För bara några timmar sedan publicerade jag ett inlägg där jag önskade att ni läsare skulle komma med bra förslag på vad vi skulle göra för avslutande inlägg den kommande veckan och då fick jag ett strålande tips av signaturen ”Norde”. Hans önskan var att jag och Jacke skulle ta ut våra favoritfemmor av spelare i länet som vi beundrade, kanske inte de bästa spelarna utan de spelare som sticker ut i antingen personlighet, stil, karaktär eller som vi allmänt tycker förtjänar beröm för något specifikt. Jag vill gärna bjuda på några skrällar så ska försöka få till några som ni inte kunde tippa på förhand. Framför allt så kände vi att det skulle bli för lite att bara ta en femma var så vi gjorde så att vi tar ut en damfemma och en herrfemma.
Här har ni min DAM-femma, plus målvakt, och självklart för att slippa att det blir mellanmjölk – bjuder jag även på en liten efterrätt.
Målvakt
Malin Marklund i IBK Dalen har ju tyvärr slutat spela innebandy och egentligen borde hon diskas från den här listan då, men hon har varit så brutalt bra i vissa matcher jag sett henne den här säsongen att jag faktiskt ibland hållit henne framför Hanna Pettersson. Men då ska man säga att hon faktiskt kunde göra riktiga blunders ibland och inte har den stabiliteten som Pettersson befogar över. Nej, Marklund var Sveriges näst bästa målvakt, men valde att sluta och det är inget annat än beklagligt, men hon dominerade i Umeå och ska självklart ha den här platsen på min lista. Hon är Umeås bästa målvakt och helt klart den målvakt jag har mest respekt för – fram tills dagen hon slutade.
Vänsterback
Matilda Holmbom (till höger, Frida Lindberg till vänster), avslutad karriär som bland annat innefattade Skellefteå Innebandy, Balrog och svenska landslaget. Tog VM-guld 2007, var U19-landslagskapten, har vunnit SM-guld och hade vunnit allt man kan vinna redan vid 22-års ålder och har redan nu slutat med innebandyn trots att jag tjatat på henne att återuppta karriären. Skellefteåtjej, nej hela listan kommer INTE vara Skellefteåspelare, som med en tuff, defensiv spelstil och ett dundrande slagskott var en dominant på planen. Spelade så sent som förra året och skapade rubriker i Skellefteå, bland annat genom att ha fått den dåvarande Iksustjärnan Anna Wijk att börja gråta i en match för att Matilda var på henne så fort hon hade bollen. En merit i sig om du frågar mig. Men framför allt en grymt härlig tjej som inte har många spärrar – som de flesta som spelat med, eller träffat, henne är medvetna om.
Högerback
Egentligen skulle jag vilja ägna den här platsen till att hylla en av de bästa backar som någonsin stått på en innebandyplan och som just avslutat sin karriär genom att bli ordagrant blåst på hjälterollen. Jag pratar såklart om Mathias ”Bult” Larsson, men när vi nu ska hålla oss till länsspelare och dessutom tjejer på den här listan i alla fall, så faller valet på RIG:s Karin Nygren. Karin har imponerat stort på mig egentligen varje gång jag sett henne. Hon spelar med en rejäl pondus och finurlighet som placerat henne i U19-landslaget och som på sikt – jag garenterar er – kommer ta henne till a-landslaget. Hennes talang är oundviklig och hon kommer helt klart bli något stort. En av mina favoritspelare på damsidan i Umeå sett till spelstilen.
Center
Natalie Stenvall, Iksu Ungdom, var ett helt okänt namn för mig då jag flyttade till Umeå. En tjej som jag inte hade sett och lagt märke till överdrivet mycket inför SDF-SM, men som där imponerade stort på mig stundtals och vinner därför den här platsen. Spelar även back ibland, men som center är hon bäst i mina ögon och framför allt en rolig personlighet som virrar iväg åt alla möjliga håll. Under SDF-SM satt jag och pratade med henne och Henrik Vilhelmsson för att få lite kuriosa om vissa spelare att prata om när jag skulle kommentera deras matcher.
David Lundberg från förbundet kom då in i rummet och presenterade en idé för Natalie där hon skulle bära en mick under hela matchen mot Småland. Jag fattade först inte vad han pratade om och var lika förvånad som Natalie. David berättade hur hon skulle kunna kommentera händelser i matchen och svara på frågor samtidigt som hon spelade som jag ställde till henne. Jag och Henke fattade galoppen och hängde på Davids skämt. Nästa ”nyhet” till Natalie var att Smålands målvakt Amanda Hill också skulle ha en mick och att hon skulle kunna länkas in i konversationen under matchen för att de två skulle kunna diskutera saken men att hon bara fick hålla sig på egen planhalva under hela matchen för att det tekniska skulle fungera. Natalies svar var ordagrant: ”men hallå! då måste jag ju sminka mig ännu mer” för att senare bytas ut mot ”det lät ju hur jobbigt som helst, har ni tänkt att jag inte får gå över halvplan då eller?”. Vi spädde på en till nyhet där mitt under matchen vi kunde frysa matchen, alla spelare fick stå stilla där de befann sig, hallen släktes ner och bara hon skulle få en lampa på sig där hon skulle intervjuas och det senare skulle gå ut i högtalarna i hallen. Vid det här laget så vek jag mig dubbel av skratt inombords och när hon accepterade även den nyhet så brast vi samtliga tre ut i skratt och förklarade för Natalie att vi bara jävlades med henne. Kanske inte hennes stoltaste stund i livet och hon är säkert överlycklig över att jag tar upp det här, men en rolig historia som tyder på hennes sköna personlighet.
Vänsterforward
Julia Sidklev Persson, Iksu, har kanske inte fått det riktiga erkännandet eller genombrottet som hon hade hoppats på den här säsongen, men man märkte i RIG vilken otrolig potential tjejen har och det här är en riktig bloggenfavorit som man faktiskt sitter och hoppas ska få ut allt sitt spel på planen. En spelare som har egenskaper som är väldigt ovanliga på damsidan och som jag tror kommer att blomma ut till något alldeles speciellt om hon får allt att stämma.
Högerforward
Julia Nordin, IBK Dalen (till höger om Amanda Öhman) har sprungit sig till denna plats. Nej, men Julia har mycket av det man snabbt respekterar i en spelare. Inte bara det att hon spelar med nummer 10, som egentligen borde ha varit ett kriterium för den här listen, så har hon en bra teknik och en fart på benen som få i svensk innebandy kan matcha. Hon springer nästan alltid mest i Dalen och har dessutom jobbat upp sin smartness på planen ordentligt. Synd att Julia inte valde att gå RIG, men trots det så tror jag att hon har en stor framtid inom innebandyn framför sig och fortsätter hon att utvecklas så kan hon mycket väl vara i a-landslaget inom några säsonger. Synd bara att Julia har ett lika hårt skott som jag kastar ett papper – med vänstern. Det är väl kanske det hon måste utveckla mest för att ta nästa steg, det skulle ju generera en hel del mer mål då hon inte behöver springa in bollen i mål hela tiden. Men helt klart en bloggfavorit.
Sådärja. Då var klockan halv två och damdelen var avverkad, herrdelen får nog vara till imorgon, eller senare i dag alltså.
