Efter en lång dag i ett konferensrum på innebandyförbundet kan jag snart sätta mig på planet hem tillbaka till kalla och blåsiga Umeå. Hela dagen startade med en inflygning till Bromma flygplats som knappast var något för den flygrädde – gäller såklart inte mig, jag är ju modigare än Darkwing Duck – men jag kan ju säga att det blåste en del och planet levde sitt eget lilla liv.
Men efter några timmars möte är jag snart på väg hem till Umeå igen och har tid att konstatera ett och ett annat gällande Jan-Erik Vaaras EFT-trupp som efter en bantning av två personer senare kommer bli en VM-trupp – då den truppen bara får innehålla 20 spelare.
Min första tanke var såklart gällande Umeåspelarna och det ska bli kul att se vad Linn Lundström kan göra, även om jag samtidigt vill höja ett varningens finger då Linn inte dominerat de matcher jag sett såhär långt i år och att hon behöver ta ytterligare ett steg i Finland för att vara säker på en plats på planet till St.Gallen.
Victoria Wikström fanns med, som jag slog fast igår efter grymma spekulationer med mitt eget inre, och det kändes egentligen aldrig hotat då hennes klass svår att ersätta.
Eiremo, Tjärnström, Edberg, Gustafsson och Wibron var jag 100 procent säkra på att de skulle vara med så där funderade jag aldrig ens.
Gällande de få överraskningarna i truppen får man väl tänka lite kring Johanna Dahlins medverkan i raderna. Dahlins är, liksom Cassandra Edberg, uttagen som back trots att hon i vanliga fall spelar på en mer offensiv position i vanliga fall – men här tror jag att vi kommer få göra oss vana att se anfallsspelare kliva ner på backplats då den nya sfären i innebandyn verkar luta åt det hållet. Ett trendbrott helt enkelt.
Sara Stålberg är tillbaka i landslaget och det är väl ingen skräll, kändes som det stod och växlade mellan henne och Helena Lundqvist, och till slut föll valet på Stålberg – helt enkelt.
Anna Wijk är även med i truppen och med tanke på Moras stekheta förstakedja så kan jag förstå att Vaara vill behålla trion intakt även i VM. En solklar formation i turneringen i mina ögon – nu när alla tre blev uttagna.
Den spelare som saknas är såklart Hermine Dahlerus. Sverige kommer göra sitt första VM utan ”minne” och det känns lite vemodigt. Samtidigt som jag har fullt förtroende för att Vaara bollat ut rätt lag för att vinna VM-guld så kan jag även tycka att minne skulle ha gjort det minst lika bra som några av namnen.
Dock känner jag mig långt från kritisk till denna trupp. Måste ju vara första gången.
***
Förövrigt kan jag meddela att det kommer hända saker på WWW.INNEBANDY.SE inom den närmaste tiden. Dags att hålla ögonen öppna, rätt vad det är kommer förändringens vindar blåsa redan till helgen….
