När vi öppnar upp nya fönster – högt i tak

Fick här om dagen ett mail från en läsare som hade skrivit ihop sina åsikter om årets upplaga av IBK Dalen. I vanliga fall brukar vi vilja bestämma vilka som får gästblogga, men det här var genomtänkt och hade en hel del substans och tänkvärda saker, just därför väljer jag att publicera den. Men skulle vara kul om någon sympatisör med Umeå City, Thorengruppen eller Iksu skulle vilja droppa sina tankar i min mailbox också.

Hej Lars, här kommer ett gäng tankar från din namne.
Som sann Dalen-supporter med förhoppningar om att årets trupp och manskap i båset ska bära laget långt, måste jag skriva av mig mina farhågor jag känt under de senaste omgångarna.
Efter tre omgångar stod Dalen på full pott, efter tre stabila segrar, och alla pratade om årets starka Dalen. Ett starkt lag med så stor trygghet att man inte ens behöver gå ned på folk eller ta time out när man ligger under. Och när dessutom ett kanonförvärv trillar ned från himlen i form av Ketil Kronberg tänkte folk i Umeå och övriga innebandysverige att Dalen verkligen blir att räkna med i år. Men blev vi inte lite fartblinda och gladdes åt positiva matchresultat lite för tidigt, alla till mans. De tre första segrarna kom faktiskt mot rätt svagt motstånd, och Dalen hade i det läget inte bevisat något alls.  
 
I fjärde omgången åstadkom man en rejäl plump i protokollet, när man förlorade mot Tyresö Trollbäcken på hemmaplan. Och i femte skulle man för första gången sättas på prov om man i år skulle vara ett lag som kan rubba de stora elefanterna. Bortamatch mot Storvreta, men förlust även här.
Sedan tog man sig samman och vann mot AIK, efter stabilt spel och full koncentration på uppgiften från samtliga spelare och ledare. Men inte heller efter denna match hade man bevisat något, då AIK inte längre är Real AIK och dessutom saknade en av få sjärnspelare i årets trupp, skadade Karl-Johan Nilsson.
Men vinsten gjorde i alla falla att man tänkte att nu kanske Dalen har förstått grejen; full fokus på uppgiften, disciplin och uppoffrande spel krävs mot alla lag för att vinna i SSL. Men nejdå, i bortamatchen mot Jönköping verkade många av dessa ingredienser ha saknats. Få mål framåt och många bakåt mot JIK är inte OK, även om de har en världsspelare i laget (jo, jag tycker fatkiskt Johan Andersson är så bra, och är med i mitt landslag alla dar veckan).
 
Då IBK Dalen inte vunnit mot något av storlagen än, och dessutom förlorat mot smålagen, tycker jag att Dalen inte har bevisat något än. Det finns en förstafemma som inger respekt, två riktigt starka centrar, passningsgenier, snipers, utländska stjärnor, skarp hjärna i båset och mycket mer. Men bara för att man har såna ingredienser i truppen har man inte vunnit något. Det är på planen det avgörs och Dalen har en bit kvar att vandra , helt enkelt.
 
Det jag som supporter hoppas är att Dalen kan nå nivån av att vara en maskin. Som vinner både när man spelar bra och dåligt. För att inte behöva vara beroende av att alla i laget spelar på topp, och av att motståndarna inte har en dag då allt lyckas, vilket alla lag, även bottenlagen kan ha. Att man helt enkelt vinner, oavsett motstånd och det egna lagets form. Ni vet som Manchester United, laget spelar inte alltid bra, men vinner ändå alltid på något sätt (och jo, jag känner till 1-6 mot city, men alla regler har undantag). I Superligan menar jag att att CaperioTäby och Storvreta har den nivån. Storvreta spelare inte alltid bra, men i sista perioden slår Kohonen några diagonalare till Öhman som skjuter några direktskott upp i nättaket och så är ännu en vinst bärgad.
 
Denna maskin-nivå där man vinner utan att spela bra kan bara nås av att göra tvärtom i jättemånga matcher innan. Alltså vinna genom att spela bra, ge allt, disciplingerat och koncentrerat oavsett motstånd. Så att man skapar vinnarhistorik och självförtroende som bara kan komma av att man vunnit, vunnit och vunnit.
Eftersom Dalen inte än har den vinnarhistoriken så kan man inte unna sig lyxen att spela på 95% och ändå vinna. Än så länge är det 100% i ALLA matcher som gäller, både för spelare och ledare. För än så länge har man inte bevisat något!
Go Dalen!
/Lars I Johansson, alltid närmast planen med sonen som är lika stor supporter