Efter två timmar på Iksu sitter jag nu och avnjuter en betydligt mer underhållande match mellan IBK Dalen och Karlstad. Två lag som tacklas, kämpar och river möts och det är ingen struktur så långt ögat kan nå – men kul att se är det.
Vi börjar med att summera Iksus dag. De orangeklädda – ja, jag har insett att jag faktiskt älskar de nya tröjorna, kom ut och visade direkt prov på effektivitet. Men det var just det som skulle brista ju längre matchen gick. Hemmalaget gjorde vad man behövde för att utmanövrera ett väldigt begränsat Örebro. Gästerna med endast en handfull elitseriemässiga spelare lyckades änd stundtals att störa Iksu som slarvade och drällde framför eget mål.
Linnea Jonsson var sista utpost och hade ingen rolig inledning. Av de sex första skotten släppte hon in tre. Det är inte tillräckligt bra, även om jag kan sympatisera med Jonsson att det var en tuff match att stå, så måste man göra det bättre än så då man får chansen att stå istället för Marklund.
Iksu spelade hela matchen på tre femmor och det tror jag var smart med tanke på morgondagens match och det faktum att laget inte behöver ta ihjäel sig mot lag som Örebro. Förstafemman med stjärnstatus i form av Wibron, Gustafsson, Wikström och Tjärnström samt spetsat med Martina Söderqvist producerade en del men mest av rutin och utan att ta ut sig.
Andraformationen, som jag skrev ned den, med Eiremo, Eriksson och Mini framför Iza och Cassi var bättre. Den formationen var bäst i mina ögon. Lite underligt att man valde att bänka Iza Rydfjäll då jag tyckte hon var bra – men samtidigt kanske min liverapport störde mitt omdöme. Frida Eriksson visade prov på sällan skådat chansbrännande. Värst var då Mini dribblade av en Örebroback och serverade en backhand mellan benen på andra backen och Frida Eriksson valde att skjuta över från en dryg meter. Therese Andersson visade senare när Frida spelade fram, hur man tar vara på en servering.
Bäst i Ikus, spelmässigt i alla fall, tycker jag var tredjeformationen. Frida Norström var magiskt bra, tyvärr har hon inte lärt sig att skjuta än. Hennes dribblingsräd i den andra perioden höll hög klass, men som många andra damspelare är hon en av de som är livrädd för att ha vinkel och loftning på klubban – en starkt bidragande orsak till bristande skottförmåga.
Emma Torikka jobbar på bra och Frida Rydfjälls forechecking är lysande. Båda två behöver dock få mer killerinstinkt då lägen dyker upp. Plusbetyg på backsidan till Jenny Gustafsson som visar sina rätta takter som sarghörnsdrottning och hon var strålande på att sätta stopp på gästernas uppspel genom aggressiv press på felvända forwards.
Jag specialstuderade Therese ”Mini” Andersson lite under matchen och visst märker man att det är litet sås och ström i handlederna än, men att hon definitivt fått igång såväl fötter som blick.
Svenska innebandyförbundets ordförande Lars-Gunnar Tjärnkvist var på plats för att se lite innebandy i Umeå idag. Först Iksu-Örebro, men även Dalen-Karlstad och lite RIG-FBC Uppsala Ungdom hann Innebandygeneralen med.
Mer om resterande matcher senare ikväll….
