Iksu lämnade Umeå med sikte inte bara på Visby utan även på ett fungerande styrspel och andra möjligheter till försvar. Och efter tre matcher, tre segrar och 26-7 i målskillnad var Jocke Sjöström nöjd.
– Det har gått fantastiskt bra. Vi har släppt in sju mål på tre matcher och defensivt är det väldigt bra. Del två i försvarsspelet var att vinna bollen tidigt och vi har skapat mycket, men inte utnyttjat alla lägen, säger Sjöström.
Men trots det var inte allt frid och fröjd.
– I vårt etablerade anfallsspel, i uppspel och liknande finns det mycket att jobba på. Det är där jag förväntar mig att bra innebandyspelare ska ha lösningar och kvalitet på det man gör men där har vi en hel del att jobba på.
En av de som visat framfötterna under turneringen är Sara Wilhelmsson, som bloggen berrömde i det här inlägget.
– Jag sa till henne i första pausen: ”Sara, jag vill inte förringa din insats tidigare säsonger i Iksu, men kan du byta namn och nummer för du känns som ett nyförvärv”.
– Hon gör exakt som vi säger, har kvalitet i passningsspelet och äter upp motståndarna defensivt. Den stora skillnaden är att hon har höjt allt i hennes spel, men fysiken är grunden till hennes höjning. Hon kanske alltid haft kvalitet men inte fått förtroende, säger tränare Sjöström.
Och kanske har hon äntligen spelat sig till en ordinarie plats i Iksus backuppsättning och dessutom börjar hon kanske ta för sig lite mer på planen nu.
Även Emma Torikka och Emma Hellberg har varit riktigt bra i Visby. Susanne Ekblom har spelat center så gott som hela turneringen och har gjort det med bravur.
Intressant att laget visar stabila segrar mot elitseriemotstånd, kvalificerat sådant i form av Endre, och övertygar utan att ha namnkunniga spelare som Victoria Wikstrom, Therese Andersson och Elin Tjärnström borta.
