Tack vare tidsbrist fick tjejerna själva berätta om premiärhelgen. Dalens nyförvärv, Emmy Persson, gästbloggar.
Så var det äntligen dags, seriepremiär, och säsongens längsta bussresa (Jönköping och Göteborg). Vid 12-tiden på fredag förmiddag satt vi alla laddade och redo på den trevliga konferensbussen, efter att ha haft lite av en kapplöpning till de ”bästa platserna”. Kan garantera att det inte är helt lätt att vara ny i ett lag av den anledningen, det är liksom lika bra att vänta till alla ”gamlingar” satt sig till rätta, och sedan får man slåss om de säten som fortfarande står tomma 😉 Trots detta är jag supernöjd med mitt säte, då jag fått mer utrymme än någon annan, utan att ens behöva köpslå, lyx!
Bussresan fylldes som vanligt av en hel del film, och jag undrar lite hur många som egentligen tittar? Och när vi började rulla avsnitt efter avsnitt av Skilda världar, ja, då dog i alla fall mitt intresse för tv-apparaterna…
Det fina med bussresor är att man inte behöver göra något, och det är inte särskilt mycket man kan göra. Man kan helt enkelt bara njuta av lite go musik i hörlurarna, en powernap eller två och lite spännande böcker. Förstår inte dem som klagar på långa resor – i mina ögon är de som riktiga lyxweekends.
Innan vi var framme i Jönköping hann ”vi där fram” med ett par rundor M.I.G. Dessvärre var det inte en enda i mitt norrländska sällskap som ens hade hört talas om spelet, men man kan väl kalla det för en annan version av TP. Frågesport helt enkelt! Det visade sig att nivån på vår allmänbildning inte var helt lysande, men ja, det blir ju faktiskt bra mycket roligare på det sättet ☺ Vi fick bland annat veta att Felicia inte hade en aning om vad varken Tre kronor eller Rederiet är, ojoj, det kan inte vara lätt att vara såå ung! 😉 Kan lova att många av våra svar var mer eller mindre oklara, men Linas svar på frågan om vilken växt det traditionellt är som man pussas under på jul får ju en Göteborgare som mig att undra hur dessa Skellefte-bor firar jul egentligen… Tistel, really? ☺ Haha, tur att Felicia hann rädda situationen innan det var för sent.
Det blev även en riktig lipfilm, en av mina personliga favoriter, A Walk To Remember, och det var nog inte många ögon som var torra efteråt (hos de få som orkade fokusera på tv-skärmarna tillräckligt länge vill säga).
Väl framme på hotellet slocknade vi nog alla relativt fort, det var ju trots allt nästan 13 timmar sedan vi lämnat Björkarnas stad, och med matchstart 13.00 på lördagen, behövdes all sömn som gick att få.
Säsongens första hotellfrukost gjorde nog ingen besviken och dagen till ära bjöd Jönköping på strålande solsken, så vi fick oss en riktigt skön höstpromenad innan det var dags för match. Att inleda mot nykomlingar är alltid lite läskigt, man vet inte så mycket, närmare bestämt ingenting, om spelarna, styrkor, svagheter, you name it. Så det var bara att gå in och fokusera på vårt eget spel.
Trots att det syntes lite premiärnerver de första 10 minuterna så var det aldrig oroligt, och mycket riktigt ordnade det upp sig med tiden. 5-0 efter första perioden, och som målvakt är det inte utan att man lider lite med motståndar-keepern i sådana lägen. Kanske kände resten av laget lite likadant, för vi lugnade ner målproduktionen, och nöjde oss med att gå av planen med 7-1 på resultattavlan, och kunde därmed packa ner tre sköna poäng till hemresan. En aning bittert att Jönköpings affischnamn #1, Sara Anteryd, fick spräcka nollan med 10 ynka sekunder kvar, men men, det fick kanske henne att sova lite bättre inför IKSU-matchen så det är väl bara till att gratulera.
Hur som helst, premiärmatchen var avklarad, och man kan väl inte begära så mycket mer än 3 pinnar. Den enda lilla besvikelsen får väl sägas var Stattins elitseriedebut… För ja, den blev ju inte riktigt så långvarig som det var tänkt. En rejäl fläskläpp redan i andra bytet, som ironiskt nog orsakades av en medspelare, som än så länge får vara anonym. Tur att det kommer fler matcher helt enkelt! ☺
Resten av dagen, och söndagens resa till Göteborg, har jag dessvärre bristfällig information om, då jag passade på att spendera lite tid med familj och vänner när man för en gångs skull är hemma på västkusten. Ryktet säger i alla fall att kvällen bestod av lite Mamma Mia och en hel del Idol-klipp innan den avslutades med riktigt djupa samtal om allt mellan himmel och jord.
Väl framme i Göteborg, eller rättare sagt Partille, blev det pastalunch i Allum, och när JH väl fått sin ketchup och Emelie sin parmesanost, ja, då var vi nog alla mätta och glada ☺
När vi efter en liten promenad var framme vid hallen var det dags för den obligatoriska leken, som jag måste säga är otroligt svår. Det spelar ingen roll att vi kör samma lek varje gång, det är ta mig tusan lika svårt varenda gång, och det lyckas alltid bli en hel del skratt innan vi är klara! Idag skojade vi dessutom till det ännu mer än vanligt, då Katta hade passat på att köpa sig en fotboll. Tror att vi ska vara nöjda med vårt val av sport, för det är nog få som hade imponerats av våra väl avvägda nickar, kyliga bredsidor och mjuka nedtagningar… ☺
Matchen mot gamla laget, Pixbo blev rafflande, minst sagt! Efter en knapp kvart stod det 0-3 och jag har nog aldrig sett oss spela så otroligt bra! Det var nästan så att man blev tårögd där man satt och applåderade mest hela tiden. I slutet av perioden höjde sig Pixbo ändå, samtidigt som vi tappade lite av den kyla vi visat upp i inledningen, och 4-3 i paus kändes ganska surt. Det är dock som man säger, skam den som ger sig! Trots underläge, 8-4, med 10 minuter kvar kändes det inte avgjort och det var många som steg fram och visade upp sina Dalen-hjärtan när det behövdes som mest! Med 39 sekunder kvar hängde JH 8-8, och vi hade säkrat en pinne!
Efter en mållös sudden death blev det delad pott, och något av en seger för oss. Det går knappast att förneka att det kändes som något av en revansch, speciellt efter Prag-finalen, och det var idel glada miner när vi satte oss tillrätta på våra platser i bussen och brummade iväg norrut igen. Känslan efter de två inledande matcherna är att den här säsongen kan bli hur rolig som helst! Det finns såå många spelare som går in och levererar, och det finns inte en enda tjej i Dalen-kläder som någonsin funderar på att vika ner sig! Jag är ordentligt imponerad, och stolt över att få vara en del av detta fantastiska gäng! 😀
Nu har vi passerat Mariestad och fått lite go mat på Rattugglan, så det börjar bli dags att krypa ner under våra täcken och låta den gungande bussen vagga oss till sömns, för att sedan vakna upp i ett, förhoppningsvis soligt och fint, Umeå! ☺ God natt!
