Som innebandybloggare har man det ibland inte lätt. Ibland glömmer man saker. Då blir man väldigt snabbt påminnd. När man sedan nonchalerar dessa påminnelser så börjar det hagla in SMS, kommentarer, mail och i Facebook-chatten.
”Varfööööööööör, var ääääääär den?”.
Men nu kan alla andas ut.
Här kommer raderna om Hörnefors IF:s hemmamatch mot IBK Ersboda fredagen den 14 oktober.
Hörnefors tog där och då en övertygande skalp mot IBK Ersboda. 10-5 slutade matchen till HIF. Med detta resultat visade laget att jag kanske trots allt inte var så fel ute som tippade laget trea i serien… men den som lever får se, som man brukar säga.
Inledningen av matchen var dock målsnål. Det var först i andra perioden som det började hända grejer. Mattias Mattsson gjorde där ett äkta hattrick med mål, assist, och utvisning i samma period. Men det var fördel HIF, 5-3, efter två perioder på grund av efter bland annat två mål av Marcus Königsson och Simon Blomberg.
Lillebror Mattsson, med det vackra förnamnet Jacob, reducerade sedan i början av tredje perioden till 5-4 vilket gav matchen ny spänning. Men hemmalaget replikerade snabbt genom Kristoffer Strandberg, hans andra i matchen, och efter det släppte man aldrig kommandot. Samme Strandberg gjorde två mål till i den perioden, totalt fyra, och visar att han är en fullgod spelare på den här nivån.
Noterbart är också att Mattias Mattson gjorde 1+4 i matchen och var därmed iblandad i samtliga mål. Väldigt förvånande dock att det var just 1+4 och inte 4+1.
**
Så. Då var det bortgjort. Men IBK Ersboda och Hörnefors var ju faktiskt inte de enda förlorade fåren den här helgen på innebandybloggen.
Noll rader skrevs om Thorengruppens skalp nere i Gävle. Men där var det ingen som gnällde. Kanske för att ingen bryr sig? Eller snarare för att det kanske sticker folk i ögonen när jag skriver om mitt eget lag…?
Hursomhelst. Vi vann med 11-5 och tog därmed vår tredje raka seger. Själv gjorde jag naturligtvis inget mål men jag sköt i alla fall i stolpen och vann VM-guld med Chile på vägen ner i PES 2011.
Andreas Carlbom däremot, han kan verkligen spela innebandy. Nu med ett balansband runt armen är han ännu farligare. Och Erik Ställ var tillbaka i kassen och var så där obehagligt stabil och bra. Vi har det verkligen gott ställt på målvaktsposten.
Vi nöjer oss så. De förlorade fåren är återfunna.
Fridens liljor till er alla!
