiverad av samtliga spelare på banan och gjorde i mina ögon en riktigt bra match. Poänglös blev hon, men spelmässigt lovade det gott inför framtiden och helt ärligt tror jag att hon har höjt sina aktier rejält under tiden i Schweiz – som nu är så gammal som en och en halv dag.

Mina bilder nedan….